Sargvakten beskriver Elitserie-motståndarna
Efter att i sitt förra alster här på SvenskaFans presenterat sitt Kalix Bandy bjuder Sargvakten nu på sin presentation av samtliga motståndare i årets Elitserie. Texterna har ursprungligen publicerats i Kalix Bandys matchprogram.
Bollnäs
Det fanns en tid innan Tv:n dök upp och förstörde det svenska hemmet.
Familjer runt om i landet samlades runt den stora radioapparaten som stod på bästa plats i salen.
På lördagskvällen spetsades öronen lite extra till Lennart Hyland och hans ”Karusellen”.
En kväll hände något extra. Det var den 26 januari 1952 som en bandyspelare från Bollnäs skulle sjunga en stump.
Svenska folket fick där och då en ny idol.
Inte ett öga torrt när Gösta Nordgren sjöng för full hals
–”Hadderian haddera, hadderian haddera, medan månen över moarna går vall-….”
Den gode Gösta som kallades ”Snoddas” då hans far, Karl, som sålde kondomer kallades ”Gummi-Kalle” och sonen ”Gummi-snodden” blev just ”Snoddas”.
Han avled hastigt 1981 endast 54 år ung men hans stora hit lever kvar.
Edsbyn
Den är inte störst men den var först.
Fyra år före den andra. Bandykyrkan i byn. 6 november 2001, på dagen 369 år efter Gustav Adolf stupade i dimman i Lützen, bildas det ett aktiebolag i Edsbyn med ett enda mål.
Bygga en bandyhall.
Många var de som tvivlande skakade på huvudet och tyckte idén bara var trams, dock inte folket i byn.
Alla ställde upp med hammare och spik och två år senare var det fest i byn då självaste Carl XVI Gustaf klippte band och därmed förklarade bygget invigt.
Bygget, som står på samma plats där utomhusplanen Öns IP låg, lystrade då under namnet Edsby Arena.
Två veckor senare spelades den första matchen i hallen som saknade riktiga väggar, de kom på plats året efter. 2006 fick hallen namn efter ett försäkringsbolag och i somras efter en fönstertillverkare.
Hammarby
Dom är en miljon.
Minst.
När den grönvite lagkaptenen Stefan ”X-et” Erixon, minuterna innan avslag i 2013 års SM-final, greppar mikrofonen och åker fram till kortsidan där de står.
”Xet” harklar sig och tar ton ”Just idag är jag stark, just idag mår jag bra….” och den där miljonen av grönvita strupar sjunger med så väggarna på nybyggda Friends Arena bågnar.
Bajen Fans, allt blev väl inte så lyckat för dom den kvällen men skapa stämning kan dom.
Ett mäktigt minne.
Hammar-Hammarby rivstartade sedan matchen med 3-0 efter kort stund och fick nittio minuter senare lyfta den så åtråvärda pokalen i luften för andra gången i klubbens historia.
Sandviken avfärdades med 9-4 och Olov Englund gjorde målet som avslutade matchen lite innan utsatt tid.
Gais
Alla vi ungar samlade på fotbollsbilder.
Kung på Nystadsskolan var den som hade dubblett på IFK Luleås målvakt Kjell Uppling.
Allas idol då 1971.
IFK åkte ur Allsvenskan och Uppling gick till Gais som vunnit dåvarande div I och avancerat till Allsvenskan.
Svårt att smälta för oss småglin.
Han gjorde succé i de grönsvarta och fick den förnämliga utmärkelsen ”Årets makrill” redan efter första säsongen och året efter belönades hans värv med GT:s kristallkula för Västsveriges bäste fotbollsspelare.
Det blev tio år mellan stolparna innan en skada satte stopp för en framgångsrik karriär.
Många är de kunniga som tycker att han borde fått prova landslagets målvaktströja.
Kjell är också en av grundarna av världens största ungdomsturnering i fotboll, Gothia Cup.
VSK
Sommaren står i blom.
Det är den första juli, Sverige har firat midsommar och folket börjar nedtrappningen inför sina semestrar.
