Plymouth Argyle vs Watford 1 -1
En match där förlust på förhand kunde vara förödande. Och där en vinst hade varit vägledande. Då var det nästan logiskt på förhand hur det skulle sluta. 1-1 mellan Plymouth och Watford var ett äkta antiklimaxresultat.
Manager Paul Sturrock valde att spela med samma startelva som hade besegrat Bristol City veckan innan. Undantagen var att ungerske backjätten Krisztian Timár och skotten Jim Paterson återvände till truppen efter avstängning respektive skada.
Valet att spela med samma elva var inte helt odiskutabelt. Tidigare under säsongen har truppen varit med om ett antal magplask, men Sturrock kände nog att han hade rört om tillräckligt i matchen mot Bristol City efter Plymouth Argyles fullkomliga magplask mot Scunthorpe United dessförinnan.
Äntligen storpublik
Dessutom hade Plymouth förstärkning för dagen i form av ett i stort sett fullsatt Home Park. Vi här på redaktionen har klagat ofantligt på den frånvarande publiken under säsongen. Men mot Watford var det 17 511 åskådare på plats. Äntligen fick man som radiosupporter sänka volymen ett snäpp. För det skulle låta rejält vid två tillfällen.
Först i den 34:e minuten när Argyle, efter press från Watford, bröt stiltjen. Passande nog i dessa påsktider var det Jermaine Easter som gjorde 1-0. Förarbetet stod anfallskollegan Rory Fallon, som förra veckan gjorde båda mål mot Bristol City, för. Efter över ett år i Plymouth verkar det nu som om att Fallon börjat betala av de 300 000 £ Argyle betalade för honom.
Lyckan varar vanligtvis kort. I synnerhet när man är Argylesupporter. Denna gång var det tre minuters salighet som rådde innan Watford kvitterade. Lee Williamson knorrade in en frispark och fick igång Watfords resande sällskap i lyckorus.
Ilska bakom volymsänkning nummer två
1-1 i halvtid och halvchanser deluxe även i andra halvlek där Watford körde klassisk old school fotboll engelsk stil. Slå bollen. Och gör det hårt och långt.
Plymouth försökte i den mån det gick att spela sig ur Watfords stressa och pressa spel. Men det blev svårt efter minut 68.
Det var då Home Park återigen exploderade. Fast denna gången var det ilska, och inte glädje, som låg bakom.
Plymouths magiske vänsterytter Peter Halmosi kapade Matthew Sadler, inte överdrivet fult enligt rapporter, men tillräckligt för att domare Phil Joslin gav Halmosi sitt andra gula kort för dagen.
Och om inte det var nog spädde Watfordbänken på det hela genom att reagera ilsket på incidenten och Watfords Steve Kabba gjorde även det osmarta draget att utmana Plymouths publik innan matchvärdar tryckte bort honom.
Möglet på moset = en skada
Och om inte detta var nog så skadades Halmosi i samma incident! Skadad och utvisad. Ett tungt fall för Argyle, vi återkommer om hur lång skadan är för vår kanske viktigaste offensiva spelare just nu.
Utvisningen, tillsammans med Watfords relativt enkla spel, gjorde att resten av matchen blev en kamp. Det tog ut sin rätt. Rory Fallon skadades och haltade ut för att ersättas av backjätten Krisztian Timar på topp. Men trots nästan tio tilläggsminuter (!) så fick inte Plymouth hål på Watford. Istället fick Jim Paterson agera räddande ängel när han knäade bort en Watfordnick på mållinjen.
1-1 var i stort sett ett rättvist resultat. Och i den löjligt täta tabellen är Argyle alltjämt med i toppen och slåss, precis innanför den där magiska sjätteplatsen.
Fem lag jagar den sista kvalplatsen. Två ynka poäng skiljer dem åt. Argyle har kommandot, än så länge.
Argyles lag mot Watford
Luke McCormick (mv)
----------------------------------------------
Paul Connolly (hb)
Marcel Seip (mb)
Russel Anderson (mb)
Gary Sawyer (vb)
----------------------------------------------
Gary Teale (hy) (Jim Paterson, 74)
Chris Clark (im) (Lilian Nalis, 74)
Paul Wotton (im) (capt)
Peter Halmosi (vy) (utvisad 68:e)
---------------------------------------------
Rory Fallon (fw) Krisztian Timár (88)
Jermaine Easter (fw)
Bänken: Steve MacLean, Jamie Mackie
Målskyttar: 1-0 Jermaine Easter 34, 1-1 Lee Williamson 37
Publik: 17 511
