Inför: Newcastle- Blackburn
Nu på lördag är det dags igen. Newcastle står för partyt och det är Blackburns tur att bjuda upp. Frågan är bara. Vill Newcastle även vara med och dansa den här gången, i stället för att stå och sura i ett hörn som man gjort de senaste sex gångerna?
I helgen gör Kevin Keegan sin sjunde match ”in charge” för Newcastle United Football Club. Till allas förtret - nåja inte allas – så står han fortfarande utan seger. Frågan man nu ställer sig är; Äntligen dags?
Förutsättningarna för den här matchen kunde varit betydligt bättre. Dålig form. Dåliga resultat. Djävulen nafsar verkligen oss i ändan och om inget händer snart är det inte alls otänkbart att vi en svart dag hamnar hemma hos honom (The Championship). Eller är det lika mörkt för alla lagen bakom oss just nu att våra 28 ihop skrapade poäng ändå kommer att räcka vilket gör att vi kan bjuda Blackburn på de här tre poängen med. Ja varför inte. Reading som just nu är innehavande av den sista nedflyttnings-platsen med 22 poäng har nämligen en ännu sämre form än oss. Vi har inte vunnit på sex matcher. Reading har förlorat sju!
”Normalt” sätt ska inte våra poäng vi har nu räcka någonstans. De fem senaste säsongerna har ett snitt på laget som åkt ut som sista lag varit ca 35 poäng, vilket är många fler än vad vi har nu. Det gjorde att jag för ett kort tag funderade på om jag skulle återta en grej som jag ägnade mig för två säsonger sedan när humöret vid denna tidpunkt var totalt omvänt. Från att ha befunnit sig i ungefär samma sits som nu under Greame Souness tog Glenn Roeder över och vände på situationen totalt. Från att ha gett upp drömmarna och tankarna om europaspel så kom vi för varje helg allt närmare den där sjundeplatsen (som det året gav en plats i Europa). Jag började då med ”Striden om sjundeplatsen”. Där tippade jag varje vecka de lagens matcher som hotade oss, och vår så klart. För en kort stund funderade jag alltså på att göra samma sak igen, fast lite omvänt då. I stället för att vilja nå strecket och passera det så gör vi nu allt för att undvika det. Med elva omgångar kvar väljer jag dock att avvakta med detta då jag fortfarande hoppas och tror att det där strecket förblir ett streck vi aldrig kommer att passera.
Även om spelet de senaste veckorna varit ruttet och man verkligen skämts för lagets insatser många gånger. Så kommer jag inte vara allt för nedstämd till denna match. Jag tycker ändå att spelet börjar bli bättre, vilket Keegan också sägs se på träningarna, och just nu känns det som att om vi kan vinna en match, om än med lite tur, så kommer säsongen sluta på ett hyggligt sätt och utan oro för strecket. Problemet är bara. Hur ska vi ta den segern? Spelet börjar se allt bättre i mellan åt som jag sa. Men det är långa vägar ifrån så bra att vi varit nära att vinna. Vi har svårt att skapa riktigt heta chanser och när vi väl får dem så har vi inga som kan trycka dit dem. Lagets försvarsspel är bedrövligt och så fort vi kommer i underläge eller släpper in ett mål så är det fritt fall. Att vara nöjd med sin insats när man ligger under med 1-3 på hemmaplan, om än det är Manchester United, säger väl det mesta.
Jag tänker inte skylla allt på Kevin Keegan för dessa förluster. Som jag sa så har spelet sätt bättre ut än under Sam Allardyce men ändå har vi rasat ihop. Hur kan det komma sig? I den aspekten skyller jag faktiskt på spelarna. Och det är nog första gången på år som jag gör det och jag tycker det är underbart skönt. Jag tror aldrig att jag sätt så totalt odugliga spelare i ett och samma lag. Ingen kan passa. Ingen kan skjuta. Ingen har bra teknik. Till och med målvakterna börjar svikta. Här får ju givetvis Keegan också en släng på käften då det är han som tar ut laget. Jag vet att vi har en pinsamt tunn trupp och att vi inte har mycket att spela på. Men jag vill se en förändring i laget från och med nu. De senaste matcherna har vi spelat med samma lag så gått vi kunnat, om vi inte haft skador osv, och det är bra på ett sätt. Men när samma spelare ständigt misslyckas att leverera och det sett likadant ut hela säsongen så måste något göras. Jag personligen vill byta ut allt dött kött och in med lite lammkött. Jag vill se hjärta, entusiasm och glädje. Inte en två fotare bakifrån med fem minuter kvar av en match som vi kommer förlora för att ge ytterligare ett gult kort och avstängning som herr Butt.
