En poäng efter dramatisk match
City fick en poäng borta mot bottenlaget Leicester efter att båda lagen gjort sitt bästa för att ta hem alla tre poäng.
Det mest uppseendeväckande med Citys laguppställning var att Fowler var petad och satt inte ens på bänken. Istället fick Paulo Wanchope chansen från start, en chans som han inte skulle komma att ta. Joey Barton var också tillbaka på mittfältet istället för Claudio Reyna. Leicester spelade med Canero på mittfältet men han fanns inte med i Svenska Fans spelarlista så jag ersatte honom med gamle City-liraren Nicky Summerbee i laguppställningen ovan. Det hade ju varit skoj.
Leicester var i stort sett tvunget att vinna denna match för att ha någon chans att hänga kvar och i början av matchen syntes detta då det var hemmalaget som låg på. Första rejäla chansen dröjde dock till 20:e minuten då Les Ferdinand nickade ett långt inkast men David James räddade till hörna. Minuten senare fick City en jättechans. Ian Walker misslyckades med en utspark som gick rakt på Anelka som fick fritt fram. Som vanligt misslyckades dock Anelka att sätta bollen i friläge. Han försökte gå förbi Walker men denne greppade bollen. Har Anelka satt ett enda friläge denna säsong? City tog nu över matchen något och Bosvelt hade ett tungt skott som styrdes på en försvarare men det gick rakt på Walker i målet. Ferdinand hade sedan en fin frispark som gick i utsidan av burgaveln medan Dickov nickade utanför i fritt läge. På övertid i första halvlek fick City en ganska billig frispark 25 meter från målet sedan Wanchope (som inte gjort ett rätt på hela halvleken) "fällts". Fram stegade vår tyske kanonskytt Tarnat och hans låga skott letade sig förbi muren och touchade en annan försvarare vilket ställde Walker och bollen gick in. Ledningsmål precis i slutet av halvleken var precis vad City behövde kändes det som.
Leicester kom in till andra halvleken medvetna om att de kanske var 45 minuter från degradering. Man försökte förstås pressa tillbaka City men detta ledde mest till att City fick bra kontringslägen. Tio minuter in i halvleken fick således City ett 3 mot 1 läge med Anelka vid bollen och Wright-Phillips och Wanchope på varsin sida om honom. Dessvärre var Anelkas passning till SWP på tok för brant och Walker kunde komma ur sitt mål och knipa bollen. Mycket slarvigt spel av Anelka. Minuten senare spelade Anelka en bättre passning fram till Wanchope som för första gången visade lite bollkänsla och tog ned bollen snyggt och avancerade. Han kom dock lite för snett och hans skott gick utanför. I stället för att avgöra matchen släppte City in kvitteringen i mitten av halvleken. En lång utspark av Walker kunde inte nickas undan av Distin, som bara förlängde den, och när man trodde att Tarnat skulle nicka bollen till James alternativt hörna så dök Scowcroft upp och nickade bollen i en båge över David James och in i målet. Det kändes väldigt snöpligt då man trodde att situationen var ofarlig. Leicester kände nu att de kunde vinna matchen och pressade men det var City som skapade mest i sina kontringslägen. Sun Jihai hade en bra löpning på högerkanten där han skar in i straffområdet och serverade bollen till Anelka, som i stället för att skjuta direkt tog emot bollen och sköt ett lågt skott strax utanför. Leicester fortsatte dock att pressa och med knappt tio minuter kvar fick man en diskutabel straff. Izzet sprang mot Tarnat och Dunne och han föll över Tarnats utsträckta ben då situationen var på väg att rinna ut. Domaren pekade på straffpunkten och efteråt utbröt tumult. City-spelarna menade att Izzet hade tagit med sig bollen med handen i situationen innan och man var mäkta förgrymmade på domaren och på Izzet. I villervallan slog inhopparen Bent till Wanchope mellan benen och Paulo vek sig dubbel. Reprisen visade att det var ett riktigt fult slag och Bent borde ha åkt ut. Domaren missade det förstår och istället fick båda spelarna gult kort. Jag tyckte att domaren delade ut fyra gula kort för situationen men enligt statistiken var det bara Wanchope och Bent som fick gult kort. I tumultet var även den utbytte Steffen Freund med och försökte mucka med vår tysk, Tarnat. Efter några minuters uppehåll var det då dags för straffen och vem stegar fram om inte Paul Dickov, mannen som räddade City på övertid i playoff-finalen i division 2 för några år sen. Paul är en äkta hjälte för han slog inte straffen bättre än att James kunde rädda den och returen slogs till hörna. Slutminuterna blev extra dramatiska då båda lagen ville avgöra. Leicester hade mer boll men det var City som hade chanserna och på övertid trodde jag att vi avgjort matchen. Sun Jihai gjorde återigen en bra löpning på högerkanten där han skar in i straffområdet. Det var nästan deja vu när han passade bollen tillbaka mot Anelka men denna gång kom inte Anelka på bollen, istället kom Sinclair ångande och sköt för drottning och fosterland på ungefär fem meters avstånd från målet och Ian Walker. Nio av tio dylika chanser går i mål, eftersom det är för nära för att skjuta utanför och för målvakten att kunna reagera och även om bollen träffar målvakten så är det stor chans att bollen studsar in, men självklart gick bollen rakt i magen på Walker som dessutom klistrade bollen. Strax efteråt blåste domaren av och två besvikna lag gick av planen.
Direkt efter matchen kände jag mig besviken med en poäng trots Leicesters straffmiss. Vi hade ju ledningen i matchen och vi hade några jättechanser att avgöra matchen. Men efter att Leeds idag fått stryk av Pompey så känns poängen faktiskt riktigt bra. Vi har nu tre poäng ner till Leeds och en överlägsen målskillnad. Tar vi tre poäng på de sista matcherna, troligen tre oavgjorda i så fall, så borde vi klara oss då jag inte tror att Leeds avslutar med 7 poäng på dessa matcher. Finns det någon rättvisa så går inte Leeds om oss. Tänk bara på deras stölder av poäng mot oss denna säsong.
