En liten känsla av stor optimism
Den solklara premiärförlusten på Old Trafford följdes upp av den fantastiska jordskredssegern över Aston Villa och en pinne borta mot Wolverhampton. Det är resultat som har fått många Newcastle-anhängare att se ljust på tillvaron. Men det är mer än så som ligger till grund för de positiva känslor som just nu faktiskt sprider sig och kilar fast i alla balkar som håller St. James Park på plats.
Det här är en reflektion över varför en sällsynt form av optimism just nu genomsyrar livet som Newcastle-supporter. Vi är nykomlingarna som är tillbaka där vi hör hemma. Vi har haft vårt år av självrannsakning nere i The Championship. Vi är bara tre matcher in på säsongen och det är för tidigt att börja förutspå säsongen och redan börja drömma om bättre dagar, men det här är några tankar om varför Newcastle som klubb just nu känns fräsch, hoppingivande och ja, nästan pånyttfödd.
Det kanske största glädjeämnet är Andy Carroll. Vår nye nr. 9 har sedan 2010 års början visat tecken på rejäl utveckling och har hittills uppträtt fullständigt strålande i Premier League. Vi vad nu faktiskt har är en egen produkt, en tvättäkta Geordie-striker, som faktiskt på allvar finns med i landslagsdiskussionerna. Vi har en urstark och målfarlig target-spelare som skapar problem för vilken backlinje som helst.
En annan specifik spelare som hittills har glatt mig är Joey Barton. Han är hela Englands svarta får och alla andra lags stora måltavla. Nedsparkad, borttacklad och ständigt under domarnas lupp. Vad är Joeys svar på detta? Ingenting. Jag kan tänka mig att flera Premier League-tränare ger direktiv om direkt provokation mot Barton, men Joey har hittills bara skakat av sig allting. Han ger inte igen och vänder inte heller andra kinden till. Han bryr sig inte alls. Under Bartons tid i Newcastle har det snarare varit skador än problem utanför planen som har stoppat honom, men han ser hur som helst både spelmässigt och mentalt väldigt stabil ut nu. Jag hoppas givetvis att det här inte är ord som jag snart får äta upp. För Joeys start på säsongen är helt klart en del av denna optimism som just nu råder.
Sedan har vi givetvis Chris Hughton. Han har ingen Man City-budget att leka med. Inte heller en Freddy Shepherd-budget. Hughton har hela tiden haft det kärvt, men har flera gånger visat prov på en utmärkt fingertoppskänsla. Under Hughton har vi skaffat oss ett flertal nyförvärv som faktiskt har bidragit med något till laget. Det är spelare som har fyllt en funktion och gjort nytta. Det är hungriga och motiverade spelare som VILL spela i Newcastle. Titta på dagens a-lagstrupp och studera åldrarna på spelarna. Vår startelva bygger på spelare en bra bit under 30 och fler av dem visar lovande tecken på fortsatt utveckling.
Ja, värvningar av Hughton var det ja. Vi har som bekant nu spetsat vår trupp med en oerhört spännande värvning. Jag syftar givetvis på Hatem Ben Arfa. Som någon annan någonstans sa; man kommer bara en viss bit med ett starkt kollektiv, för att nå ännu längre krävs det något extra. Ben Arfa har all potential i världen att vara det där extra. Attitydsproblem och bråkstake? Kanske, men den lugne, sympatiske och alltid återhållsamme Hughton verkar dessutom vara oerhört bra med människor överlag. Han har lett in Barton på rätt väg. Han har hjälpt Jose Enrique att växa. Han försöker ge yngre spelare chanser att utvecklas. Han har plockat ihop ett lag i spillror och gjort det till en enhet.
Vår trupp är på pappret ungefär jämnbra med den vi åkte ut med säsongen 08/09, men känslan av ett sammansvetsat kollektiv där överbetalda divor är utflugna gör att årets trupp just nu känns oerhört mycket pålitligare.
Ben Arfa är en väldigt kittlande värvning som KAN vara den så nödvändiga extra kryddan. Jag säger ”kan”, för vi har haft problem med franska spelare (och framgång med en sådan som Laurent Robert) förut. Men det var längesen jag har varit så nyfiken på ett nyförvärv som nu. Ben Arfas ankomst gör alltså att livet som Newcastle-fan dessutom blir mycket mer SPÄNNANDE.
Jag har sagt det förut, men det skadar inte att säga det igen. Hughton verkar vara en manager som faktiskt lär sig av sina misstag. Han visade förra säsongen att han bemästrar att ändra taktiker och formationer för att nå bättre resultat. Han visade att han är redo att peta tidigare mer eller mindre givna spelare som Nicky Butt och Alan Smith. Det ska bli riktigt intressant att se hur han hanterar mittfältet den närmaste tiden. Ben Arfa är utan tvekan här för en startplats. Om vi utgår från ett fulltaligt mittfält utan skador, så har Hughton en del huvudbry, men den är så gott som enbart i positiv bemärkelse. För första gången på jag vet inte hur länge har vi faktiskt en hel del valmöjligheter när det gäller startelva och formation.
Dagens Newcastle har en fighting spirit som gör att de aldrig ger upp. Man visade det flera gånger i The Championship och man visade det senast borta mot Wolves. Det är just såna bortamatcher som Newcastle tidigare nästan alltid brukade förlora. När man hamnade i underläge borta mot ett hårt spelande lag så vek man ner sig. Sådana som Barton, Kevin Nolan och Enrique tillåter inte längre det.
Kanske slår alla de här orden tillbaka emot mig. Vi har varit där förr. Det fanns exempelvis en väldigt positiv anda i klubben när Mike Ashley tog över. Med Sam Allardyce ny vid rodret inledde vi säsongen bra och vi var nog många som trodde att vi andades ny morgonluft. Tji fick vi. Vad kan vi lära oss av det? Ta inte ut något i förskott kanske. Säsongen är som sagt endast tre matcher gammal. Men nja, det här stycket handlar inte om framtiden. Poängen med hela texten är att beskriva den känsla som just i detta nu faktiskt omger den här klubben. Det här handlar om här och nu och jag tror att det är många som med mig just nu delar en känsla av att Newcastle United anno 2010 mår bättre än på mycket länge.
-
-
-
Till sist vill jag även passa på att personligen tacka Peter Holm för hans insats på Newcastles Svenska Fans-sida. Det var Peter som gav mig inspiration till att börja skriva på SF och det var han som tog in mig i redaktionen. Det har blivit ett antal Newcastle Brown Ale tillsammans på Southside Pub i Stockholm under åren och det blir säkert fler framöver. Så hatten av Peter. Du har gjort ett utmärkt jobb under åren på Svenska Fans och jag är säker på att Noa och vi andra fortsätter att bibehålla den höga kvaliteten som länge har funnits på Newcastles SvenskaFans-sida.
