Emre Belözoglu - Västra Asiens el Pibe.
Turkiets kanske bäste spelare får här en presentation gjord av Kemal Coskun.
Först och främst innan jag börjar spilla känslorna jag har för Emre vill jag säga att jag verkligen var emot flytten till Newcastle, engelska tacklingar, engelska attityder och framförallt, det engelska spelsättet. Men allt eftersom veckorna gick och PL dagarna föll så noterade jag en skillnad. Emre hade vuxit markant i sitt spelsätt. Turken fick en mer krävande roll än den han hade i Inter. Eftersom Newcastle inte har den spelarkvalitén som Inter besitter så gör det att de tongivande spelarna behöver ta ett större ansvar. Visst gjorde Emre detta och efter enoooorma måltorkor så hade han även börjat hitta målen. Visserligen har det inte blivit så många, ca 3-4 mål på hittills spelade 15 matcher, men visst är de bättre än de ynka 4 målen han gjorde nere i Italien på ca 150 matcher.
Uppväxten
Emre Belözoglu är född i Istanbul, pappa Ali var även han en idrottsman, men inte av samma klass som sonen. Fadern var mycket sträng i sitt uppfostrande och Emre fick inte den tid med polarna som han ville ha. Farsan pressade sonen hela tiden med att träna, träna och ja, återigen träna. Jobbigt, kan man tycka, visst är det. Men när Emre fyllde 9 år så gjorde pappan säkerligen de bästa han gjort för sin son, han kontaktade Galatasarays ungdomssektion och sade ”Turkiets Maradona är född och redo att spela för er klubb”. Klart att Galatasaray ledningen såg detta stort och välkomnade självklart Emre med öppna armar. Tiden gick och gick, Emre hade hunnit bli 19 år när han en gång fick chansen i A-laget. Dåvarande tränaren Fatih Terim hade tittat på diverse junior matcher och var enormt nöjd med Emres prestationer. Tro det eller ej, Emre fick 3 månader senare spela Uefa-cup match på hemmaplan mot Dortmund, inte nog med det, Emre spelade fram Hakan Sükürs avgörande mål. Hela Turkiet häpnades över ynglingens prestationer. De tog inte lång tid förrän de stora klubbarna ute i Europa ville ta del av Emres kunskaper.
Tiden i Inter
Tillsammans med Okan Buruk, även han från Galatasaray satte sig Emre på planet till Milano, för att spela för Inter. Emre blev snabbt polare med de andra lagkamraterna medans Okan aldrig riktigt kom in i laget. Detta märktes efter två säsonger då Okan återvände till Turkiet medans Emre fortfarande var kvar i norra Italien. Marco Materazzi och Alvaro Recoba blev bästisarna, ironiskt nog var de tre herrarna de mest skadade i Inter under de två säsongerna som Emre lirade i Inter utan Okan. Man kan dra paraleller om att de blev vänner på gymmet och under skade-rehabiliteringen. Chansen kom då och då, under en period var han given då Inter hade gjort sig av med Sabri Lamouchi som var den största konkurrenten. Tiden gick och Dejan Stankovic, Veron och Cambiasso (de bästa) hamnade hos de svart-blåa. Emre fick ett erbjudande från Newcastle om ett eventuellt kontrakt, sjävklart tog han emot det eftersom konkurrensen var för stor i Inter och veckan därpå representerade Emre de Svart-vita.
Newcastle
Även Manchester United var ute efter Emre. Sir Alex Ferguson hade visat sitt intresse redan året innan han hamnade i Newcastle. Den övervägande anledningen till att Emre hamnade i Newcastle var Graeme Souness. Dessa två hade kontakt redan under Galatasaray tiden då Souness till och med var Emres tränare under en period. Men olyckligtvis för Emres del så fick Graeme sparken på grund av de dåliga resultaten.
Den nya spelstilen
Emre spelar nu som en defensiv mittfältare men med offensiva inriktningar, utgångspositionen är där nere i defensiven, regista kallas den positionen i Italien. Det har funkat rätt så bra då han spelat fram till en massa mål, samt gjort två par. Samspelet med Parker blir bara bättre och bättre, Parker tar hand om de fysiska medans Emre sköter de tekniska. Solano och Dyer tar hand om kanterna på ett riktigt bra sätt. Owen tillsammans med Emre är de två som tillbringar mest tid tillsammans med Newcastle läkarna, synd det, för de två herrarna är två av de tongivande. Newcastle har nu ambitioner att komma med i något Europa spel. Chanserna finns, men då måste Emre och Owen hålla sig friska.