Jag har väl inga större förhoppningar om att få se allt för stora förändringar till helgens match. Men medan andra skulle ge sin vänstra hand för att få Michael Carrick i laget nästa säsong så skulle jag ge båda händerna för att slippa få se Nicky Butt, Alan Smith, Joey Barton och Zog som vänsterback mera i klubbens historia. Dessa spelare levererar ingenting just nu. Även om de kämpar så händer inget och det räcker inte på denna nivå. Det är inte heller någon slump av två av dessa herrar är våra centrala mittfältare från de senaste matcherna. I den lagdelen läcker vi som ett såll och skapar inget framåt. Det är också en av anledningarna till att Abdoulaye Faye är ett så hett eftertraktad. Men vilka vill jag då i stället för dessa herrar?
Som sagt så vill jag se ungt nytt blod. Jag vill se spelare som Andy Carroll, Jose Enrique, David Edgar och Kazenga LuaLua i laget. Jag vet att dessa förslag inte är allt för uppskattade av speciellt många då man börjar hymla om unga spelare. Men samtidigt är det just det jag vill se. Jag vill se hjärta, entusiasm och glädje. Dock är jag inte så dum att jag skulle spela alla samtidigt och denna match. Men jag ser gärna att flertalet av dessa spelar och i alla fall sitter på bänken.
Till matchen saknas Emre, Stephen Carr, Shay Given, Peter Ramage och Mark Viduak. Och med endast Obafemi Martins som ny tillskott efter sin skada så har vi inte mycket alternativ. Jag hoppas dock för gudsskull att Jose Enrique tar vänsterbacksplatsen. Att Cacapa flyttar in som mittback igen och att Abdoulaye Faye flyttar upp på mitten. Tillsammans med honom ser jag gärna att vi provar Damien Duff vilket öppnar upp för Charles N´Zogbia på vänsterkanten. Som anfallare provar jag gärna Michael Owen och Obafemi Martins. Funkar dock inte det så skulle jag inte vara sen att slänga in Andy Carroll. På bänken skulle jag ta med Fraser Froster, David Edgar, Kazenga LuaLua, Andy Carroll och Alan Smith. Alltså bara unga hungriga spelare och dödgrävaren Alan Smith som kan gå in och gnöta med någon minut kvar om det skulle behövas.
Pågrund av lite teknsika problem så utgår idag den fina gröna skylten där uppe. Laget jag hoppas spelar på lördag blir alltså.
Harper
Beye - Taylor - Cacapa - Enrique
Milner - Faye - Duff - Zog
Owen - Martins
Bänk: Forster, Edgar, LuaLua, Carroll, Smith
Som sagt är det vad jag hoppas på. Hur det blir har jag ingen aning om. Men det verkar som om Enrique kommer få tillbaka sin plats igen. Att Butt säkerligen fortsätter i mitten, troligen även Barton. Hur keegan väljer på topp avvaktar jag också med. Det ska nog mycket till om Owen petas. Centralt i backlinjen spelarn nog som sist Faye och Taylor.
Som motståndare kommer Blackburn alltså att stå. För mig är Blackburn lite av ett berg-och-dalbana lag. Man har några riktigt bra spelare som imponerar på mig Christopher Samba, Morten Gamsta Pedersen, David Bentley, Roque Santa Cruz och Benni McCarthy. Problemet är dock att man är lite ojämna och att man kan ha svårt att föra spelet. Det är i alla fall min uppfattning. Det har dock inte varit någon vacker syn när de gästat St James Park de senaste åren. Inte för oss Magpies i alla fall. Blackburn har nämligen vunnit båda matcherna. Lägg även till att vi förlorade nu senast mot dem på bortaplan. Jag är dock inte allt för nedstämd ändå. Jag har respekt för motståndet och man har just nu spelarna som Newcastle så brutalt saknar, någon som kan avgöra när det står och väger.
Men även om Blackburn är ett bra lag och poäng för oss i denna match vore en framgång så tänker jag inte vara negativ.
Grattis Keegan till första segern i klubben sedan 2-0 segern hemma mot Everton i FA Cupen den 4 januari 1997.