I Västerås tar en tjugofyra år ung kille, en son, en bror, en släkting, en god vän och lagkamrat, sitt sista andetag. Han har heroiskt kämpat emot, men får nu se sig besegrad av sin sjukdom. Bandyhimlen blir denna dag en stjärna rikare.
Om vi vänder blicken uppåt en stund och ägnar en tanke åt de som inte finns bland oss längre så kanske vi ser en grönvit stjärna med #18 blinka mot oss.
Jag skriver inte: Vila i frid.
Jag skriver: Ha det bra bland de andra stjärnorna, Victor Engström.
Livet är inte rättvist, döden är inte rättvis.
Ljusdal
De hade en cup.
En cup som var stor.
Det kom lag från när och fjärran.
Man spelade matcher dygnet runt och matchen vid 02-draget på fredagsnatten var den mest attraktiva.
Den startade i samma veva som Mohammad Ali besegrar George Foreman i en titelfight som kommer kallas ”The rumble in the jungle” 1974, och har i takt med huvudsponsorbyte bytt namn lite här och där.
En initiativrik man i Ljusdal låg vaken en natt och lyssnade på ”Plex” Petterssons kommenterande av orienteringens ”Tiomila” i radion.
Han somnade och morgonen efter var han säker.
Det här ska vi ha i bandy och det ska vara här i Ljusdal!.
Åren går och vädret på höstarna blir allt varmare. För varmt tycker många och cupen flyttas 2009 till Sandviken för att spelas inomhus.
År ett hette den DAF-cupen, nu bara World Cup.
Sirius
Ingen av dagens män var med då.
Inte ens deras föräldrar.
Kvällen det hände.
En kulen kväll i början av augusti 1907 då herrar boendes i Svartbäcken, i läronästet Uppsala, tyckte att det var dags för något nytt.
Man samlades över en kopp kaffe, språkade ihop sig, reste sig och sa – Vi har bildat IK Spurt!
Man ordnade föredrag, sång och musik i bönesalar och församlingslokaler och fick därmed en allt större medlemstillströmning.
Efter en kort tid som IK Spurt antogs namnet IK Sirius.
När så den moderna idrottsanläggningen ”Studenternas” stod färdig 1908 tog idrottsutövandet fart och första DM-tecknet vanns 1912 i löpning 1500 meter och terränglöpning.
Bandyn hade sin topp under det glada sextiotalet då tre guld inhämtades, 1961, -66 och -68 dessförinnan fanns två pokaler från 1921 och 1922.
Vänersborg
Året är 1922.
Poeten, författaren och trubaduren Birger Sjöberg sitter vid sitt skrivbord och knåpar ihop en vissamling han ska döpa till ”Fridas bok”.
Han kliar sig i kalufsen och krafsar ner en visa som handlar om hans hemstad, Vänersborg.
Han tycker sig kunna jämföra sin stad med Paris och kallar då den visan för ”Lilla Paris”.
Han turnerar och framträder under en tid men hans svåra scenskräck sätter stopp för det livet.
Birger hinner ge ut ”Kvartetten som sprängdes”, en roman som blev en hejdundrande succé, och i april -29 ännu en roman som fick ”Samfundet De Nio” att muntert besluta att ge Birger sitt stora pris.
Han får dock aldrig glädjas över sitt pris då han i samma stund går bort endast 43 år ung.
Namnet ”Lilla Paris” lever ännu kvar men jämförelsen haltar dock en smula då V-borg inte har något torn värt namnet och Paris inte har någon bandyhall.
Än så länge.
Villa
Klockan är 20:00.
Det är fredag.
Långt innan fredagsmys var uppfunnet, men svenska folket mös ändå.
Tv-underhållningen hette ”Nygammalt” och denna fredag skulle det mysande folket få hoppa upp ur sina soffor och undra vad de såg.
En bit in i programmet kliver fyra män med lie, räfsa, såg och andra instrument.
Programledare Bosse Larsson presenterar dom som Bröderna Djup.
De fyra i flanellskjorta och reklamkeps ställer upp sig och inleder med en fråga på lidköpingska.
– Ä i teress? Är ni klara?
