Säsongskrönika Helenelund 19-20
Ja, det blev en synnerligen märklig avslutning på säsongen, med de sista matcherna, inklusive finalerna, som spelades inför tomma läktare pga coronakrisen. Vi gratulerar Västerås på damsidan och Edsbyn på herrsidan för sina guld, men lider samtidigt en aning med dom då de inte fick spela inför sina supportrar.
Två snäpp ner i seriesystemet genomförde Helenelunds IK sin säsong med bravur! I förhandssnacket var GT76 och Djurgården favorittippade, men HIK snuvade dessa två på seriesegern efter en dramatisk och mycket underhållande säsong i division 1 östra.
Inför säsongen åkte HIK upp till Rättvik för att delta i Leksand Sparbank Cup, en turnering som samlade lag från Sverige, Norge och Finland. Tre äventyrslustna Lundeners kunde inte motstå frestelsen att se HIK lira bandy i Rättvik Arena, och åkte upp på fredagen den 11:e oktober. Vi bodde bra på Fyra Hästars B&B och utforskade den charmiga ortens pub- och restaurangutbud, samt såg HIK lira bandy i hallen. Det började bra, med vinst i första matchen, men sedan gick det i moll, med tre förluster av tre möjliga i de resterande matcherna. Trots detta hade vi en fantastiskt trevlig helg i dalametropolen, och vi är inte främmande för att göra ytterligare besök i orten vid Siljan om HIK skulle anmäla sig till turneringen vid fler tillfällen.
Säsongen startade med hemmamatch mot toppkonkurrenten GT76 hemma på Sollentunavallen den 10:e november. HIK vann förvånansvärt bekvämt med 6-2 mot ett lag vi alltid haft stora problem att plocka poäng mot. En smakstart helt enkelt, och vi glada Lundeners på läktaren fick göra vågen med spelarna på isen efter matchen, något som skulle visa sig bli ett stående inslag, då Helenelund kom att vinna ALLA hemmamatcher på Sollentunavallen under grundserien!
Kommande helg åkte fyra av oss till Köping, på lördagen den 16:e november för att vara exakt. Köpings IS kontaktade oss i Lundeners och bjöd in oss på ett för-event inför matchen, vilket var mycket uppskattat! Pytt i panna och dryck stod på menyn, samt en match som spelades i konstant hällregn. Den stackars Lundeners-hängflaggan på räcket blev så pass blöt att det tog två dagar för den att torka helt! Men glada blev vi, då vi fick se HIK vinna med 2-3, med viss möda.
Match nummer tre blev inte riktigt lika rolig... hemma mot Gustavsberg, men i Relitahallen i Uppsala! Vädret ställde till det och förbundet propsade på att matchen skulle genomföras denna dag (24/11), så det blev en hemmamatch på bortaplan. Vi var sannerligen inte många på plats i hallen denna dag, och det var ett till synes omotiverat HIK som till slut kom ikapp Gurra och fick en poäng, 3-3.
Östermalms IP härnäst, och söndagsmatch den 1:a december. Djurgårdens IF har ju som bekant fått förmånen att flytta hem till sina hemtrakter efter åratal i exil i Spånga och till och med Åkersberga (!), men det publika lyftet har dessvärre uteblivit helt trots detta. The Lundeners hade därför inte heller denna gång några större problem att i antal och i ramsnivå överträffa den ständigt krympande DIF-klacken. Ännu en kämpainsats gav en oerhört skön 3-2 seger för HIK. Den andra i rad med samma siffror på bortaplan.
Kommande söndag (8/12) var det dags för vattenpolo på Sollentunavallen igen. HIK slog Eskilstuna utan större bekymmer med 6-3, men siffrorna hade varit större om underlaget och vädret varit bättre.
Nästa match spelades redan fredagen efter, på självaste Lucia, och alltså på fredagen den 13:e! The Lundeners bytte för denna da endast namn till det fyndiga "The Lusseners", och vi lussade för både HIK och Norrtäljeborna med glitter och pynt samt stjärngossemössa med tillhörade stjärnstav i samband med matchen. Vad gör man inte för att glädja andra? HIK gladde i alla fall oss tillbaka genom att efter en trög första halvlek till slut gå i från 1-1 till hela 7-1. Det blev en hel del goda segeröl i Roslagens pärla innan hemfärd söderut.
