Colorado - Florida
1 - 3

Carroll skördar ytterligare ett offer

Andy Carroll återgick till att sänka motståndare istället för lagkamrater när Newcastle tog ett jättekliv mot Premier League. Ett välspelande Doncaster bjöd på tufft motstånd, men Newcastle visade klassen och säkrade ytterligare tre poäng.

Newcastle

Steve Harper – Danny Simpson, Fabricio Coloccini, Tamas Kadar, Ryan Taylor – Jonas Gutierrez, Danny Guthrie (Joey Barton, 74), Nicky Butt (K), Kevin Nolan, Wayne Routledge (Fabrice Pancrate, 88) – Andy Carroll

Avbytare, ej använda: Krul, Ranger, Tozer, Best, Enrique

Doncaster

Neil Sullivan - Chambers, O'Connor, Shelton Martis, Roberts (Mutch 87) - Wilson (Jay Emmanuel-Thomas, 74), Oster, Martin Woods (K), Dean Shiels (John Spicer, 87) – James Hayter, Billy Sharp.

Avbytare, ej använda: Smith, McDaid, Hird, Lockwood

Första halvlek

Ett regntungt Keepmoat Stadium var scenen för en relativt välspelad första halvlek. Runt 3500 Newcastlefans stod upp och sjöng ”Sit down Shut up” till hemmapubliken, vilket var precis vad den gjorde under 90 minuter. Doncaster inledde trevande, och det var bortalaget som kontrollerade händelserna under matchens första kvart. Detta gjorde man dock utan att skapa någon nämnvärd farlighet. Ett antal slarviga uppspel från Doncaster gav Jonas Gutierrez, Andy Carroll och slutligen Nicky Butt chansen att kontra, men slutprodukten uteblev vid samtliga tillfällen.

Det var istället Doncaster som spelade upp sig och skapade matchens första chanser. Först lyckades Billy Sharp vända och vrida mot vikarierande högerbacken Ryan Taylor, för att till slut få iväg ett väldigt bra avslut. Steve Harper i Newcastlemålet var snabbt nere och parerade med sin högerarm, men returen rullade rakt ut i gapet på en framstormande hemmaspelare. Som tur var hann Danny Simpson emellan med ett ben och stod för en fantastisk blockering/rensning.

Newcastle fortsatte att äga bollen mycket, och även om Doncaster ofta trädde ihop anfall med mycket kortpassningar hade man svårt att passera firma Coloccini-Kadar i bortalagets mittförsvar. Den senare - född 1990 – imponerade stort under 90 minuter och ser väldigt bekväm ut med bollen vid sina fötter. En spelande mittback har vi inte haft på många år, men Kadar har potentialen att bli en väldigt bra tillgång under kommande år.

Doncaster lyckades konstruera en farlighet till när Danny Simpson – för dagen vänsterback – blev bortväggad. Ett inlägg från Dean Shiels rann förbi samtliga Newcastleförsvarare innan bollen hamnade vid Billy Sharps fötter. Anfallaren fick dock dålig träff på bollen som slutade i Harpers famn istället för nätmaskorna.

Newcastle skapade en bra chans i halvlekens döende minuter. Wayne Routledge, som hade en dålig första halvlek, trädde en boll genom motståndarförsvaret som Andy Carroll försökte nå. Bollen stack iväg i regnet och Carroll var tvungen att slänga sig för att få träff på den, men fick ändå iväg ett dugligt skott. Dessvärre var Neil Sullivan med på noterna och kunde hindra bollen från att leta sig in i mål.

0-0 i halvtid, och med en målsnål stämpel på spelet kändes det som att första målet skulle avgöra tillställningen.

Andra halvlek

Andra halvlek såg ut precis som den första, med undantag för ett antal saker. När Newcastle anföll i den andra halvleken var det med mycket mer folk och med mycket mer självförtroende. Jonas Gutierrez såg inte alls lika pigg ut som mot Bristol, men hans kollega på högerkanten var i kanonform under matchens avslutade 45 minuter. Planens kanske bästa spelare var fortsatt Kadar-Coloccini, men Wayne Routledge skapade oreda i Doncasters försvar med sin avighet och sina löpningar vid väldigt många tillfällen.

