Plymouth - Southampton 2-0 - äntligen seger!
Efter sex segerlösa matcher tog Plymouth Argyle äntligen en seger. Och det med besked på annandagen när Southampton besegrades med 2-0. Till vis del tack vare av att en mittfältsherre på nytt tog plats i startelvan.
När Karl Duguid skadades i november inleddes Plymouths segerlösa svit. Bakom den forne Colchesterspelaren fanns ingen som kunde fylla tomrummet på innermittfältet. Yoann Folly försökte, men fransmannen har, minst sagt, varit värdelös. Simon Walton försökte men Argyles dyra värvning av QPR-mittfältaren har visat sig vara bortslösade.
Många ändringar i startelvan
Just den senare var avstängd hemma mot Southampton och med tanke på Plymouths hopplöst dåliga svit den senaste månaden, med blott två poäng av arton möjliga, var det bäddat för Karl Duguid att göra comeback efter sin skada. Lagkapten Duguids medverkan märktes, men han var inte den som skulle avgöra matchen, och han var inte heller den enda ändringen i Argyles startelva efter förlusten senast mot Barnsley. David McNamee fick spela från start efter flera skador, anfallaren Rory Fallon var åter från sin avstängning och Craig Noone fick göra sin första start i elvan efter elva inhopp från bänken.
De två senare skulle bli instrumentella i segern.
Noone slog inlägget som nådde just Fallon i den 37:e minuten. Fallon var säker i sitt avslut och kunde nicka in 1-0 och hans femte ligamål för säsongen. Noone och Fallon var involverade i ett par chanser innan dess, Southampton hade ett ynka avslut på mål. Det var dock ett väldigt vasst sådant som Romain Larrieu räddade väldigt snyggt och säkert.
Ledning var rättvis och drygades ut kort efter halvtidsvilan. Rory Fallons avslut räddades på mållinjen av en Southamptonspelare. Tyvärr för bortalaget skedde räddningen med handen. Straff självfallet och Luke Summerfield, Karl Duguids unga mittfältskollega, klev fram och tryckte in sitt andra mål för säsongen. Skönt för 21-åringen som varit ordinarie, men som haft det svårt att övertyga den kräsna Plymouthpubliken.
Kräsen är också publiken i Devon. 12 756 åskådare på annandagsfotboll känns inte som någon större hit. Med tanke på att jag klagat rätt friskt på att vårt publiksnitt sjunker hela tiden, trots att vi prestationsmässigt blir bättre och bättre, ska jag inte älta mer i det. Men det känns märkligt när Plymouth Argyles egna hemsida beskriver matchen som en med "välfyllda" läktare när nästan 7000 platser står tomma. Dessutom var vårt snitt högre totalt bara förra säsongen. Då hade vi för övrigt 4000 åskådare mer på den klassiska boxing dayfotbollen hemma mot QPR.
Ambitionsnivån verkar inte högre.
En skön trepoängare
Sak samma, matchen var mer eller mindre i hamn efter Summerfields straff. 2-0 och ett relativt blekt Southampton som visade klassiska tunga huvuden, synonymt med bottenlag, efter underläget. Plymouth var närmare 3-0 och på slutet kändes det som en nästan lätt och avslagen seger.
Och det var riktigt skönt. En förlust hade inneburit att avståndet till bottenlaget Southampton varit fem poäng. Nu distanserar sig istället Plymouth till bottenkvartetten med en "behaglig" elva poängsskillnad. Mycket snack om pinnar blir det, men med den senaste tidens resultat har ögonen oroligt sneglat nedåt i tabellen.
Nu väntar Cardiff City på bortaplan innan det blir dags för en hektisk januari månad. Dels spelmässigt men framförallt på transferfronten. Sedan har vi en extremt stor höjdare att se fram emot den tredje januari.
Arsenal borta i FA-cupens tredje omgång.