Annandagen stod på tur, och efter flera år med bortamatcher fick vi ÄNTLIGEN se vårat Lunden på hemmaplan! Över 200 personer vallfärdade ner till Vallen, och själv arrangerade jag en trevlig "before bandy"-träff hos mig innan vi knallade ner till arenan. En bekväm 7-1 seger och bra drag på läktaren, och en synnerligen blöt avslutning på kvällen följde.
Som om det inte var nog med att vi fått hemmamatch på annandagen, så fick vi även äran att åka till Gustavsberg på nyårsafton! Som säkert många vet vill Gurra alltid spela hemma på just nyårsafton, och denna tillställning lockar alltid stor publik. Och stor publik blev det! Rekord till och med! 1042 personer innebar alltså publikrekord, och vi färgglada, flaggviftande och ramssjungande Lundeners på plats blev belönade med ännu en riktigt skön seger, 4-6 blev slutställningen på Ekvallen. En riktig höjdare!
Kommande söndag, tillika den första söndagen år 2020, var det matchdags igen (5/1). HIK slog synnerligen enkelt Västerås Bandy med hela 16-0 i säsongens mest ospännande match.
Söndagen den 12/1 var det dags igen, då det var dags för Spånga på bortaplan (avslag 16:00). Pga den sena starttiden hann vi i Lundeners med mat och dryck på trevliga Bromstens Krog en knapp kilometer från blåshålet Spånga IP. Även i denna match gjorde HIK en tam insats i första halvlek, men ryckte upp sig i andra (som mot Norrtelje borta), då 2-2 förvandlades till 2-11 slutligen.
Kommande helg blev spelledig (det uppstod "glapp" i seriespelet då Katrineholm U drog sig ur strax innan seriestart, vilket ledde till ojämnt antal lag i serien och haltande tabell säsongen igenom.
Den 26/1 var det alltså dags igen, då HIK relativt bekvämt vann mot Norrtelje med 7-1 hemma på Vallen. Samma siffror som i bortamatchen på Lucia för övrigt.
Den andra februari styrde fem Lundeners kosan mot "Sméstan" för matchen Eskilstuna-Helenelund på jättelika Isstadion. Framme i Södermanlandmetropolen åt och drack vi gott på alltid lika trevliga Royak Oak, och vi belönades för den långa resan med en storseger i solgasset. Hela 2-17 blev det mot ett stackars EBS vars formkurva de senaste 3-4 säsongerna gått spikrakt neråt. Synd, för vi vill gärna ha kvar EBS i serien, då det är ett perfekt resesavstånd och alltid lika trevligt att besöka staden.
En ovanlig fredagsmatch på Sollentunavallen stod sedan på tur när HIK tog emot serietrean Djurgården. Ett förevent arrangerat av HIK med pyttipanna och dryck utgjorde ett perfekt avstamp inför vad som kom att bli en mycket spännande drabbning. Är det någon match som vi faktiskt får be om ursäkt för att vi vann var det nog denna. HIK och DIF var helt jämna, men med ett lyckligt (för HIK) domslut i samband med ett frislag i slutet av matchen kunde vi vinna med 5-4 till slut. Kanske inte rättvist, men oerhört skönt! I och med denna vinst för HIK var DIF avsågat i toppstriden, och det gällde nu bara två lag, HIK och jagande GT76.
Två dagar efter drabbningen mot DIF var det ett lojt och segt HIK som med viss möda fick med sig endast en poäng från ett ödsligt ABB Arena Syd, då hemmalaget Västerås Bandy gick ikapp till 5-5 i slutet. Ju mindre vi analyserar denna match desto bättre.
Grundseriens sista hemmamatch gick av stapeln hemma mot Köping den 16:e februari. Matchen blev aldrig direkt spännande, och HIK vann bekvämt med 6-0. Mest värt att nämna med denna match var att The Lundeners mangrant sjöng "Rädda Krillan" för KIS-spelarna efter matchen, till stor uppskattning från dessa. Köpings kommun kan nämligen komma att stänga av KIS hemmabana Kristinelund till nästa säsong, och vi ville visa vårat stöd och support till laget/klubben i sin kamp att få spelade vidare där.
Serien avslutades sedan på det mest dramatiska och märkliga sätt man kan tänka sig! I en ren "seriefinal" gällde det för HIK att undvika förlust för att vinna serien och få kvala. Serietvåan GT var alltså piskade att ta två poäng för att passera HIK i sista omgången.
