Matchkrönika: Newcastle 0 – Liverpool 3
Det blir ingen matchrapport idag. Vill ni läsa om målchanser och målen så hänvisar jag till Liverpool redaktionens matchrapport (se länktips). De brukar alltid skriva fylliga matchrapporter som är läsvärdiga. Jag tänkte istället ägna tid åt allt det som var fel idag mot Liverpool och allt det som varit talande för hela vår svacka.
Jaha ett nytt bottennapp är ett faktum. Det finns egentligen oändligt mycket att skriva om men för mig finns det en huvudsak som skilde lagen emellan idag och det var repsektive lags taktik. Benitez gäng höll ihop lagdelarana och och stängde igen innermittfältet på ett ypperligt sätt. Newcastle gjorde motsatsen. Liverpool hade hur mycket utrymme som helst att röra sig på. Gästerna såg egentligen inte ut att vara mer taggade men när de har så pass många individuellt skickliga spelare så blir man så pass överlägsna när ytorna ges. Jag är visserligen en av många som tycker Liverpool har ett ganska svagt anfallsspel i jämförelse med Manchester Uunited och Arsenal men idag bevisade de kan ta vara på öppna ytor om de blir för stora.
Det ska dock sägas att innan laget klappa ihop helt och hållet i andra så var det ganska små marginaler som skillde lagen emellan. Liverpool var förvisso det bättre laget men 1-0 kom på en drömträff av Gerrard och hade kunnat motverkas av Smith om han bara stått upp. 2-0 lårade Kuyt in på en hörna. Det är verkligen små marginaler som avgör inom fotbollen idag för fram tills 2-0 såg Newcastle åtminstone hyggliga ut bakåt. Vad som sedan följde var bedrövligt att skåda. Lagdelarna drogs isär vilket medförde att Torres, Gerrard, Babel och Kuyt hade stor lekstuga mot Newcastles backlinje.
Överlag känns det ganska meningslöst att diskutera matchen allt för mycket. Jag anser att vi gjorde Liverpool överlägsna och det var främst på grund av spelsystemet. Spelarna förstår inte hur de ska uppträda på plan och det är långt ifrån första gången det händer denna säsong. Ska vi fortsätta med samma spelsystem så måste spelarna förstå sig på grunderna. Vad dessa är tror jag ingen riktigt förstått sig på ännu och därför måste Sam Allardyce och hans manskap börja arbeta med dessa tills de sitter i ryggmärgen på spelarna.
I övrigt kan man kritisera Sams laguttagningar och byten men för mig känns det alltid menlöst att göra det. Jag tycker han tar många konstiga beslut och jag hade gärna sett att vissa spelare spelar istället för andra men i slutändan är det Sam som är manager och eftersom jag fortfarande tror på honom så utgår jag från att han vet bäst.
Därmed kan vi gå rakt på sparka/avgå debatten. För mig finns det ett perfekt exempel att jämföra med och det är Sir Bobby Robson. Det tog honom två år innan han fick laget på rätt spår igen och det har nu bara gått ett halvår för Big Sam. Så antingen ger vi honom minst ett år till innan vi kräver resultat eller så sparkar vi honom nu. Vi ska dock ställa krav på förbättring men om vi inte orkar vänta minst till nästa sässong så finns det bara en lösning.
Sist men inte minst måste jag berömma tre spelare för deras insats. Shay Given var en klippa i målet och var chanslös på samtliga mål. Hade Harper stått tror jag vi släppt in minst 1-2 mål fler, så pass stor är skillnaden och så pass bra är Given. Kul att se att han är tillbaka i gammal form om vi säger så. Habib Beye var den enda backen som skötte sig defensivt och förtjänar en eloge för sin insats. Alan Smith är den sista som hyllas för han vann många närkamper och ville åtminstone något.
