Summering av HIKs bandysäsong 2022-23
Här kommer till slut en summering av bandysäsongen för Helenelunds IKs del, sett från supportrarnas sida.
Som vanligt gick vi och räknade dagarna tills serieindelningen skulle släppas under sena augusti/början av september. Döm om vår förvåning då vi för första gången någonsin blev varse om att HIK skulle spelas bandy i division 1 norra denna säsong! Än en gång hade bandyförbundet lagt fram ett förslag som fick oss bandysupportrar att tappa hakan, och det var bara att vänja sig vid tanken att vi i vår norra grupp skulle bli ihopparade med klubbar som Karlsborg, Umedalen, Söråker och Östersund.
När sedan spelschemat släpptes kom nästa käftsmäll. Vår match nummer 100 i rad skulle bli Karlsborg borta! Hujeda mig!! Vi tänkte till och fann en livlina. I stället för att räkna 100 raka matcher i division 1 kunde vi ju räkna med den sista matchen i Allsvenskan 2016 (mot Ljusdal hemma på Sollentunavallen), och därmed fira 100 raka i hemmapremiären mot Norrtelje den 20:e november. Så där ja! Problemet löst! Eller…?
Oktober gick, och vi klev in i november. Termometrarna hånade oss med tvåsiffriga plusgrader. Vi insåg att det inte skulle bli varken bortapremiär på Östermalm eller hemmapremiär på Sollentunavallen. Dessutom hade vid detta tillfälle Söråker klivit av och ersatts av Skutskär, samt Karlsborg blivit omhändertagna av storebror vid Kalixälven, och bytt namn till Kalix U.
Några dagar innan premiären borta mot DIF kom då det besked som var fullt väntat, men så hånfullt irriterade. HIKs hemmapremiär den 20:e november mot Norrtelje flyttas fram, till 25:e januari!! Match nummer 100 blir alltså i Kalix! Suck…..
Vi skakade av oss detta väntade besked och begav oss till Gubbängens plåtlåda, oerhört osmakligt omdöpt på eget bevåg till ”AIK Arena” av klubben vars kommande konkurs var så oerhört väntad (och kanske även efterlängtad?) att ingen ens höjde på ögonbrynen, för premiärmötet mot Djurgården. Matchstart 21:00 på en söndagskväll (13 nov). Härligt!
HIK och DIF har haft många heta bataljer under åren, och denna match blev inget undantag. HIK kunde vinna, trots sina svaga resultat i just denna hall tidigare, med 6-4 inför ett femtiotal åskådare, varav minst hälften svartröda. Nästan enbart Lunden-ramsor ekade i den ödsliga hallen, och DIFs supportrar, som genom åren gett oss bra klackmatcher, var en enorm besvikelse. Bara den traditionella ”Klockan slår, Djurgårn gjorde mål…” hördes, fyra gånger. I övrigt knäpptyst.
Två veckors uppehåll väntade nu, eftersom hemmapremiären alltså blev uppskjuten, och under denna långa väntan tog två av oss Lundeners det stora beslutet att faktiskt ta oss upp till Kalix, för match nummer 100! Nattåg (sovvagn) upp och ner till Luleå, samt lift med HIKs hyrda buss mellan Luleå och Kalix anordnades. Dryga 2000:- per skalle för tågresan sved, men å andra sidan hade det svidit än mer att stanna på 99 matcher. Ibland får man unna sig det lilla extra!
Men, innan Kalix-trippen väntade i alla fall två matcher. Först en bortamatch mot återstartade Järvsö bandy, som spelar på urklassiska Ljusdals IP. En trevlig heldagstripp för fyra Lundeners blev det, med skön stämning, klar HIK vinst med 4-1, samt god mat och dryck på flera lokaler i Hälsingemetropolen.
Sen, äntligen, hemmapremiär. Mot nyligen ihopslagna UNIK/BoIS från Uppsala. En tät och jämn match mot en förmodad toppkonkurrent slutade med 4-3 i hemmavinst, i en match som kunde ha slutat precis hur som helst.