Söndagen den 23: februari var en solig och varm dag. Med andra ord ingen bra dag för en bandybana... 13:15 var matchstarten planerad, men den hann bli 13:35 innan det till slut blev dags för avslag. Det var ett rejält diskuterande bland spelare, ledare, domarteam och representanter från bandyförbundet huruvida planen skulle klara spel eller ej.
Vi kunde se från sidan av planen att det var synnerligen mjuk is, och det bjöds inte på mycket till skönspel pga de svåra omständigheterna. Efter ca 20 minuter blåste domaren av och meddelade att matchen skulle spelas 3x30 i stället för 2x45 för att kunna klämma in isvård två gånger. Så, efter 30 minuter gick spelarna av isen (0-0), och på igen ca tio minuter senare. Femton minuter till spelades, och spelarna bytte sida. Men, då avbröts matchen!! Så, med "oförrättat ärende" och bara 45 av 90 minuter spelade bröts matchen. Så, det var bara att åka hemåt... men åka tillbaka redan nästa kväll (måndag 24/2) för halvlek nr två, avslag 20:00. På grund av en försenad buss, samt för tidigt avslag (!) missade vi HIKs ledningsmål, men vi såg en jublande klunga med HIKspelare på isen när vi var på väg in på Gubbängens IP. Resten av matchen, eller snarare andra halvlek, blev en emotionell bergochdalbana. HIKs 0-1 stod sig ganska länge, och det kändes bra att stå och mana på grabbarna och vifta med flaggorna, MEN genom två hörnor som bägge resulterade i mål för hemmalaget var det nu plötsligt, för första gången på hela säsongen, GT som låg etta. Panik! Nu var HIK tvungna att kvittera, och tiden rann iväg oroväckande fort. Men, ibland inträffar mirakel, och när 2-2 kommer på en tilltrasslad situtation uppstår ett enormt jubel från HIKs spelare, ledare och månghövdade publik! Kan vi klara det? Ja, det kunde vi, trots ytterligare chanser och en hörna för hemmalaget på stopptid. Undertecknad jublade så mycket att jag var hes i två dagar efter denna nervpärs, och vi kunde knappt sluta le efter slutsignalen och efterföljande kramkalas.
Så, seriesegrare, och dessutom obesegrade i division 1 östra, samt bästa publiksnitt hemma (104) på många, många år!
Inte illa!!
Nu väntade alltså kval, ungefär samtidigt som den beryktade corona-pandemin började breda ut sig över norra Europa.
HIK inledde mot Västanfors, och i en frustrerande match förlorade HIK med 0-2 (första förlusten på Sollentunavallen på hela säsongen) trots bra spel. Två ribbskott och en storspelande målvakt i bortalaget blev avgörande. Uppförsbacke i kvalspelet direkt alltså.
Match nummer två; borta mot Kalix! Vi i Lundeners hade långt framskridna planer på att ta oss upp, men då det dröjde väldigt länge innan starttid för matchen blev offentliggjord hann vi tappa lite gnista för resan, samtidigt som vi såg att det skulle rinna iväg ekonomiskt för en sådan resa. I bästa fall under 2000:- per person, med antingen flyg + buss, alternativt tåg + buss. I slutändan blev det alltså ingen resa, och för första gången på fyra säsonger, och 78 matcher i rad, fick Helenelunds IK klara sig utan The Lundeners stöd på läktaren. Tråkigt. 5-0 blev det dessutom till hemmalaget, och HIK var nu piskade att vinna kommande match.
Men det gick inte heller... Västanfors-Helenelund slutade med klara 9-3, och därmed hamnade HIK sist i gruppen, som avslutades efter den matchen.
Serien var avgjord, och coronapandemin kopplade ett ännu större grepp över världen. Då var det lika bra att runda av helt enkelt.
Summa sumarum var detta en fantastiskt trevlig säsong med Helenelunds IK! Serieseger och massor av vinster. Bara kvalet gav en lite fadd smak i munnen, men det är ju faktiskt så att division 1 östra passar oss alldeles utmärkt. Vi i The Lundeners kan med stolthet se tillbaka på en bra insats, igen. Att vi bommade Kalix svider fortfarande lite, men sviter bryts förr eller senare. Räknar vi bort kvalspelet kommer vi garanterat att nå 100 raka matcher med HIK i division 1 om två säsonger.
'
Mot nya segrar och härliga bandyupplevelser, förhoppningsvis utan corona, säsongen 2020-21!
