NK Istra 1961 - Hajduk Split
1 - 3

Ameobi räddade Newcastle på övertid

Matchklockan hade tickat över nittio minuter då Mackem-dödaren nr 1 Shola Ameobi slog in den förlösande kvitteringen som innebar att Newcastle och Sunderland i ett mycket intensivt Tyne Wear-derby till sist fick dela på poängen.

Det var i snöblandat regn som de bittra rivalerna i nordöstra England gjorde sig redo för söndagens stora batalj. Newcastles startelva var väntad. Ryan Taylor fick återigen chansen som högerytter och platserna i försvaret, resterande mittfält och anfallet togs av de förhandstippade spelarna. I Sunderland startade kanske något oväntat Nicklas Bendtner till förmån för Frazier Campbell. Ett fullsatt St James Park var redo.

Första halvlek

Matchen var knappt fyrtio sekunder gammal där Lee Cattermole kapade Cheick Tiote med en ful tackling bakifrån. Lagkaptenen ville uppenbart markera vilken typ av match detta skulle komma att bli. Att hårt spel skulle vara signumet matchen igenom såg vi alltså nästan direkt. Lika direkt märkte man också att framförallt Newcastle såg något tagna ut av stundens allvar. Även det var något som skulle visa sig sitta i ett bra tag.

I chansväg hände inte särskilt mycket i inledningen utan spelet bestod snarare av spelavbrott, hårda närkamper och hel del slarvigt passningsspel. Ingen fara på taket än tänkte man, vi vet hur dessa matcher kan se ut. Skönspel är inget måste i ett derby mot de otvättade men efter tio minuter en kvart märkte man att något inte stod rätt till. Sunderland började smått ta över. De vann förstabollar och andrabollar och gick segrande ur närkamp efter närkamp. Det här med att hemmalaget var tagna av stundens allvar började bli beklämmande uppenbart. Återigen såg vi långbollar från försvaret upp mot Demba Ba och Papiss Cisse. Där emellan stod Tiote och Yohan Cabaye och såg bollarna passera dem i skyn. Frustration växte och Sunderland började kännas heta. Att en stundtals väl petig domare i Mike Dean var väldigt glad i att ständigt blåsa frispark gjorde inte saken bättre.

Tjugotre minuter in i matchen slog så en bomb ner på St James Park då Mike Williamson drog i Michael Turners tröja och Dean pekade på straffpunkten. Straffen var rätt dömt, det är tydligt i regelboken men kan ändå undra hur pass mycket Turner egentligen stördes av den relativt lätta tröjdragningen. Men men som sagt, straffen gick inte att klaga på. Dansken Bendtner stegade upp och satte säkert 1-0 för Sunderland. De tillresta blev galna medan det i samma stund förmodligen gick upp för alla oss svartvita att detta redan nu var en tuff uppförsbacke att bestiga.

Spelet behövde höjas betydligt men ingenting hände. Ett taggat Sunderland bjöd inte Newcastle på någonting och inte blev det bättre av att vi själva slog bort passar och var allmänt statiska. Spel längs marken och genom mittfältet var en fantasi någonstans där långt borta. Här var det tydligen chansbollar mot ett totalt utmarkerat anfallspar som var behållningen.

Mot slutet av halvleken kom dock en viss uppryckning. Ba var oerhört nära en kvittering när han nickade i ribban på en hörna. Utan att skapa någon mer het chans innan pausvilan så antydde de sista sex-sju minuterna av halvleken att vi ändå var kapabla till att höja oss. Det var nu inför andra halvlek totalt livsnödvändigt. För maken till mer apatisk derbyinsats var sällan skådad. Det vi behövde nu var fortsätta som i slutet och sedan bara öka och öka.

Andra halvlek

Alan Pardew agerade direkt i paus genom att plocka ut Davide Santon och sätta in Hatem Ben Arfa. Taylor gick därmed ner på vänsterbacksplatsen medan Ben Arfa tog Taylors plats till höger på mittfältet. Skillnaden märktes direkt. Vi anföll med fart från första stund och det syntes tidigt att vi idag hade att göra med en pigg Ben Arfa på högerkanten. Under andra halvleks fem första minuter spelade hemmalaget mer passningsfotboll längs marken än vad de gjort på hela första halvlek.

Det gällde dock hela tiden att hålla koll på Sunderlands omställningar. Att detta lag under Martin O'Neill är farliga på kontringar var ingen hemlighet och farhågan att ett andra mål för Sunderland i detta läge helt skulle slå undan benen på oss låg hela tiden där och gnagde i tankarna. Man var också oerhört nära ett ytterligare mål men Tim Krul stod för en fantastisk dubbelräddning där först Sebastian Larsson och sedan James McClean var oerhört nära att göra mål.

Precis där efter, i den femtiosjunde minuten slog Stephane Sessegnon plötslig en knytnäve bak mot Tiotes ansikte och det röda kortet var ett faktum. Visst överdrev Tiote men tilltaget av Sessegnon var totalt onödigt och det finns inte mycket att säga om domslutet. Ett Newcastle som minuten innan hade räddats kvar i matchen Krul hade nu lite mer än en halvtimme på sig att verkligen rädda sin heder.

