Betygsdags, del 1
Det enda förutsägbara med Manchester City är att det är den mest oförutsägbara klubben i världen. Den gånga säsongen är om något ett bländande bevis på det.
Den gånga säsongen var säsongen City äntligen skulle etablera sig som ett lag för den övre halvan av Premier League och kanske också Europa. Den lovande nykomlingssäsongen skulle överträffas och till sitt förfogande hade Keegan en drös av etablerade nyförvärv. Pannkaka. Självklart. Den alldeles unika Citylogiken borde ha förvarnat oss, men kanske var vår hunger på framgång för stor för att vi skulle komma ihåg vilken klubb vi höll på.
Men samtidigt som Citys namnkunnigaste lag på decennier bara var en hårsmån från att åka ur så bjöd man bland annat på två av historiens bästa matcher. Vändningen i FA-Cupen mot Spurs med en man mindre och tre-noll i baken är redan klassisk, inte bara bland Citysupportrar. Till det ska läggas den totala förnedringen av Manchester United på Eastlands när de skulle komma och hämta "tre enkla poäng". Aston Villa, Bolton och Everton fick också smaka på vad City kan göra i sina bästa stunder.
Men tyvärr så har det varit långt fler dalar än toppar i år och omdömet måste ändå bli att säsongen varit något av ett fiasko, även om man till slut "bara" fick 10 poäng färre än förra året. Sämst har hemmaspelet varit och delvis kan det väl förklaras med att man flyttat till en ny arena. När det väl började gå emot på hemmaplan så blev det svårt att ta sig ur det. Förväntningarna på ett fantastiskt spel och självklara segrar blev uppenbart för mycket för en del spelare.
Så här i efterhand är det ganska lätt att se hur säsongen spårade ur och varför. Även om mycket handlar om misstag från Keegans sida så var det även en hel del han inte kunde påverka. Sommarens tragiska händelse där Marc Vivian Foe avled under en landskamp berövade inte bara laget av en ledare och "pappa" utan också av en viktig kugge i Keegans lagbygge. Till det ska läggas förlusten av Kevin Horlock och Peter Schmeichel, båda spelare med viktiga ledaregenskaper på och utanför planen. När Keegan sedan försökte kompensera förlusterna med spelare som varken hade samma pondus eller spetskvalitet kunde det bara gå utför när motgången väl kom.
Till Keegans misstag hör att han värvade för många, för gamla och direkt onödiga spelare. Ett ordspråk jag gillar är att man inte ska fixa något som inte är trasigt men det har Keegan en tendens att göra ibland, tyvärr med mindre lyckat resultat. Även om Michael Tarnat skött sig bra så var värvningen av honom helt onödig. Vi hade en kapabel vänsterback i Niclas Jensen och det hade varit mer logiskt att lägga pengarna på en mittback istället. I dagsläget är Niclas Jensen given i Danmarks landslag medan Tarnat inte får nytt kontrakt av City. Keegan införskaffade även för många mittfältare utan att riktigt veta hur han skulle använda dem, något som ledde till osäkerhet i laget. Han misslyckades också med att ersätta de två kreativa krafterna på mitten, Eyal Berkovic och Ali Bernabia. De mittfältsspelare han värvade i deras ställe var visserligen kapabla men ingen av dem är i närheten av att besitta samma fantasi, gudabenådade speluppfattning och passningsförmåga.
För den här säsongen kan Keegan inte få annat än underbetyg. Även om vissa saker stått utanför hans kontroll så har han radat upp felbesluten och han kan tacka Leeds för det förnyade kontraktet. Förhoppningsvis kan vi dock se fram emot en bra säsong nästa år. City har en mycket bra trupp och med mer kontinuitet, framsteg bland de många lovande ungdomarna och en mer ödmjuk Keegan kan det fortfarande bli bra.
Att betygsätta spelarna efter en så svängig säsong är inte lätt men redaktionen har ändå gjort ett försök. Få spelare kommer undan med överbetyg. Det tråkiga är att skador har förstört väldigt mycket för många spelare och även om det inte ska ses som en ursäkt så har det naturligtvis inte hjälpt. Man måste också fråga sig varför det varit så många skador? Sådant handlar sällan om bara otur.
