Nu får det vara nog!
Varning! Ni som läser den här krönikan riskerar att få långa och djupa depritioner.
Egentligen skulle det kanske ha räckt med att skriva det här i våran obligatoriska inför rapporten som brukar komma dagen inför en match. Inget undantag kommer det heller att vara till onsdagens match mot Reading, om allt går som det ska. Men nu tog jag mig i alla fall friheten till ett undantag som ni kanske inte får uppleva så många gånger till, vilket kanske också är positivt. Men nu är det alltså så att efter att jag tidigare idag fått nys om nyheten så kan jag inte hålla mig. Vad är det som händer, eller rättare sagt inte händer?!!!
Utan att ha berättat vad det är jag trycker på så kanske ni redan lista ut vad det är för något som gör mig så less, irriterad, upprörd och arg. Ja det är inte så att det är direkt svårt att hitta superlativen.
Naturligtvis så handlar det om alla oändliga skador som konstigt nog ingen annan klubb får upplev i samma proportioner.
Som vanligt en vardag i början av december så går jag i skolan, förövrigt det sita obligatoriska året i skolan då gymnasiet nuförtiden i stort sett är det. Och utan att gå in på det för mycket och utan att göra alla kommunala elever avundsjuka. Så sätter jag mig vid min egna personliga dator på min personliga arbetsplats jag fått av skolan för att göra min obligatoriska surfning av Newcastle nyheter efter en mattelektion jag haft.
Förväntade mig inget speciellt då det bara är lite vardagslunk just nu. Men kanske att man ändå skulle hitta någon nyhet om ett eventuellt transfer objekt. Och visst jag hittar något intressant, men kanske inte det jag ville. För vad är det jag ser? Jo följande ”Bramble blow for Toon.” Titus Bramble, hatbacken nummer ett som gått och blivit en personlig favorit på bara några veckor är alltså skadad, en skada han drog på sig under Frankfurt matchen i UEFA cupen vilket gör att han missar Reading matchen. En oerhört viktig match nu när vi satt oss i den fruktansvärt frustrerande och oroande situationen. Nu skulle väll matchen ha varit viktig även om vi legat i toppen och krigat om Europacupplatser som vi borde. Men den är än viktigare nu känns det som när man även i verkligheten får uppleva en annan sida av tabellen på allvar.
Min nya favorit Titus ”the bear” Bramble är alltså skadad. Nu är det inte så att han är så oerhört viktig att jag gråter floder över det. Men när man ser att även Craig Moore är borta och sedan inser att Stephen ”klumpfot” Carr är tillbaka igen från skada, vilket innebär att han petar Nolberto Solano som varit en ortlig stabil vikarie och till och med mer stabil än vår ordinarie högerback, så blir man orolig. Nu vet jag att man inte ska mobba personer för, det är bla en av sakerna man får lära sig i skolan. Men har man sätt Carr spela så vet ni vad jag talar om. Eller för att snällt beskriva det. Någon förstärkning är han knappast.
För att förvärra situationen ytterliggare så sitter vi nu på en av Premier Leagues mindre intelligenta tränare. Kanske inte var så konstigt att han fick dispanns att ta över tränarjobbet i somras utan en licens när alla utom Freddy Shepherd insåg Roeders kapacitet. Felet jag syftar på nu är inte förmågan att coacha och ta ut ett lag, det är ett kapitel för sig. Utan det är förmågan att på fyra månader inte värva en enda försvare men samtidigt sälja en - och då räknar jag inte med värvningen av Bernard som vi i stort sett hittade på en soptipp och som vi tog in för att glädja fansen en lite bit av just den anledningen till uteblivna backar, när han mycket väl är medveten om våran situation med tun trupp. Och trotts detta har han även mage att gå ut och klaga och beklaga sig över våran tunna spelartrupp.
Bra jobbat Roeder!
Det gör att när Bramble och Moore saknas så har vi bara Carr, Ramage, Taylor och Babayaro kvar (som även ska vara tillbaka igen). Det gör att vi har Premier Leagues sämsta offensiva backar varv en är som en ångvält i försvarsspelet. Visst vi har en av PL´s intressantaste mittback i Steven Taylor. Men räknar man ihop rutinen på honom och Ramage och dessutom kommer ihåg att de aldrig, vad jag vet, spelat tillsammans i Premier League, så känns det inte direkt stabilt och lovande.
Så skulle vi inte haft Shay Given i mål så skulle två siffrigt inte vara orealistiskt.
