Glädjen är total!
Efter slutsignalen hade min glädje absolut ingen gräns. Newcastle- redaktören Fredrik Ottensten såg matchen mot Arsen*l live.
Glädje. Lycka. Tillfredställelse. Arsenal 1-3 Toon.
Alla uttryck innebär samma sak. Jag skippar snacket om spöket, hoodoo, jinx, whatever. Det vet ni redan. This is pure emotional!
Ni får ursäkta om den här krönikan blir något flummig, men jag svävar på moln just nu.
Fem i halv tio igår var jag inte lika lycklig; Pires hade gjort 1-0 för Gooners efter en väääääldigt misstänkt handssituation och pessimisten inom mig tog övertaget. Min hjärna gick i de gamla vanliga banorna. ”Ok, vi stod upp bra i en halvtimme!” ”Goodbye och Adjö!” ”J*vla London!”. Men ack vad jag hade fel. Ray Parlour blir, dock felaktigt, utvisad i den 42:a minuten och spelet börjar vända.
Med en halvtimme kvar gör Bobby ett genidrag. In med LuaLua och Laurent Robert. De skulle komma att avgöra matchen. 3 min senare slår LuaLua en lurig hörna på första stolpen dit Sir Andy O’Brien har smugit obemärkt. Det är kvitterat!
Sen händer det som gör att jag tappar modet än en gång. Bellamy som tidigare är varnad (för snack såklart!) får ett rött kort direkt efter en duell nere på the Gunners planhalva. Alltså; inget ytterligare gult kort utan ett rött att lägga på det gula! Graham Polls show hade tagit nya vändningar! Men, skam den som ger sig; Robert fixar segern genom att fixa en straff som dundras in av Big Al, och göra en pyts själv.
Efter 6 (!) minuters tillägg blåser Poll av matchen.
Lyckan är total!!
Om ni var på O’Learys i Göteborg och såg en person i 15-års-åldern i Newcastle-tröja, och dito keps och halsduk hoppa runt och skrika under två timmar i går kväll så var det jag. Jag kunde inte låta bli. För jag är en lycklig Geordie.
1.Newcastle United FC
2.Liverpool
3.Arsenal
…
6.Man Ure
…
13.mack*ms
Så j*vla underbart!!
HOWAY THE LADS
