Inför: Västerås - Hammarby
På söndagen spelas den fjärde semifinalen mellan Västerås och Hammarby. Om VSK skulle förlora matchen blir det årets sista match. Detta är för övrigt årets första slutspelsmatch som går till längre än tre matcher.
Hammarby – Västerås SK 2 -1 i matcher
På söndagen skrinnar VSK ut på Rocklunda med – för att använda en sliten idrottsklyscha - ”kniven på strupen”. Vinst är ett måste, eller så är säsongen över. Men blir matchbilden densamma som på Zinkens i fredags kväll (4-0 till Hammarby) är det förmodligen slutspelat. Trots stort bollinnehav hade VSK fruktansvärt svårt att skapa någonting framåt. Först i matchminut 63 (!), när Anderbro med en backhand lyfte bollen utanför Bergwalls målstolpe i hyfsat läge, skapade VSK sin första målchans. Den första VSK-hörnan lät vänta på sig i ytterligare några minuter. Så vinner man inte täta slutspelsmatcher!
Av spelet från måndagens vinstmatch märktes intet. Eller var Hammarby helt enkelt så mycket bättre nu? Som åskådare kändes Hammarby nu starkare, snabbare och smartare. I VSK:s strävan efter att göra centrum svårframkomligt sökte Hammarby sig ut mot kanterna. Och det gick fort när herrar Rosendahl och Ericsson väl drog upp upp farten. De tre första målen i fredags tillkom alla efter uppåkningar på kanten. I tillägg var markeringen framför Kjörling alltför svag, i myllret av klubbor fann Waaler (1-0) och Spjuth (2-0) bollarna.
Kjörling den ende positive
VSK var inte dåligt, men den enda som egentligen utmärkte sig positivt var Kjörling i målet. VSK var uddlöst, mot Hammarbys så individuellt skickliga försvarare lyckades VSK inte ens få med sig hörnor (och då tänker jag på så länge matchen gällde något. Vid underläge 0-4 och några minuter kvar fick VSK faktiskt några betydelselösa hörnor.) Lillis spelade så där lagom rutinerat småfult när det behövdes. Tankvärt är att i den officiella matchstatistiken fick VSK nästan dubbelt så många frislag som Hammarby. Stockholmarna spelade för den skull inte fult, bara lite mer taktiskt.
Jag vet inte hur tränare Westman funderar inför söndagens match. Men något måste göras då Hammarby i de två senaste matcherna helt stängt av VSK:s offensiv. Å andra sidan tror jag det är svårt att skaka fram något nytt vapen, de här två lagen känner varandra utan och innan. Det gäller att ha lite tur, få det viktiga första målet, slippa jaga och få lite flyt. Men, hur många distansskott har VSK skjutit på de tre matcherna mot Hammarby? Knappt något! Är respekten för forne lagkompisen Bergwall så stor? Nu låter jag förvisso som Nordahl/Hysén i fotbollsstudion men skjut mer - kanske kan bollen studsa på någon skridsko, kanske kan man få en hörna.
Hoppas på snö
Direkt efter matchen i fredags kväll hoppades jag på en riktig snöskottarkväll på söndag. En sådan där vansinnigt tråkig match som tvingar båda lagen till lyror i 90 minuter. VSK skulle kunna ställa in sina tunga pjäser Anderbro, Andersson och Carlsson i straffområdet och kriga på Kjörlings fantastiska utkast. Men denna önskan har nu försvunnit och jag önskar istället perfekt bandyväder. VSK har slagit Hammarby förut och kan göra det igen! Ja, det blir svårt, ännu svårare förstås att sedan vinna i två raka matcher. Men än är det inte kört. Att förlora mot Hammarby i en semifinalserie är ingen skam. Jag har ända sedan seriestarten i november tippat på Hammarby som slutgiltig segrare på Studenternas kommande helg (hoppas jag har fel…). Främst för att Bergwall gånger två ger laget den stadga som krävs för framgång samt att laget för en gång skull har sluppit den tyngsta favoritbördan i skuggan av Edsbyn.
Om – om det värsta (ja, allt är relativt) skulle inträffa och säsongen är över på söndag kväll hoppas jag verkligen att styrelsens arbete börjar gå på högvarv istället. Flera spelare har kontrakt som går ut nu, det gäller att knyta upp dem inför nästa säsong - och om möjligt krydda laget med ett-två spännande (och offensiva) nyförvärv. För detta lagbygge har verkligen potential att bli riktigt bra!
