WC i Ljusdal igen - Krönikan om helgen när världen kom till Ljusdal
World Cup i Bandy flyttar "hem" till Ljusdal i år igen. Fjolårets succé med satellitmatcher i Ljusdal som lockade 3000 personer till Idrottsparken får en uppföljning och planerna är att bland annat en nattmatch skall spelas mellan Ljusdal och Bollnäs.
World Cup i Bandy spelas för femte året Sandviken och likt ifjol så har Ljusdal fått frågan om man vill stå som värd för två, eventuellt tre matcher i gruppspelet. Den tredje matchen kan man tänka sig kan vara Hammarby-Bollnäs som väntas spela i samma grupp som LBK.
World Cup spelades som alla vet under många år i Ljusdal och jag tänker inte tråka ut er med en genomgång över hur allt startade. Istället tänkte jag försöka förklara vad cupen betydde för Ljusdal och många av oss som bor eller har bott där. Jag skulle kunna fila på den här texten i evigheter och komma på dussintals cuphändelser, men dessa kanske vi får anledning att återkomma till i framtiden.
En solig och varm cuphelg 2008 var det som satte punkt för Ljusdal som arrangör, under finalspelet på söndagen så ville det sig inte bättre än att vädret gjorde isen ospelbar och finalmatcherna fick hastigt och mindre lustigt flyttas till Dina Arena i Edsbyn. Få trodde nog den söndagen vilka konsekvenser detta skulle innebära. Aggregatet på Idrottsparken hade sedan installationen inte kunnat köras för fullt pga för dålig strömförsörjning, detta har på senare år åtgärdats av kommunen som är elleverantör. Hade dessa åtgärder satts in tidigare hade finalspelet sannolikt aldrig behövt flyttas.
Internationella Bandyförbundet beslutade några veckor efter detta, trots att Ljusdal hade sanktion för cupen ytterligare två år, att cupen skulle spela inomhus. Detta var naturligtvis ett krav som Ljusdal omöjligen kunde uppfylla. Att ordna finansiering, projektera, och bygga en bandyhall på tio månader är ogörligt. Det som många supportrar gav både en och två funderingar och dessutom diskuterade var att cupen till slut hamnade i Sandvikens nybyggda hall som stått klar bara några månader tidigare. Att SAIK hade en representant i Internationella Bandyförbundet som var drivande och vars dotter sedemera fick jobb i cuporganisationen var mer än lovligt misstänksamt enligt många. Att VM i bandy kunde spelas i 35 gradig kyla eller att bandyfinalen kunde spelas i fullständigt snökaos var fullt acceptabelt, men världscupen i bandy skulle spelas inomhus och därmed basta. Sagt och gjort, cupen spelas nu för femte året i Sandviken och det är tveksamt om den någonsin kommer tillbaka till Ljusdal. I synnerhet eftersom hallplanerna är skrinlagda och det finns idag ingen som jobbar aktivt för att det skall byggas en hall.
Cupens betydelse för Ljusdal och invånarna är svår att förklara för en utomstående, men jag ska göra ett försök.
Jag började skolan 1980 och hamnade i samma klass som bl a Pontus Modin, Sebastian Jonsson och Patrik Skoglund vilka alla var stora talanger och senare debuterade i A-laget i unga år. Att man då började spela bandy var självklart och den så kallade Knattecupen drog i runda slängar 5-600 ungar varje år och där delades vi upp i lag som fick namn som Boltic, Sandviken och Selånger. Att en A-lagsspelare var lagledare för varje lag var något man tyckte var helt fantastiskt. Vid ett tillfälle fick jag en klubba av Stefan Blom som var vår lagledare det året, mäkta stort för en liten knatte som knappt kunde stå på grillorna.
Världscupen var dock något som man ofrånkomligt kommit i kontakt med redan innan skolgången. Jag tillbringade mycket tid hos min pappa som bodde på Gärdeåsen som ligger ett stenkast från Idrottsparken. Vi stod storögt vid IP och tittade när spelare från Sovjet kom med KGB agenter i släptåg. Agenterna höll spelarna under noggrann uppsikt men ibland så lyckades ett-par flaskor vodka byta ägare mot ett par Levis jeans. Det kändes som att hela världen snurrade runt Ljusdal och vi gick helt bananas när vi lyckades få tag i World Cup klistermärken, pins med ryska lagnamn och för den som var snabb och påpasslig så kunde man även lyckas få tag i en del av en avslagen klubba.
När man blev ett par år äldre så var ett stort nöje att krypa under läktaren och knyta ihop skosnören för dom som tittade på matchen, jag vill passa på att be om ursäkt om jag orsakat någon bula i huvudet på någon som runt 1982-83 tänkt gå för att köpa en korv i halvtid men istället ramlat raklång utför läktaren.
Jag kommer ihåg när bandytåget anlände från Stockholm och man i 10-11 års åldern gick i ett fackeltåg från stationen till kyrkan, iförda bandytröjor gick vi där med facklorna och kände hur cupstämningen började infinna sig och man var så förväntansfull över att få käka varma chips, ta lotter och för en helg se människor från hela världen komma till Ljusdal igen. Alla bandyspelande ungar fick varje år en kasse med allehanda bandygrejer. Bland annat så präglades särskilda cup mynt som man t om kunde använda som betalningsmedel på affärerna, Ljusdals egen valuta helt enkelt! Vill minnas att valörerna var 15, 50, 100, 500 och 1000kr men minnet kan svika.
Arrangemangen var många under åren, vissa var återkommande och andra föll bort. Det som blev den allra starkaste traditionen var att väldigt många utflyttade Ljusdalsbor åkte hem på besök. Cupen kom att utvecklas till något som definierade Ljusdal, man började en vecka innan att säga - det börjar lukta Dex! och tänkte på doften av glögg, gräddade våfflor och nypoppade popcorn. Några dagar innan började man se långtradare med karuseller och marknadsknallar rulla in i Ljusdal och området i och runt IP började sjuda av liv. En arbetskollega uttryckte det ganska bra för några år sedan. - I Värmland delar vi in året i före och efter älgjakten, i Ljusdal är det före och efter Dex. Helgen blev som en kombination av jul, nyår, påsk, midsommarafton med hemvändarhelg som grädde på moset. Det fanns något för alla när världen kom till Ljusdal.
Cupen var även testplats för utvecklingen av den nya bandybollen, det fanns alla möjliga och omöjliga varianter innan den helt enkelt blev lite större och rosa. Man var först i bandysverige med isreklam. Man gjorde allt för att bredda bandyvärlden och bjöd in lag från te x USA, Kanada och Holland.
När cupen flyttades från Ljusdal försvann inte bara en bandycup. World cup i bandy är inte bara en sporthelg för oss. Alla Ljusdalsbor kanske inte är intresserade av bandy, men alla Ljusdalsbor var stolta över cupen. Den var vår egen helg där vi samlades tillsammans med alla vi kände och delade minnen och pratade bandy och andra mindre viktiga saker med både gamla och nya vänner från världens alla bandyhörn.
Vissa raljerar över att cupen var en enda lång orgie i sprit, ingen förnekar att det var en festhelg utöver det vanliga. Men vad cupen betyder för oss Ljusdalsbor tror jag inte dom personerna någonsin kommer att förstå.
Dex handlade inte bara om bandy för oss, det var så ofantligt mycket mer än så.