Sen kom den då, hundramilaresan till match nummer 100. En trevlig tågresa från Stockholms Central, med avgångstid 21:57 fredagen den 9:e december (tillsammans med HIKs ledare och spelare på samma tåg. Efter en låååååång resa befann vi oss slutligen i Kalix, och där sammanstrålade vi med utomordentligt sympatiske ”Sargvakten”, alltså Stefan Wikström. En legend inom bandysupporterled, som har levt med Kalix Bandy i åtskilliga år. Vi två som åkte upp fick äran att nämnas i hans fantastiskt välformulerade och målande texter på hans blogg. Det blev souvenirbyten och trevligt samspråk, samt en fantastiskt skön vinst på urmysiga Kalix IP med klara 1-6, och buss- och tågresan hem till Stockholm igen blev en synnerligen trevlig upplevelse.
Fantastiskt att äntligen nå 100 i rad, trots vedermödorna att ta sig så långt för att göra det, och att dessutom slippa att åka som ensam Lundener gjorde resan oförglömlig.
Helgen efter åkte vi till Gubbängen igen, för ännu en tät match, men denna gång mot GT/76. 6-4 till HIK var överraskande, men välförtjänt.
Annandagen innebar returmöte mot ovan nämnda GT/76. Inför och under matchen blev The Lundeners uppmärksammade och filmade, samt att vi i halvtid fick ta emot en tavla som ”pris” för vår 100-i-rad svit som ju nyligen uppnåddes. Kul!
Mindre kul var att beskåda andra halvlek, då HIK rasade ihop totalt, då man tappade en till synes bekväm 5-1 ledning till förlust 5-6! En riktig kollaps, och därmed kunde vi anteckna säsongens första förlust.
Och värre skulle det bli… på trettondagen begav vi oss till Recoverhallen i Uppsala, för att se UNIK/BoIS ta gruvlig revansch på HIK. 7-3 blev det till hemmalaget, i en match som HIK inte ens var nära i.
Bra två dagar senare var det dags för hemmamatch mot Djurgården igen. Livrädd efter två raka förluster vågade vi knappt tänka tanken på vad en tredje raka torsk skulle innebära för tabellställningen. HIK spottade dock i nävarna och vann även detta möte mot DIF, även nu med två mål. 4-2, och även denna gång led DIF-supportrarna uppenbarligen av kollektiv halsfluss, då The Lundeners sjöng så det ekade, men fick noll matchning av bortaklacken.
Kommande söndag fick HIK verkligen slita för segern, mot bottenlaget Umedalen, hemma på Sollentunavallen. Det såg ut som att HIK tryckt i sig valium, för maken till långsamt och oengagerat spel var det länge sen vi sett. Underläge med 1-3 fram till 86:e minuten, men med en rask spurt kunde vi rädda hedern och vinna med 4-3 på övertid! Det var inte utan att man tyckte lite synd om Västerbottningarna, och vi uppmuntrade deras spelare med att sjunga ”Umedalen, Umedalen…” när de åkte av planen, vilket uppskattades.
Söndagen den 22:a januari var det dags för det som på papperet såg ut att vara säsongens största utmaning, Gustavsberg borta. Och tufft blev det! Tyvärr en rättvis hemmaseger med 5-4, mot ett tappert kämpande HIK: ”Gurra” fick två spelare skadade tidigt i matchen, och trots att HIK hela tiden låg under med minst ett mål var vi inte långt ifrån att sno åt oss en poäng. En onödig försvarsmiss vid ställningen 4-3 gav hemmalaget läge att gå ifrån till två måls ledning. Detta gjorde dom alltså, och trots en sen reducering och forcering kunde vi inte få någon poäng med oss hem, trots oavbrutet hejande och flaggviftande. Mycket folk (209 pers på Ekvallen), men som vanligt väldigt tyst på läktarna, förutom från bortasektionen som vanligt.
Den uppskjutna hemmapremiären mot Norrtelje spelades slutligen på en onsdagskväll, och vanns relativt enkelt med 4-1. Reportage om Lundeners gjordes i samband med denna match, och detta hamnade senare i lokaltidningen .
