Derby County bildades 1884 och fanns med i den första ligan som startade 1888. Denna tidigast möjliga entré i världens första liga tillsammans med en FA-cuptitel och två ligasegrar gör att Derby tillhör en av de mest klassiska klubbarna i England.

Klubbens första match spelades mot Great Lever den 13:e september 1884. Matchen spelades i Bolton och förlorades med hela 0-6. En kuriositet från denna match är att en viss John Goodall gjorde 5 mål för Great Lever, samme man värvades nämligen från Preston till Derby County 1889 och blev klubbens första storspelare.

Derby fanns alltså med i den första upplagan av ligan och slutade på en 10:e plats. Som en anekdot kan nämnas att Derby i första omgången slog Bolton med 6-3.

De första säsongerna handlade det mest om placeringar på tabellens undre halva, men 1896 fick man till det med en andraplats och 1894 och 1897 tredjeplatser som facit. 1907 ramlade laget för första gången ur översta divisionen. 1910 hämtades Steve Bloomer tillbaka efter en utflykt till Middlesbrough och han var huvudpersonen bakom 1912-års serieseger och åtföljande återkomst till division 1. Denna högsta möjliga divisionstillhörighet gällde i två säsonger, följt av ett år med division 2-spel och ånyo serieseger och promovering.

Under ovan beskrivna period nådde klubben tre FA-cupfinaler. Samtliga dessa förlorades; med 1-3 mot Nottingham Forest 1898, med 1-4 mot Sheffield United 1899 och med 0-6 mot Bury 1903. Det sistnämnda resultatet är för övrigt den största förlusten som noterats i en FA-cupfinal överhuvudtaget. Klubben nådde också fem semifinaler.

Managers under denna period var:
- Harry Newbould; augusti 1896 - juli 1906
- Jimmy Methven; augusti 1906 - juni 1922

Den spelare som brukar betecknas som den första riktigt stora stjärnan i engelsk fotboll är också synonym med Derbys genom tiderna största stjärna; Steve Bloomer. Steve Bloomer spelade i Derby säsongerna 1892 -1906 och 1910-1914. På dessa säsonger hann han med 635 matcher och 394 mål. Med den målaptiten är han givetvis Derbys främste målskytt genom tiderna. Steve Bloomer gjorde också mellan åren 1895 och 1907 23 landskamper med 28 mål som facit. Inom parentes kan nämnas att denna målskörd gällde som engelskt landslagsrekord ända fram till 1956!

Under 20-talets första hälft hände till synes inte så mycket, klubben tycktes sitta fast i division 2 efter degradering från förstadivisionen 1921, men 1925 tillträdde George Jobey som manager och hans insatser för klubben skulle visa sig vara värda mycket. Jobey innehade posten som manager fram till 1941 och under denna tid tog man sig 1926 tillbaka till division 1 och erövrade där flera framskjutna tabellplaceringar, varav kan nämnas andraplatser 1930 och 1936. Många av dessa säsonger innebar kamp om guldet in i det sista men dessa missade ligatitlar i kombination med tre stycken förlorade FA-cupfinaler gjorde att Derby tycktes förbli storklubben som aldrig vann något.

1946 nådde man återigen FA-cupfinalen och denna gång gjorde man, åtminstone om man får tro på mytbildningen runt klubben, något drastiskt för att råda bot på bristen på guldtroféer; man kontaktade zigenare för att få förlåtelse för en påstådd "skandal" när hemmaarenan Baseball Ground togs i anspråk. Historien, eller kanske rättare sagt myten, gör nämligen gällande att zigenare blev bortkörda på ett skymfartat sätt från den mark som blev Baseball Ground och att zigenarna då skulle ha förbannat klubben på så sätt att klubben aldrig skulle vinna något! Besöket blev uppenbarligen lyckat för man besegrade Charlton med 4-1 inför 98 215 åskådare på Wembley.

Originellt med denna årgång av FA-cupen var att man möttes i dubbelmöten. Detta kom sig av att ligan ännu inte hade återstartat efter andra världskriget men i fredstid ville man ändå bjuda den fotbollssugna allmänheten på så många matcher som möjligt. För att nå fram till cuptiteln fick Derby spela hela 11 matcher. Mellan tidigt 20-tal fram till sent 40-tal nåddes också tre semifinaler i cupen.

Ligaspelet på fyrtiotalet såg Derby på flera framskjutna positioner och klubben satsade helhjärtat på att ligatiteln skulle erövras. Bland annat slog klubben två gånger det engelska transferrekordet. Satsningen gick dock käpprakt åt pipan med degradering 1953 som inledning på den resultat- och divisionsmässigt sämsta perioden i klubbens historia. Bara två år efter degraderingen från förstadivisionen var det nämligen dags igen; en 22:e plats innebar spel i trean, vilket då var lägsta möjliga divisionen (division 4 tillkom inte förrän 1958). Förnedringen i denna lägsta division varade i två år, serieseger kunde bärgas 1957. Därefter följde tio ganska så ointressanta år innan mannen med stort M trädde in i handlingen; Brian Clough.

Managers under denna period var:
- Cecil Potter; juli 1922 - juli 1925
- George Jobey; augusti 1925 - maj 1941
- Ted Magner; augusti 1944 - maj 1946
- Stuart McMillan; januari 1946 - november 1953
- Jack Barker; november 1953 - april 1955
- Harry Storer; juni 1955 - maj 1962
- Tim Ward, juni 1962 - maj 1967

Ingen Derby Countyhistorik kan undvika att delas upp i två delar; före och efter Brian Clough:s tillträde. Nästa historikartikel behandlar perioden från sommaren 1967 till dags dato.

0 kommentarer