Forest - Argyle 2-0
En vinst på nio matcher, och ett mål på sju bortamatcher. Det är inga vackra statistik att vakna upp för en söndag morgon. Argyle kämpade och hade sina chanser men Forest var mycket väl värda sin vinst. Det kändes som om självförtroendet vann matchen åt dem igår.
Laget
Argyle ställde upp med en 4-5-1/4-3-3 formation som liknade den som gjorde mest bra ifrån sig mot Cardiff. Andra spelare var dock på plats. Ensamvargen längst fram var återigen Rory Fallon och Craig Noone startade sin andra match på vänsterkanten. Den defensiva mittfältsrollen föll återigen till Karl Duguid och framför honom spelade Yoann Folly och Luke Summerfield. Ingen start för Paul Gallagher som tydligen fortfarande inte är helt frisk.
Första halvleken
Det började helt ok och Argyle skapade en del halvchanser. Marcel Seip klättrade som vanligt högst efter en hörna och som vanligt flög nicken över. Craig Noone drog till på volley från en bra position men Wes Morgan i Forestförsvaret slängde sig hänsynslöst framför och blockerade skottet.
De gröna vann dessutom en rad frisparkar i farliga lägen men allihopa sumpades genom dåliga inlägg, mest av Luke Summerfield som inte hade en av sina bästa dagar och skulle bytas ut i halvtid.
Efter 24 minuter visade Forests Lewis McGugan hur man gör. Forest fick en frispark långt ute på kanten och hans inlägg var hårt och välplacerat i ingenmanslandet mellan backlinjen och målvakten. Robert Earnshaw behövde bara skarva den minimalt och 1-0 var ett faktum.
Och nu såg man hur det kan bli när självförtroendet saknas, tyvärr som många gånger innan. Argyles spel försvann helt och spelarna irrade mest omkring och verkade tycka synd om sig själva. Forest växte dessutom och började dominera stort. Precis innan halvtid var det mycket nära 2-0 när Earnshaw vände i straffområdet och fick iväg ett snabbt skott som Larrieu kastade sig efter och räddade briljant.
Andra halvleken
Det var uppenbart att förändringar behövdes och för en gångs skull väntade inte Sturrock utan introducerade båda Chris Clark och Emile Mpenza i halvtid (istället för Summerfield och Noone), med resultatet att laget återgick till en mer ortodox 4-4-2. Det var mycket nära 1-1 nästan direkt, men Rory Fallons nick från nära håll hittade bara burgaveln.
Istället blev uppförsbacken ännu brantare ett par minuter senare efter en kombination av dålig kommunication i försvaret och ren otur. Nathan Tysons långa löpning på högerkanten tog honom hela vägen till kortlinjen men inlägget verkade Chris Barker ha koll på. Tyvärr såg inte kaptenen Karl Duguid honom och gjorde en desperat rensningsförsök som kunde ha hamnat var som helst men satt perfekt upp för Paul Anderson att göra 2-0.
Argyle fortsatte dock att kämpa på och Emile Mpenza vände bort sin försvarare och hamnade i en bra position framför målet. Han avlossade en kanon mot målet men det var i ganska bekväm målvaktshöjd och Forestmålvakten kunde tippa den till hörna.
Forest hade dock också bud på ett tredje mål, en fantastisk lyftning från Paul Anderson möttes av en fantastisk volley av Nathan Tyson och en fantastisk räddning av Larrieu. I slutet nickade Marcel Seip en frispark i ribbans underkant men bollen studsade ut igen. Marginalerna var inte med Argyle igår.
Analys
Nedflyttningsstrecket ligger bara sex poäng bort nu. Helt otroligt att vi låg på kvalplats så sent som den 22:e november. Vi vet att Argyle har kapaciteten inom sig men de har förtvivlat svårt att göra mål just nu. De ska vara för bra för att åka ur men ingenting ska tas för givet förstås.
Det var ingen bra tid att möta Forest - de är pånyttfödda under sin nya manager och det visar tydligt att ett par vinster är guld värda för spelets mentala aspekter. Wes Morgan i försvaret var tydligen taggad efter min ifrågasättande av hans förmågor i fredags och vann Matchens Lirare välförtjänt. De borde kunna klara sig kvar också med tanke på att uppenbart sämre lag som Charlton, Southampton och Watford finns där nere.
I Argyle får vi tacka målvakten Romain Larrieu för ett par riktigt vassa räddningar som undvek att siffrorna blev större. Emile Mpenza var stundtals lovande men matchrutin behövs. Luke Summerfield är frustrerande ojämn och gav bort bollen väldigt mycket igår. Karl Duguid får tyvärr ta på sig Forests andra mål och hade inte heller en av sina bästa dagar. Paul Sturrock ser tydligen någonting i Yoann Folly som inte resten av världen ser, han var återigen osynlig under merparten av matchen.
Nu väntar West Country-rivalerna Bristol City om tio dagar. Den matchen är nu ännu större än den vanligtvis är.
