Reserapport: Palace - Plymouth 2-1
En klassisk "Game of Two Halves" på Selhurst Park i södra London. Argyle var inte med i matchen under första halvleken och 2-0 i halvtid var inte alls orättvist. Under andra halvleken visade de vad de kan, och kunde med lite mer tur har plockat med sig en poäng.
Selhurst Park
Som bortasupporter har den sina för- och nackdelar. Resan dit är inte lätt, efter att själv ha tagit bilen förra året och tåget i lördags. Den ligger långt från båda tunnelbanan och motorvägen, och även pendeltåget är en bit därifrån...
Fördelen är att man är ganska nära hemmafansen så man faktiskt hör vad de sjunger om. Det ger tillfälle för lite klassisk "dialog" fram och tillbaka och stämningen är därför bra.
Nackdelen är att den ärligt talat är ganska sliten, med gamla trästolar som verkar specialdesignade för folk med väldigt korta ben. Bekvämt var det inte...
Laget
Sturrock valde att behålla hela laget som hade vunnit mot Watford en vecka tidigare, trots att det var ganska ihopklistrad på grund av skador och avstängningar den gången. Det innebar att Lee Martin får vänta till onsdag för sin återkomst, och att Paul Connolly och Lilian Nalis inte platsade trots att de inte var avstängda längre. 4-3-3 formationen behölls också.
Första halvlek
Neil Warnock hade gjort sina läxor och hans lag var som de brukar vara. Hård och direkt. Argyle tilläts inte tänka, inte titta upp innan de fick en Palacespelare på sig. De verkade lika obekväma som jag var i min lilla trästol. När Palace fick frispark blev det långa bollar in i straffområdet som oroade varje gång. Det gav också utdelning två gånger.
Efter bara fem minuter skallade mittbacken Marcel Seip ihop med en Palacespelare och fick gå ut för att plåstras om. Palace utnyttjade tillfället - en till långboll rensades inte tillräckligt och nådde till sist fram till Clint Hill som nickade över Larrieu och in i mål.
Det skulle komma fler sådana tillfällen. Ben Watson knäade bollen över målet braplacerat efter en halvhjärtad boxning av Larrieu, som ändå var halvlekens bästa spelare i Argyle. Det såg illa ut, men kanske inte egentligen var sämre än första halvleken mot Watford - Palace utnyttjade situationen bara lite bättre.
En minut innan halvtid ökade Palace på sin ledning på samma sätt som första gången. En lång frispark av Watson in i straffområdet, och Scowcroft hoppade högst och fick minsta möjliga kontakten att få bollen förbi Larrieu, som skulle vara ganska besviken med sin insats där.
Andra halvleken
Argyle kom ut som ett annat lag. Det hade återgått till 4-4-2 och fått en och annan utskällning på skotska från Paul Sturrock. Enligt honom var det attitydförändringen och inte taktiken som gjorde skillnaden.
Det dröjde inte länge innan reduceringen kom. Nadjim Abdou fick lite utrymme i mittfältet och lyfte fram bollen till Jermaine Easter i straffområdet. Inlägget kom på obekväm mellanhöjd och Easter bestämde sig för att nicka. Bollen kröp in i hörnet på ett ganska liknande sätt som Palaces andra mål och Palacemålvakten Julian Speroni är nog inte heller så nöjd med sin insats.
Efter det var det Argyle som ägde bollen resten av matchen kändes det som, men utan att skapa så många klara målchanser. Easter såg livlig ut och sprang mycket och var närmast kvittering men Speroni räddade vid närmaste stolpen. Flera gånger kom Argyle förbi på kanterna men lyckades inte hitta en medspelare i straffområdet. Den farligaste chansen föll till Palace, men Romain Larrieu stod upp bra i en-mot-en när Clinton Morrison sprang igenom.
Analys
Inte bra nog om vi skall vara med i kvalstriden. Palace var hungrigare. Deras fotboll var effektiv men inte så vacker...
Speciellt Halmosi på vänsterkanten hade en tuff eftermiddag. Han lär ha en del blåmärken med sig hem och trivdes tydligen inte. Hodges och Abdou i centrala mittfältet vann mycket boll men gav bort den lite för lätt ibland. Två-tre lovande anfall slutade med att Abdou lade bollen bakom Halmosi och ut. Sawyer som vänsterback var allt annat än övertygande och jag hoppas se Hodges där igen på onsdag, med Nalis eller Martin tillbaka i mittfältet. Gosling som högerback verkar funkar dock, han verkar stabilare än Connolly som defensiv spelare utan att bidra lika mycket framåt.
En frustrerande insats också från domaren som var väldigt kär i sin pipa. Det tillät inte spelet att flyta och bidrog till en matchbild som passade Palace, med många frisparkar för bägge lagen.
Till och med The Green Army hade inte en av sina bästa dagar, blev alltför frustrerad efter första halvlekens insatser och blev lite för gnälliga. Ibland undrar jag om Devon och Cornwall är Englands eget gnällbälte...
