Buffalo - Boston
2 - 4

Barnsley - Plymouth Argyle 1-3

Annandag jul 2007. Så länge sedan var det sedan Argyle vann en match där de hade legat under. Igår hände det till sist efter att en mycket bra andra halvlek gjorde 0-1 till 3-1.

Lagen
Båda Rory Fallon och Karl Duguid friskförklarades och fick förtroende. Däremot var det två andra ändringar. Vänsterback Gary Sawyer har inte spelat bra på sistone och tappade sin plats till Chris Barker, medan Craig Noone äntligen fick prova på från start på vänsterkanten. Alan Judge fick sitta på bänken istället. Chris Clark bytte därför sida till högerkanten.

I Barnsley saknades Hassell, Shotton och Kozluk i försvaret som gjorde att deras backlinje var rätt omstuvad. Högerbacken var en ung lånespelare från Man City med det underbara namnet Kieran Trippier.

Första halvleken
Det var Argyle som visade sig framåt först. Mackie var för snabb för manmonstret Darren Moore och hittade Fletcher i straffområdet, som fick total felträff. Bollen hittade ändå fram till Rory Fallon men målvakten var snabbt ute och kunde falla på bollen.

I sekvensen efteråt skapade Barnsley dock en kandidat för Årets Miss. Réda Johnson tog för lång tid på sig och blev av med bollen till Rodriguez i vänsterbackspositionen, och målvakten Stockdale förvärrade situationen genom att rusa ut utan chans på bollen. Rodriguez rullade den förbi honom till islänningen Emil Hallfredsson som bara hade att rulla bollen in i öppen bur men lyckades på något sätt skjuta över.

Det var i allmänhet ingen höjdarmatch. Argyle verkade mest skjuta långbollar mot Rory Fallon som vann en del nickdueller mot sin kristna broder Moore (inte mycket vända-andra-kinden-till kunde skådas där) men till inte så mycket nytta. Barnsley såg farligast ut och Stockdale var den enda målvakten som egentligen fick jobba för sina pengar. Han tippade ett bra långskott till hörna.

Fem minuter innan halvtid kom dock Mackie in bakom Barnsleykaptenen Foster som redan hade varnats. Han segnade till marken innanför straffområdet, men domaren var inte imponerad. Inte lätt för domaren att döma straff till bortalaget och samtidigt visa ut hemmalagets kapten som han hade varit tvungen att göra.

I stopptid i slutet på första halvleken fick Barnsley utdelning som inte var helt orättvist sett till matchbilden. Kári Árnason gav bort en onödig inkast och sedan lyckades försvaret gemensamt glömma bort Hugo Colace, som helt ensam vid bortre stolpen sköt bollen ner i marken och över Stockdale i mål.

Andra halvleken
Suck. Ännu en uppförsbacke. Men för en gångs skull var det inte så förutsägbart som det har varit.

Argyle kom ut och tog ett fast grepp om matchen. De var ytterst nära en kvittering efter att en mycket bra nick från Fallon drog en ännu bättre räddning från hemmamålvakten Luke Steele som fick ingripa till sist.

Craig Noone hade inte haft sin bästa match direkt och Trippier hade lyckats hålla honom i schack. Därför valde Mariner att byta ut honom och ge istället en debut till Yannick Bolasie, 18 månader efter att han skrev på för klubben.

Ett mer lyckat byte är det svårt att föreställa sig. Hans första ingripande var ett kraftfullt nick som Steele lyckades parera. Trippier såg plötsligt helt vilsen ut och Bolasie verkade ta sig förbi honom gång på gång. Efter en sådan sekvens landade hans inlägg hos Fallon. Moore lyckades med nöd och näppe ta bollen ifrån sin trosfrände men den kom bara ut till Fletcher som satte kvitteringen hur säkert som helst.

Strax efter omstarten fick Damien Johnson tag på bollen strax utanför straffområdet men hans skott kraschade in i ribban med Steele stillastående. Nu kändes det som spel mot ett mål och en helt annan match än första halvleken.

Tio minuter senare hade vi ledningen. Bolasies perfekta hörna nickades kraftfullt mot mål av Fallon, och Mackie dök upp framför Steele för att peta in den och "stjäla" målet (den hade förmodligen gått in ändå).

I nästa sekvensen borde Barnsley ha kvitterat, men Dickinson lyfte skottet över från en bra position efter en hörna.

Och sedan var det Fallons tur. Efter en lång spark framåt från Stockdale kom bollen tillbaka till honom typ 40 meter från målet. Han tittade upp, såg att Steele var lite långt ute och lobbade den över honom perfekt. 3-1 och ett mål som var värdigt vilken VM-match som helst. Se upp för Nya Zeeland...

Det kunde dock fortfarande ha slutat illa. Bolasie hade en väldig tur att han inte utvisades efter en horribel och fruktansvärt onödig tvåfotad tackling på Trippier. Han fick bara gult kort. Och sedan i tredje övertidsminuten tog Damien Johnson bollen med handen i eget straffområde, men domaren, som bara stod fem meter bort, friade. Förhoppningsvis hade vi ändå vunnit med 3-2...

Analys
Efter storförlust för Scunthorpe och alla andra konkurrenter spellediga på grund av FA-cupen har avståndet upp till strecket krympt till sex poäng. Det är förstås fortfarande mycket men någonstans måste man väl börja. Och att fullständigt spela ut en klubb med playoffambitioner borta tyder på att kapaciteten finns där, om bara vi kunde hitta rätt lite oftare.

Jag hoppas verkligen Bolasie startar mot Swansea på tisdag. Han är snabb, teknisk och förvånansvärt stor. Han har gjort succé under sitt lån i Barnet i League Two och verkar vara en tillgång. Kreativa krafter har vi inte gott om direkt så det är väldigt bra nyheter om han kan få fart på anfallsspelet.

Inför Swansea
Det blir två matcher den här veckan (Leicester hemma nästa lördag) så jag passar på att göra inför redan nu eftersom det inte är sannolikt att jag hinner skriva en ny artikel innan tisdagen. Swansea befinner sig på fjärdeplatsen i tabellen och blir förstås en ännu svårare motståndare. Vi kan sätta förhoppningarna till ett ökat självförtroende från den här segern och att Swanseas snabba spel längs marken kommer att fastna i träsket som går under namnet Home Park.

Vi har mött Swansea tre gånger sedan de tog sig upp 2008, och alla tre gånger har det slutat 1-0 till dem, minst två gånger på grund av tveksamma domslut. Dags för en förändring kanske?