De mysande i sofforna får nu ta del av ett stycke svensk musikhistoria då de, f.d bandyspelarna i Svarthalls SK, river av ”Lien” och ”Vi bor på landet”.
Succén var ett faktum och ett par framgångsrika år väntade för de fyra från Lidköping.
Själv kan jag nog tycka att bandyn i stan är bättre.
Vetlanda
78-varvare.
Stenkakor.
Föregångarna till vinylskivan.
Det var de han spelade i sitt radioprogram ”Skivor från Vetlanda”.
Gamla knastriga skivor från tiden innan förr i tiden.
I november 1977 klingade signaturmelodin för programmet ut och Lars-Göran Frisks vänliga stämma hälsade lyssnarna välkomna för första gången.
Tjugotvå år och 699 program senare tackade han för sig och någon vecka senare avled han endast 56 år gammal.
Programserien började i blygsam skala då någon potentat hade hört talas om Frisks intresse för musiken och, framförallt, om hans skivsamling.
En liten samling på ca 120000 skivor.
Vetlanda kommun ansåg sig inte ha varken ekonomi eller kunnande att förvalta samlingen så de anhöriga beslutade att Anders Eldeman uppe i Stockholm fick överta den.
Denna Eldeman sänder idag ”Da Capo”, ett program helt i Lars-Göran Frisks anda.
Saik
Föregångaren till dagens Kalix Bandy, IFK Kalix, hade vunnit dåvarande div1 norra och skulle nu ta klivet upp till Allsvenskan (Elitserien).
En av motståndarna i detta kval var ett stjärnfyllt Saik som denna soliga vinterdag kom upp till gamla anrika Furuhedsplan.
Jag stod tidigt på snödrivan.
Nu skulle jag äntligen få se en av min ungdoms idol.
Lars ”Knatten” Olsson. En ”Knatten” som gjorde 404 matcher och hundratusen mål under sin tjugo år långa karriär med svart tröja.
En tröja med 10 på ryggen som nu är för evigt förknippad med honom då ingen annan får använda det numret.
Nu var han lite till åren kommen och såg slutet närma sig så detta var sista chansen att se karln.
Döm om min förvåning när speakern läste upp gästernas lag och han hoppade över #10.
Glömde han läsa upp Lars ”Knatten” Olsson!!?
Jag fick aldrig se målkungen, han var skadad och hemma i Sandviken.
Dessutom vann Saik med 13-1.
Kungälv
-”Vad har du under blusen Rut, vad är det där som putar ut……?”
Ja, hrrm nu vill jag ju inte vara oförskämd med dig Rut men så går refrängen på dansbandet Streaplers största svensktoppsframgång.
Det var 1959 som fem unga killar tyckte det var dags att sätta ihop ett popband.
Sagt och gjort, grabbarna tog fram sina instrument och satte igång.
Fyra år senare kommer den första framgången med ”Diggety doggety” som går in som tvåa på Tio I Topp.
Året efteråt får de spela som förband och det lite större bandet The Beatles på Johanneshov i Sthlm. Bandet börjar nu mer och mer dras mot dansbandsfacket och 1973 kommer så singeln, som fick oss tolv-, trettonåringar att fnissa, ut.
– ”Nu vet jag vad du gömde Rut, så fort jag såg dom välla ut…”.
Poesi.
Broberg
Färsjön, någon?
Ingen, kunde väl tro det.
Det var där, bland intet ont anande pimpelfiskare, Brobergs IF tog sina första vingliga skär.
Året är 1919 då en samling sportiga unga män som brukade samlas för lite lattjolajban med klubba och boll tyckte det var dags att organisera upp det hela.
Man samlade ihop trupperna och bildade BIF.
På denna sjö höll man hus fram till 1930 då man klev upp på land och intog Faxevallen.
Ett stort steg.
Belöningen för det steget kom redan två år senare då man tog steget upp i div1, som var det högsta pinnhålet på den tiden.
Fem SM-guld har föreningen samlat ihop sedan dess, det första 1947 och det senaste 1977 som f.ö var året efter man lämnat Faxevallen för sin nuvarande bana Hällåsen.
Där slipper man måhända inleda match och träning med snöröjning och bortjagande av pimpelfiskare.