Sviten landade till slut på 108 matcher, och den 108:e matchen kom att bli en lördagsmatch! Den första sedan 2016, och vi lyckades med mycket tjat och marknadsföring få ihop en skaplig publiksiffra på över 100 pers, och stämningen på Lundeners sektion på läktaren var mycket hög, som väntat när det äntligen var lördagsmatch. HIK höll oss dock på halster igen (som mot Umedalen), och med en krampaktig insats vann HIK denna gång med 5-4. Det skålades och hurrades på puben efteråt, då vi därmed satte punkt för en av BandySveriges förnämligaste sviter, i alla fall på denna nivån (Supporterklubben Svampen som följer ÖSK spelar ju i en helt annan serie vad gäller sådana sviter).
Nästkommande match var alltså redan dagen efter, mot forna storlaget Selånger i Sundsvall. Säsongens största seger blev det på Gärdehov, med hela 11-1. Lite ironiskt då eftersom ingen av oss var på plats…
Helgen efter kom klassiska Skutskär på besök till Sollentunavallen. SIF hade återstartat sitt herrlag, samtidigt som damlaget drog sig ut, inför denna säsong. De tog alltså Söråkers plats i division 1 norra, och efter en svag start hade de en stark formkurva i ryggen när de kom till Sollentuna. HIK gjorde dock en bra insats, och vann rättvist med 3-2. Med två matcher kvar var det därmed upplagt för ett trelagsrace mellan Gustavsberg, Helenelund och Djurgården, då både Skutskär och UNIK/BoIS i praktiken var avsågad från toppstriden.
Bortamatchen mot Norrtelje, på förhand en alltid knepig tillställning, vanns av HIK med 6-4. Andra halvlek var nog en av de allra bästa av HIK denna säsong. Matchen i Norrtälje startade klockan 15:00, medan toppmötet Gustavsberg-Djurgården startade 14:00. Detta innebar att vi följde den matchens sluttamp med extremt stort intresse i vår matchs halvtidsvila. Vi kunde knappt tro våra ögon när vi såg på elitrapport och bandygrytan hur Gustavsberg, som vid vinst eller oavgjort mot DIF skulle säkra sin kvalplats (och samtidigt ge HIK en säkrad kvalplats vid vinst mot Norrtelje) tappade en 3-0 ledning till förlust med 3-4 på övertid, i en match som enligt inrapporteringarna innehöll det mesta. Utvisningar, straffar och massor av övertidsminuter. Det hade varit intressant att se matchen om den blivit filmad, och fått se vad som egentligen hände där på Ekvallen på slutet.
HIK gjorde som sagt ändå sitt jobb, och vann. Men det sög rejält att vi inte blev kvalklara.
Allt var därmed upplagt för en ren ”kvalplats-final” i sista omgången, då raffinerat nog HIK skulle möta just Gustavsberg på Sollentunavallen. Storpublik väntades, och nervdallret låg i luften.
DIF vann planenligt mot GT/76, så i matchen HIK-GIF gällde det för Lundens del att INTE förlora. En poäng skulle räcka. Det blev en nervös och målsnål tillställning. Bortalaget tog ledningen, och de många tillresta rödklädda jublade. HIK, ivrigt påhejade av en energisk skara Lundeners med uppbackning av flera andra hemmasupportrar, gav sig inte. Vid 1-1 fullkomligt exploderade Sollentunavallen, och nu var återigen HIK på kvalplats, och Gustavsberg utanför.
Tyvärr kunde ”Gurra” dock stjäla de två poängen, då HIK förmodligen blev berövade en hörna, och bortalaget i stället kunde kontra in vinstmålet i slutminuterna.
Så bittert…
Gustavsberg, Djurgården och Helenelund hamnade alltså på samma poäng, men HIK missade kvalplatsen pga den svaga målskillnaden. Surt sa räven.
Ännu en härlig bandysäsong var därmed över, och trots massiv övervikt för vinster kontra förluster, så var det med en fadd eftersmak vi satte punkt för bandysäsongen 2002-23. Alla dessa onödigt nervösa uddamålvinster gav HIK ett uselt målskillnadsläge gentemot GIF och DIF. Hade det gällt inbördes möten i stället för målskillnad hade vi fått kvala, och inte DIF, eftersom vi slog dem dubbelt upp.
Hur som helst, och inte helt oväntat, får vi möta både Gustavsberg och Djurgården igen kommande säsong, då de misslyckades i kvalet mot Lidköpings AIK och Finspångs AIK.
