Vinst trots svag insats mot Umedalen
Ojojoj... vilken bedrövlig historia vi fick se på Sollentunavallen. Att HIK trots allt lyckades vinna denna match är det enda, ja faktiskt _det enda_ som är värt att glädja sig åt.
Jag har sett hundratals matcher med HIK, men jag tror jag aldrig varit med om något liknande! En helt otroligt svag insats av HIK, som ändå resulterade i en vinst! Efter matchen ville man nästan be Umedalen om ursäkt för vinsten, och faktum är att flera av oss i Lundeners faktiskt gick fram till några av bortalagets spelare och bad om ursäkt för "rånet"!
Umedalen har inlett serien svagt, med endast en vinst, en oavgjord och fyra förluster inför denna drabbning på Sollentunavallen. Tanken var att de skulle spelat även dagen innan (på lördagen), men då Skutskärs IPs is inte höll måttet åkte Västerbottningarna dit i oförrättat ärende. Kanske var det till gagn för laget, då de slapp ha en match i benen från dagen innan?
HIK och Umedalen har aldrig tidigare drabbat samman, så det var ett lag vi hade absolut noll koll på som besökte oss denna fina vinterdag med växlande molnighet och någon plusgrad i luften. Faktum är att de bara kom med 14 man, enbart spelare! Inga ledare, och inte heller någon ombytt målvaktsreserv! Det verkade dock inte bekymra norrlänningarna, som skrinnade ut med en positiv och frejdig inställning i matchen, trots att de mötte ett topplag på bortaplan.
Alexander Söderlund i UIF gjorde matchens första mål efter bara drygt två minuters spel. Ingen fara på taket, än så länge. Vi har nästan blivit vana vid att släppa in första målet den här säsongen, och det har ju gått skapligt ändå!
0-2 nästan exakt tio minuter senare var däremot en bedrövlig historia. Misskommunikation mellan målvakt och försvarare, för att "vänta ut" en boll om var på väg att rulla ut över kortlinjen, men samme Söderlund såg att det fanns ett läge att peta in klubban och förnedrande lätt styra in bollen i öppet mål. Så klantigt av HIK; och nu började svordomarna på läktaren konkurrera ut hejaramsorna.
HIK lyckades till slut spräcka målnollan då Olle Bolkéus reducerade på hörna efter en drygt 25 minuters spel. Vändning på gång? Näe...
Första halvlek ebbade ut i någon form av vakuum då ett håglöst och initiativlöst HIK gång på gång åkte rakt in i "säcken"; där Umedalen stabilt och kontrollerat avstyrde anfall på anfall, samt var skapligt snabba på att kontra.
Vi 52 på läktarna (ännu en bedrövlig publiksiffra alltså) hoppades på en "hårtorksutskällning" i omklädningsrummet och en rejäl uppryckning av vårat kära hemmalag. Men, det uteblev helt. Snarare blev det etter värre i andra halvlek. Nu stod vi i The Lundeners och ömsom hejade, och ömsom staplade svordomar på varandra då vi bevittnade något som var det sämsta vi sett ett Lunden-lag prestera på flera år! Det kanske låter som att jag målar upp detta i överkant, och överdriver för effektens skull i denna text, men faktum är att varenda ord jag uttrycker verkligen understryker den sanning att det faktiskt var så oerhört dåligt så att det var knappt så att man trodde att det var sant mellan varven!
Ännu värre blev det när 1-3 målet satt i den 53:e minuten. Nu var goda råd dyra! Inte skulle väl kvalplatsjagande HIK förlora mot bottenlaget Umedalen??
Och minterna rann på, i nästan världrekordfart... någonstans runt den 75:e minuten började vi på allvar fundera på att sluta sjunga, häkta av hängflaggan från räcket, samla ihop viftflaggorna, stänga våra portföljer, och raskt bege oss till någon av pubarna vid Sollentuna centrum för att ta ett par öl för att sudda bort minnet av detta spektakel. Men, trogna och evigt optimistiska (hmmm....) som vi är stannade vi ändå kvar.
Tur var väl det, för plötsligt tändes ett hopp i och med en reducering på hörna av Rasmus Hård i den 82:a minuten. Var det en tillsnyggning av siffrorna, eller skulle HIK på riktigt faktiskt kunna utmana om poängen trots drygt 70 minuter av riktigt dålig bandy?
Tro´t eller ej, det rasslade till igen bara drygt en minut senare genom samme Hård! Vips hade vi kommit ikapp! Ingen fattade hur, men så var det!
Skulle det nu rentav kunna bli så att vi, totalt emot all rim och reson, faktiskt även kunna göra ett segermål?
Ja, faktiskt!
På övertid, i den näst sista spelminuten, spelade Hård fram "Adde" Karlsson, som snyggt satte 4-3, och mot alla odds ledde nu HIK matchen! Fullständigt osannolikt!
Någon minut senare blåste domaren av matchen, och det var ren tv-pucksglädje på planen och på läktaren. En riktigt dåligt spelad match av HIK i dryga 80 minuter, men ändå vinst! Bollen är sannerligen rund, även i bandysporten!
Vi kunde inte annat än att tycka synd om Umedalen, och efter att vi gjort segervågen med HIKs spelare sjöng vi även för bortalaget, och applåderade deras insats, trots att den otroligt nog inte räckte till.
The Lundeners insats; godkänd. Under stora delar av matchen stod vi mest apatiska och undrade vad som skedde på isen, samt att vi som sagt inte kunde kontrollera våra ordval gällande vissa spontana svärordsstaplingar när det såg alldeles hopplöst ut på isen. Men vi stöttade rejält i andra halvlek speciellt, och när den osannolika vändningen skedde under sista tio minuterna var det ett j-vla drag på läktaren, inte bara på vår sektion, utan på de allra flesta hemmasupportrarna.
Jag vet som sagt inte vad man ska kunna förklara hur det här gick till, men vi vann, och det var det enda positiva. Det är bara att arkivera denna match under kategorin "underkänt", och ta sikte på nästa tuffa utmaning. En ren seriefinal på Ekvallen i Gustavsberg kommande söndag. "Gurra" förlorade sensationellt mot Kalix U, vilket innebär att HIK kan återtaga serieledningen vid vinst. Ingen omöjlighet, men då krävs en höjning med många nivåer jämfört med insatsen mot Umeå-laget.
Helenelunds IK - Umedalens IF 4-3 (1-2)
Publik: 52, inklusive några tillresta familjemedlemmar (5-6 stycken kanske?) med sympatier för bortalaget.
Hörnor: 19-5
Målskyttar HIK; Hård 2, Bolkéus, Karlsson
