Chelsea - Newcastle 1-0 (FA cup)

Snipp, snapp, snut.. så var sagan slut.

Newcastle med två raka förluster i bagaget åkte till Stamford Bridge med hopp om en tokskräll vilken skulle föra de vidare i FA cupen. Ramage fick gå in och spela mittback efter Boumsongs uppvisning i ”hur man enklast förstör en match för sina lagkamrater” vilken fick honom utvisad hemma senast mot Liverpool. Detta löste sig dock fint eftersom Carr lämnat skadegaraget och var tillbaka på högerbacken. Kieron Dyer var även han tillbaka i startelvan för jag vet inte vilken gång i ordningen och Bowyer fick gå in som centralmittfältare på Emres bekostnad då Roeder satsat på att kriga upp mittfältet.


Första halvlek var bara några minuter gammal då Ramage missat markeringen på en hörna. Spelaren han skulle markerat var John Terry. För oss andra räcker med att vara hyfsat Chelsea bekant för att veta att det inte är rätt person att glömma bort att markera. Duff’s hörna letade sig fram till Chelseakaptenen och avslutet gick via Solano i mål. Men Shearer&co visade omgående efteråt att man inte släppt FA cup drömmarna för det, Bowyer testade Cudicini i hemmamålet med ett bra vänsterskott. Sedan kom den hetaste chansen för bortalaget. Ett frisparksläge med Solano i laget får alltid ses som en farlig målchans och bollen smet strax utanför stolpen. Hemmalaget med sin ledning och vetskapen om att det var många många timmar sedan Newcastle målat på Stamford Bridge senast backade hem och skapade inte något farligt förutom vid ett par fasta situationer.


Andra halvlek inleddes som den första via en Chelsea offensiv förutom att nu uteblev målet. De hade ett par avslut utanför och Given fick vara på tå för att stoppa ett skott från Drogba. Efter att ha skapat några hyfsade guldkorn till chanser i första halvlek så får andra halvleken betraktas som målchansöken från Newcastlehåll. Att spelmaestron Emre byttes in med tjugo minuter kvar kunde inte heller ändra på det faktumet. Istället kändes det som Chelsea lugnt och skönt kunde bevaka sin ledning och inte behöva anstränga sig allt för mycket framåt i plan. För att hålla den nysatta trenden att bli utvisad i slutet av matchen plockade Elliott ett tveksamt andra gult kort. Men eftersom det utdelades i den nittionde minuten och med tanke på vad som skapats, eller snarare inte skapats med elva man på plan känns det som det kvittar. Trist match både till resultat och spel alltså.


Kommentar: Jag har startat en säsong på Football Manager med Newcastle. Efter många om och men lyckades jag via en idiotmatch av Given kontra in tre mål mot Arsenal i semifinalen av FA cupen. I finalen stod inga andra än Liverpool för motståndet och då blir det inte bättre än att man vinner med 3-1 med Owen som målskytt och matchens lirare. Fast det som sporrar när man spelar med Newcastle just denna säsong är egentligen bara en titel för våran legend. I mitt spels fall blev han dock vinnare från läktaren efter att ha dragit på sig en utvisning och två matchers avstängning i sista ligamatchen. Jag gav honom böter för den. Jag är elak, jag vet. Jag tyckte han skulle fortsätta en säsong till för att avtjäna sin andra match. Det tyckte inte han. Kanske var han bara nöjd över att äntligen ha fått den där titeln och kunde lägga av.

Ibland är fantasin, eller i detta fall Football Manager mycket bättre än verkligheten. Att Shearer som en av världens bästa anfallare genom tiderna inte får vinna en titel trots drygt ett decennium i klubben känns förjävligt helt enkelt. Ingen förtjänar en titel i Newcastletröjan mer. Men med lite avstånd till det här så framstår det ändå rätt klart att det här var inte titeln som skulle vunnits. Chelsea på bortaplan är en av de svåraste fotbollsuppgifter som finns. Det var istället i en UEFA cup kvartsfinal i Lissabon för drygt ett år sedan chansen var som bäst. Men där försvann den via en katastrofal andra halvlek. Den realistiska titeln var då ligacupen. Den drömmen sprack via den kanske sämsta fotbollsmatch jag sett Newcastle spelat under de här tio åren borta mot Wigans reservlag. Det var där vi skulle avancerat vidare mot en titel. Det kan påpekas att vi var i semifinal året innan sporting fiaskot i UEFA cupen mot Marseille men med tanke på motståndet och fräsmst Drogba i toppform och sedan Valencia i en eventuell final tycker jag våra chanser förra året var betydligt bättre. Hade vi spöat Sporting hade vi haft en i sammanhanget lätt resa till titeln. Den titeln Shearer förtjänat med oss.

För att hoppa tillbaka till matchen denna rapporten faktiskt skall handla om så finns det egentligen inte så mycket att tillägga. Ramage markeringsmissar börjar bli lika frekventa som Dyers antalet comebacks från skada. Idag kostar det oss matchens enda mål. Likasom mot Man Utd borta så försvinner våran redan låga chans mer eller mindre direkt då vi inte får något att bygga vidare på. Ska man ha en chans på Stamford Bridge så är det viktigaste att hålla tätt hemåt så pressen hamnar på Chelsea. Nu blev det tvärtom. Ljuspunkterna får anses vara Moores debut i form av inhopp i andra halvlek, att Dyer verkar vara tillbaka igen samt att vi faktiskt står upp hyfsat ändå mot Englands bästa lag.


Matchfakta:
Chelsea – Newcastle 1-0 (1-0)
Mål Chelsea: Terry 4
Varningar Chelsea: Drogba, Geremi
Varningar Newcastle: Moore, Ameobi, Shearer
Utvisning Newcastle: Elliott (två gula kort)
Publik: 42 279
Domare: Steve Bennett


Newcastle: Given, Carr, Elliott, Ramage, Babayaro (Moore 52), Solano (Emre 70), Bowyer, Parker, Dyer, Ameobi, Shearer.
Avb: Harper, Faye, Clark.


Chelsea: Cudicini, Geremi, Ricardo Carvalho, Terry, Del Horno, J.Cole (Essien 77), Makelele, Lampard, Duff (Wright -Phillips 68), Drogba, Gudjohnsen (Crespo 77).
Avb: Cech, Huth.

Stefan Abrahamsson2006-03-24 06:49:00
Author

Fler artiklar om Newcastle

Från Milburn till Shearer till Framtiden: The Geordies