Vi tar sikte på nästa säsong, och det verkar kunna bli ytterligare förändringar i seriesystemet till dess. Kanske blir det bara division 1 norra och södra? Jag personligen har inget emot det, men det blir ju väldigt många långa resor för lagen (och de galningar till supportrar som är villiga att åka och stötta sina lag även på bortamatcher). Om så blir fallet vill jag dock slippa se ihopslagna lag, b-lag, u-lag och allt vad det heter. Med andra ord skulle vi då kunna vinka hej då till Kalix U, Järvsö, GT/76 och UNIK/BoIS. Jag vill se ”seriösa a-lag” spela i de tre högsta serierna. Enbart.
Vi får se hur det blir!
Vi ser i alla fall fram emot kommande säsong redan nu. En av de absolut mest tongivande figurerna i The Lundeners har under två säsonger haft en allvarlig skada att bemästra, och genom detta inte kunnat ta sig ner för trapporna på läktaren till ”vår sektion”, och därför även varit tvungen att välja bort i princip varenda bortamatch de senaste två säsongerna. Nu är han äntligen på bättringsvägen, och vi ser fram emot en efterlängtad återförening på trappläktaren. Dessutom kommer mannen som myntade termen ”The Lundeners” till Sverige runt jul/nyår. Engelsmannen bodde på sent 90-tal i Sverige, och det var då han fick bekanta sig med bandy i allmänhet och HIK i synnerhet. De senaste åren har han bott i Turkiet, men nu kommer han ”hem” till Sollentuna igen. Vi i klacken kommer att rulla ut en symbolisk röd matta när han anländer till Sollentunavallen, och vi kan knappt bärga oss för att se hur han upplever hur engagemanget inom klacken har blommat ut från det lilla frö han sådde för över tio år sedan. Så, för en gångs skull kommer vi i The Lundeners att öka i antal, i stället för att minska!
Tack HIK för en härlig säsong, än en gång. Hoppas ni har uppskattat oss i The Lundeners lika mycket som vi i har uppskattat att ser er spela!
”Maybe it´s because I´m a Lundener…”
Sammanställning av olika punkter av "Säsongens...";
Största seger: 11-1 mot Selånger borta, när ingen Lundener var på plats… typiskt!
Största förlust: 3-7 borta mot UNIK/BoIS.
Största publik hemma: 157 mot Gustavsberg.
Minsta publik hemma: 52 mot Umedalen.
Största publik borta: 204 mot Gustavsberg.
Minsta publik borta: 36 mot Kalix U.
Publiksnitt hemma: 88, sexa i serien (svagt!)
Spelare i HIK, ”Wannbergs Pris”: Målvakt Arvid Johansson. Två assistpoäng dessutom!
Bäste målskytt i HIK: Rasmus Hård, 26 mål.
Längsta vinstsvit: Fem i rad, två gånger under säsongen.
Längsta förlustsvit: Två i rad.
Antal oavgjorda HIK-matcher: 0.
Svit: 108 raka seriematcher för The Lundeners (2016-2022). Fantastiskt!
Bästa motståndarsupportrar: Knappt mätbart: DIF. Övriga lag: noll.
Hörnmålsstatistik: 12% (delad tvåa med Norrtelje, Skutskär bäst på 14%)
Mest välfyllda bandyportfölj: Oavgjort mellan Annandagsmatchen och lördagsmatchen.
Minst välfyllda bandyportfölj: Hemmamatchen onsdag kväll mot Norrtelje.
Bästa drag på läktaren: DIF hemma, Annandagen och lördagsmatchen.
Godaste tilltugg på bandyarenan: De grillade hamburgarna i Gustavsberg.
Matchprogram: Etta: Lundenbladet Tvåa: Gustavsbergs program (de enda som gav ut program).
Charmigaste arenor: Ljusdals IP och Kalix IP.
Ocharmigaste arenor: Gubbängen och Recoverhallen.
Charmigaste/ocharmigaste arena beroende på väderlek och temperatur:
Ekvallen i Gustavsberg må vara vackert belägen med det enorma berget som fond, men en kall och blåsig vinterdag är det ingen höjdare att stå på en såphal träläktare utan tak. Bygg tak över så blir det åtskilligt bättre!
Längsta bortaresa: Kalix, 96 mil enkel resa!
Mest omfattande sammanställning: Denna!
