Frillesås - Sirius0 - 6
Frillesås BK – IK Sirius: 0-6!
För andra onsdagen i rad åkte Sirius spelarbuss söder över och det ungdomliga manskapet stod ånyo för ett gediget dagsverke. Hemmalaget nollades efter en ny solid defensiv insats med formstarke Erik Persson som sista utpost.
Sirius matchtrupp var densamma som senast sånär som på en ändring: Edward Sigfridsson ut och August Elebring in. Precis som senast inleddes matchdagen på förmiddagen med ett lättare ispass i Relitahallen innan bussresan sedan fortlöpte med flera kortare resestopp. Det är dumt att ändra på ett vinnande koncept, brukar det ju låta.
Det var annars en hel del regn som bussresan kantades av. Väl på plats i lilla halländska Frillesås upphörde regnet tack och lov lägligt till matchstart. Isen var kanske inte den bästa, men gav ändå sken av att vara bättre än först befarat. Tempot inleddes högt, kanske i ett hopp om att rivstarta med mål innan eventuell svårrörlig is skulle göra sig påmind. Men målchanserna, målen och ovädret uteblev.
I stället vaggades matchen in i ett lite lägre tempo allt eftersom och det började likna mer ett ställningskrig, inte helt olikt den förra matchen. Centralt i banan var det igentäppt åt bägge håll, varpå kanterna försökte utnyttjas. Det resulterade åtminstone i lite hörnor. Där bävade en och annan för Frillesås sylvassa hörnspel. Fram tills dagens match mäktade FBK med bäst hörneffektivitet i hela serien med ett målsnitt på var femte hörna. Denna dag var dock hörnspelet av sämre kaliber då det i första halvlek missades sex stycken.
Inte heller Sirius lyckades sätta sina hörnor i första halvlek, men man hade å andra sidan en Määttä i laget. Det var först i den 25:e minuten som Nils Bergström spelade fram till ett läge som sedermera Teemu Määttä slog in en retur på. Kvarten senare utökades ledningen av samme finländare, med god hjälp av landsmännen Jimi Heinonen och Markus Kumpuoja. Den nyssnämnde såg piggare ut än på länge, men hade minuter innan kostat på sig att bränna en bra målchans.
Ställningen var alltså 0-2 på tavlan i halvtid. Inte oförtjänt, men oavgjort hade inte heller känts ologiskt. Erik Persson visade prov på stort självförtroende då han bland annat åkte ut och plockade hotfulla bollar, men framför allt stod han för en riktigt kvalificerad frilägesräddning.
I andra akten blev det något slaskigare is. Som tur var för Sirius del behövdes ingen offensiv hetsjakt inledas, utan laget körde hyfsat kontrollerat och sedan visades påpasslighet när lägen väl uppstod. Firma Qvist-Lundberg-Elebring backade sin målvakt väl, men hela laget deltog egentligen föredömligt i försvarsarbetet.
Med en knapp halvtimme kvar av matchen skedde en omdiskuterad situation. Den annars så påkopplade Persson tog upp en boll som hemmalaget ville få till hemåtpass. Domarna valde att blunda för blundret och i stället skickade den blonde målvakten bollen till Samuel Heeger som då med ett lyft serverade Kalle Mårtensson, som i sin tur lade in bollen i mål till ljud av uppror. Resultatet blev 0-3 och en ”tia” på protesterande hemmaspelare.
Känslan efter denna sekvensen var att luften gick ur Frillesås. Det såg ungefär lika lamt ut på isen som runt om den. För fjärde matchen i rad sjönk Frillesås publikskara och denna kväll slöt endast 408 personer upp på Sjöaremossen. Bortalaget å sin sida verkade rätt nöjda med matchbilden. Defensivt var det stängt och offensivt fanns det mer spets än i hemmalaget. Ta bara August Elebring, senast lämnad utanför matchtruppen, som den sista kvarten dunkade in två hörnor med sitt kraftfulla skott. Däremellan gjorde Samuel Heeger ett fint solomål.
0-6 kanske talar sitt tydliga språk, men i själva verket var det en hyfsat jämn match. Vad var det då som blev matchavgörande? I första halvlek: Teemu Määttä, tvåmålsskytten. Han klev fram och utgjorde skillnaden i en annars ganska försiktig period. I den andra halvleken får man lyfta fram kollektivet, där ingen föll ur ramen. En som stack ut och gjorde det bra är förstaårssenioren Samuel Heeger, som i allmänhet tar för sig allt mer i elitserien. Ett annat hedersomnämnande måste givetvis Erik Persson få, då nollan hölls intakt, något som knappast hör till vanligheterna.
Dels vann man den matchen i matchen – målvaktsmatchen, alltså – och dels vann Blåsvart hörnmatchen med två fullträffar signerade August Elebring. Det kändes också som att Esa Määttä vann coachmatchen. Han hade gjort sin Frillesås-läxa noga. Frillesås ledarskap såg mer spartanskt ut, eller stundtals obefintligt. Esa Määttä i sin tur gastade om att ”hålla nollan” även i 5-0-ledning. Noggrannheten var det inga fel på. Med två insläppta mål på de senaste två matcherna måste disciplinen hyllas. Nu gäller det att konservera denna inställning till tillställningen på fredag mot ett pånyttfött (?) Hammarby.