Det var även Routledge som tog tillfället i akt att straffa Doncasters slarviga uppspel efter 59 minuter. Vid mittlinjen fick vår ytter tag i bollen, stack iväg från sin markering några meter, och hittade med en väldigt väl avvägd djupledsboll Andy Carroll. Den engelske U21-landslagsanfallaren hade fortfarande väldigt mycket kvar att göra, och lyckades hålla undan Roberts försök till tacklingar. Fri, snett från höger, visade han sedan återigen prov på sitt självförtroende i avslutningsmomenten just nu. Genom att vänta in Sullivans första drag kunde han mer eller mindre runda målvakten med någon meter kvar till mål och iskallt placera in bollen för 0-1. Bortasektionen formligen exploderade i ett kaos som såg 3-4 supportrar kastas ut från arenan efter kramkalas med både Carroll och vakter.

Doncaster försökte slå tillbaka direkt, och fansen trodde att man hade lyckats bara sju minuter efter Newcastles ledningsmål. Ett lågt skott från kapten Woods parerades av Harper, men med tre offsidestående anfallare framför sig kunde han inte göra något åt returen. Billy Sharp slungade in en bortdömd kvittering via stolpen, ett beslut som tog hemmapubliken dryga 30 sekunder att uppfatta. Ännu mer glädje på bortaläktaren, och det hela toppades av att någon i hemmapubliken plötsligt ställde sig upp med en Newcastletröja och jublade, samtidigt som killen som sålde matchprogram (slående lik Harry Potter) vinkade efter en lång tids ”Harry, Harry give us a wave”.

Newcastle hade möjligheter att punktera matchen kort därpå. Kevin Nolan kom närmst, och borde förmodligen ha gjort mål när han valde att spela bollen till Carroll efter att Routledge friställt honom. Dessvärre kom Chambers emellan och anfallet rann ut i sanden. Nolan fick chansen igen, när Routledge på nytt spelade fram honom, men mittfältaren, som återigen var relativt osynlig, fick ingen träff på sitt skott från bara några meter.

Med kvarten kvar att spela kommer Joey Barton in till tonerna av ”There’s only one Joey Barton” blandat med en hel del burop från hemmafansen. Den ettrige innermittfältaren – som ersatte Guthrie – är inte så involverad, utan inriktar sig mest på defensiva uppgifter tillsammans med resten av laget.

Newcastle valde därefter att mycket professionellt mer eller mindre spela av matchen. Doncaster lyckades få fram några hörnor, men mer än så blev det inte. Efter en magnifik försvarsinsats från Coloccini och Kadar samt en otrolig andra halvlek av Routledge kunde 11 blöta svartvita spelare sträcka armarna i vädret strax innan klockan slog 22. Slut och seger med 0-1.

Kommentar

En mästarseger igen. En riktig skraparseger igen. Så här har det ju sett ut stora delar av säsongen, bara att vår matchvinnare heter Andy Carroll istället för Kevin Nolan nu för tiden. Carroll må ha problem utanför planen, men herregud vilken form han är i. Hans bidrag överlag var igår bättre än vad vi sett hittills denna säsong, även om det fortfarande behövs mycket hårt arbete.

Andra spelare som bör omnämnas efter gårdagens match är Coloccini och Kadar. Både Andy Carroll och Coloccini slängde sina tröjor till publiken efter matchen, och det måste sägas att dessa två var stora arkitekter i gårdagens seger. Coloccinis prestationer har ju som bekant varit markant bättre än ifjol, men att han behålller sitt lugn och är helt obeveklig i varenda duell är mer och mer imponerande. När det gäller Tamas Kadar talar vi om största backtalangen på många år i Newcastle. Han uppträder som om han hade spelat fotboll i 48 år, och vågar dessutom hålla bollen på backen istället för att slå långt, vilket ju är ett enkelt alternativ med en gestalt av Carrolls sort längst fram i planen.

Tillslut måste den tillresta skaran fans ha beröm. Nu var jag visserligen en del av den och det kan låta självgott att hylla sin egen insats, men herregud vilken volym. Det var inte tyst i en enda del av bortasektionen under 90 minuter, och man sjöng om precis ALLT. Till och med i pissoaren i halvtid drog någon igång ”Kenwyne Jones sells watches on the beach”, och när Doncasters fans började lämna arenan med fem minuter kvar var det ”We can see you sneaking off” och ”Shall we sing a song for you” som dominerade. Dessutom visste glädjen vid målet inga gränser alls. Det var som att hamna i en hoppborg där alla precis insett att vi är på väg att vinna den här förbannade divisionen. För det är vi.