Som om det här nu inte vore nog. ”The man” ”Hjälten” ”The local hero #2” Kieron Dyer är på nytt skadad och tveksam till om han kommer att kunna spela. Det är då sjukt vad otur han har med skador efter att äntligen ha kämpat sig tillbaka från den mer allvarliga vad skadan som höll honom borta från spel till och från under två år. Men det gick inte mer än en match innan han råkade springa in i en pinne med ögat på träning och vips var han borta i två veckor. Sen spelar han två matcher och vips så halkar han och glider in på den enda vassa kanten på en fotbollsplan vid sargen någonstans, hoppas verkligen de genast åtgärdar felet och allmänt tar bort alla vassa kanter på St James för att skydda honom mot fler otänkbara skador som bara han kan skada sig på plus att man stoppar vadderade kuddar på alla slalompinnar på träningsanläggningen. Där skär han, hur som helst, ett så djupt sår att matchen mot Reading verkar körd.
Helt fantasiskt med andra ord. Killen som är den enda som kan skapa något offensivt förutom de övriga som mer kör en pricka-Sibbe-taktiken.
Satt fatiskt efter att ha läst nyheten om skadorna och funderade lite på vilka som skulle kunnas tänkas spela mot Reading - kom fram till följande lag;
Given – Carr, Ramage, Taylor, Babayaro – Milner, Butt, Emre, Zog – Sibierski, Martins. Ja juste glömde säga att även Scott Parker är skadad och borta mot Reading.
Hur som helst. En Butt i det defensiva har jag inga problem med. För vilka matcher han gjort i år när han väl spelat! Det är nästan så jag fortfarande inte tror mina ögon. Den spelaren som Sir Bobby ville ha verkar äntligen visa sig. Inte den där griniga jag-längtar-hem-till-Sir Ferguson-igen killen som han var när han först kom. Utan nu är han mer en jag-är-en-Geordie-kille inställningen.
Det är mer det offensiva spelet jag syftar på i mina oroliga funderingar på när jag tänker på mittfältet. Förresten, om det är någon som kan berätta för mig hur Portsmouth matchen ska kunna upprepas och hur vi ytterliggare ska kunna ta en välbehövlig tre poängare kan gärna få maila mig på atb@magpies.nu, och Peter den ska fungera nu…
Under tiden när jag satt på bussen hem efter ännu en dag så kom jag fram till att de enda gångerna Emre är bra är när Dyer spelar och river upp djupa sår i motståndar laget och som därmed ger plats åt Emre. Annars är han en sån där jag-ska-slå-långbollar-från-egen-planhalv-på-Sibbe kille. Trotts att man sett massor av videor på en helt underbar kille med blick för spelet och med så känsliga fötter att man undrar om han ändå inte har laser sikte. Problemet är dock att han aldrig gör det samma här utan Dyer.
Sen har vi Zog. Killen som till och med Svennis blev intresserad av under det fantastiska förra året, problemet var dock att han inte var från England. Men var har hänt! Från en grymt positiv injektion med bra dribblingar och bra pass så har han blivit en spelare som divar utan att lyckas med något. När han har bollen så händer aldrig något konstruktivt – aldrig. Utan han borrar bara ner huvudet och kör vidare tills han blir omringade av tre-fyra motståndarspelare och blir av med bollen. Nä det är Zogen som gör Arsenal intresserad vi vill ha tillbaka.
Butt som jag pratade om tidigare behöver jag inte ens nämna i offensiven. Tror inte han slog en enda offensiv passning mot Frankfurt.
Juste vi får ju inte glömma att vi också har Carr och Milner också. Killarna som gillar att utmana och ta sig fram i offensivt. De måste väl ändå var bra? Svaret är återigen nej. Problemet är att när Carr ska slå ett inlägg så träffar han aldrig straffområdet och Milner i sin tur träffar aldrig planen – alla bollar far nämligen bakom kortlinjen – vilket ni också märkt om ni sätt någon Newcastlematch i år.
Men om de nu väl mot all förmodan skulle lyckas med ett inlägg så har vi ju bara Sibbe där och det är ju bara pinsamt att se. Inte för att det är han, för han är väl den ändå Newcastlespelaren som överraskat positivt i år. Utan det är för att jag aldrig sett ett lag anfalla med så lite spelare. Inte ens Bilbao borta mot Real Madrid gjorde det.
Så om ni vet hur vi ska vinna mot Reading släng gärna iväg ett mail!
Annars så säger jag bara tack å hej det var allt för mig. Hoppas ni har haft en trevlig läsning, även om innehållet inte varit det bästa. Vi hörs på forumet!
Men innan jag riktigt slutar så har jag fyra saker att säga.
1. Grattis Reading till er femte raka Premier League seger.
2. Avgå Shepherd och Roeder - även om det nu inte har så mycket att göra med det här ämnet, direkt. Men enligt mig väldigt mycket indirekt, men det tar vi en annan gång.
3. Behöver jag fortfarande skriva en artikel om att Bramble och Dyer missar Reading matchen?...
4. HOWAY THE LADS!!!!!
