Sen vändning gav seger!
Everton tog ledningen efter sjutton minuter, och fick strax efter det en man utvisad. Resten av matchen skulle komma att handla om NUFC. Shearer och Bellamy vände med varsitt sent mål, och en fullkomligt rättvis seger var i hamn.
Sir Bobby Robson hade gjort ett par ändringar i startelvan sen Intermatchen. Nya i startelvan var Bernard och Caldwell i backlinjen och Robert på mittfältet. Dabizas och Viana som var med senast fick börja på bänken. Aaron Hughes som spelat vänsterback de senaste matcherna fanns inte ens med bland de sexton. Om han var petad eller skadad återstår att se. Shearer och Bellamy började från start. Det märktes att Bellamy var spelsugen då han bara fick vara med sex minuter mot Inter innan han blev utvisad.
Matchen:
Newcastle inledde mycket lovande. Dyer var på väg igenom ett par gånger och Robert fick två farliga frisparkslägen. Craig Bellamy skulle kunnat fått en straff när Hibbert sparkade på honom, och han borde gjort mål på sitt friläge. Men det skulle visa sig att Richard Wright i Evertonmålet skulle göra en av sina bästa matcher för i år.
Som ofta fick bortalaget tidigt in en boll i Newcastles bur. Kevin Campbell tog ner en långboll med bröstet och löpte in i straffområdet. Caldwell och O'Brien som för dagen var Newcastles mittbackspar hann inte med. Given kom en aning sent ut och Campbell petade bollen mellan benen på målvakten. 0-1 efter sjutton minuter, och återigen fick spelarna en tidig uppförsbacke i matchen. Everton hade innan målet bara lyckats producera en halvchans då Radzinski var nära att komma igenom.
Newcastle fortsatte sin press man haft redan innan baklängesmålet och Dyer hade ett farligt skott som Wright lyckades rädda.
I den 22:a minuten fick Evertons mittback Yobo rött kort efter att ha stoppat Bellamy från att komma igenom. Någon minut senare gjorde Moyes ett taktiskt byte då han ersatte mittfältaren Carsley med backen Weir.
Den hårda pressen höll i hela halvleken men Skatorna lyckades inte få in en boll. Shearer hade en stenhård nick efter en hörna och dessutom duggade de farliga inläggen tätt in mot Wright i målet.
Newcastle fortsatte den andra halvleken med sin höga press och tillät knappt bortalaget att låna bollen. Everton hade en målchans till i matchen och den kunde Given avvärja då Radzinski fick bollen för långt ifrån sig.
Everton fortsatte att försvara sig bra och frustrationen började sprida sig. Målchanserna radades upp på löpande band. Speed och Griffin var några som missade bra lägen. Solanos skott räddades av Wright, och Robert hade ett skott i burgaveln.
I den 80:e minuten nickade O'Brien tätt utanför efter ett inlägg från Griffin.
Tankarna om att Evertons köttmur skulle klara av Newcastles alla anstormningar började växa. Sir Bobby Robson gjorde då två offensiva byten som skulle visa sig matchavgörande.
Hugo Viana och Shola Ameobi bytte av Steve Caldwell och Gary Speed.
I den 86:e minuten kom så äntligen det förlösande målet för NUFC:s del. Den nyinbytte Shola Ameobi nickade till Shearer som med en underbar högervolley från tjugo meter fick liv i The toon army. 1-1 och Newcastle hade välförtjänt kvitterat.
Pressen fortsatte, för Newcastle var inte nöjda med en poäng. Tre minuter senare ruschade Bellamy längs med Evertons kortlinje, inspelat touchade Li Tie och en ställd Wright i målet hann inte få ut benet tillräckligt snabbt. 2-1 och Newcastle hade återigen vänt ett 0-1 underläge till 2-1 seger på St James' Park. Glädjen var total då folk nästan varit på väg hem i besvikelse.
Kommentar:
En oerhört tuff match då Everton försvarade sig med hela laget efter utvisningen. Newcastle hade ett dominant bollinehav (64-36 Efter full tid) och skapade nästan tjugo målchanser. Det hade varit mycket hårt att förlora en sådan match som man hade dominerat totalt. Everton jobbade kopiöst i försvaret men inte ens Wright kunde ta Shearers kanonvolley.
När Wright har en sådan form kan jag nästan förstå att de hållit nollan de fem senaste PL-matcherna. Vilka de dessutom vunnit samtliga med 1-0. Det var rykande nära att det skulle bli ytterligare en uddamålsvinst för The Toffes. Men nån gång tar det alltid slut och jag är glad att det var NUFC som stoppade segerraden. Vi klättrade därmed till en sjätteplats vilket som får anses vara bra.
Bäst i Newcastle
Kieron Dyer, Alan Shearer och Craig Bellamy. Dyer visade gammal god form och var giftig nästan varje gång han hade bollen. Mittfältaren tog sig enkelt förbi försvaret flera gånger och skapade ett flertal farliga målchanser.
Bellamy var ständigt på hugget där framme. Han blev nedriven då Yobo blev utvisad och hade flera bra frilägen där han borde gjort mål. Men till slut fick han sätta dit den och han växer mer och mer till en blivande storstjärna. Kan han bara tygla humöret kan han gå ännu längre.
Alan Shearer är alltid viktig där framme som targetplayer. Han håller i bollen och väntar på att medspelarna fyller på. Det var inte det första kanonskottet i mål den senaste tiden. Jag tänker närmast på frisparken mot Man Utd.
NUFC lyckades på ett föredömligt sätt komma tillbaka från de två senaste nederlagen. Närmast väntar Aston Villa i ligan på lördag. Då tar vi tre nya poäng!