Det var också starten på ett massivt tryck. Ben Arfa var aktiv på högerkanten och hade stundtals lekstuga med Kieran Richardson. Ba fick ett par bra skottlägen och Tiote var ivrig och testade skott kanske någon gång för mycket. Vi hade ett tryck men kom inte till de där riktigt perfekta lägena. Sunderland låg nu helt på försvar och man satsade helhjärtat på att inte släppa igenom någonting. Med mindre än tjugo minuter kvar kom Ameobi in istället för Cisse och knappt tio minuter senare skulle han spela en huvudroll då han i straffområdet avancerade förbi en glidtacklandes Campbell som helt slog undan benen på honom. Dean hade inget annat val än att blåsa straff för hemmalaget. Det var åtta minuter kvar av ordinarie tid och DETTA var läget. Något förvånande var det inte straffguden Ameobi utan Ba som klev fram för att lägga straffen. Ba, som inte haft det rätta flytet med sig under matchen slog en svag straff alldeles för mitt på och Simon Mignolet kunde rädda. Besvikelsen var givetvis total.

Faktumet att detta kanske ändå inte skulle vara vår dag började att gå upp för mig och det sanna mina ord, det var plågsamt. Hoppet är dock det sista som överger en och trots den hjärtskärande straffmissen fanns fortfarande tid för en kvittering. Trycket mot Sunderland fortsatte att vara massivt.

När fjärdedomaren visade fem minuters övertid så insåg man snabbt att dessa minuter var bland de viktigaste denna säsong. Skulle vårt spelövertag i andra halvlek tillslut betala av sig? Tiden började glida oss ur händerna och vi gick en mycket, mycket tung förlust till mötes. Då, i den nittioförsta matchminuten slog Cabaye ett inlägg som nickskarvades av Williamson vidare till en omarkerad Ameobi som från nära håll slog in 1-1 intill Mignolets vänstra stolpe. Ba stod offside men påverkade inte spelet. Ameobi var onside och hade i sista stund räddat Newcastle från ett fullständigt fiasko. St James Park exploderade och i detta läge kändes den räddade poängen givetvis som en seger. Att Williamson minuten efter var snubblande nära att på få ett skott på mål från nära håll orkar jag inte tänka på. Efter nittiofem minuter ljöd slutsignalen i ett intensivt derby som bland annat resulterat i två straffar, åtta gula kort, munhugg mellan Pardew och O'Neill längs sidlinjen och till sist TVÅ röda kort. Ameobi hade återigen spelat en huvudroll i ett Tyne Wear-derby. Att Cattermole alltså sedan sedan lyckades dra på sig ett rött kort EFTER slutsignalen var bara en detalj som gjorde matchupplösningen ännu mer tillfredsställande.

Kommentar

Med facit i hand måste vi givetvis vara nöjda med en poäng men så här en dag efter matchen finns ändå en viss frustration. Vi gav bort matchen till Sunderland i första halvlek med ett fullständigt plågsamt spel. Efter paus visar laget att de kan spela en annan fotboll. Även före Sessegnon's utvisning. Jag gav Sunderland en del beröm i införrapporten och ingen kan förneka att man är ett bättre lag än i höstas. Dock ska Newcastle med tanke på tabelläget och fördel av hemmaplan prestera bättre redan från början. Det krävdes ett underläge, en Ben Arfa och troligen en rejäl avhyvling av Pardew i paus för att få fart på skutan och det är egentligen ganska oroande.

Samtidigt kan vi hoppas att Pardew nu har lärt sig någonting. Han måste våga låta det här laget spela fotboll för vi har spelarna som krävs för det. Vi underskattar oss själva med alla dessa långbollar. Så för att summera intrycken kan vi konstatera att vi med tanke på omständigheterna ändå får vara tacksamma för poängen. En sen kvittering som denna känns som sagt närmast som en seger och när vi ska sammanfatta säsongen har vi ytterligare en säsong där the mackems misslyckades med att besegra oss.

Både Pardew och hela laget måste dock som sagt nu dra ordentlig lärdom av de senaste matcherna. Spelet har inte alls klaffat men vi såg igår, oavsett om Sunderland var ner på tio man att vi kan spela en bättre fotboll än vad vi gjort på sistone. Vi är fortfarande mitt i kampen om Europa och det är dags att börja inse att vi måste börja våga ta mer plats.

Lagen

Newcastle United (4-4-2): Tim Krul; Danny Simpson, Mike Williamson, Fabricio Coloccini (c), Davide Santon (Hatem Ben Arfa 46); Ryan Taylor (Peter Lovenkrands 89), Yohan Cabaye, Cheick Tiote, Jonas Gutierrez; Papiss Cisse (Shola Ameobi 72), Demba Ba
Kvar på bänken: Rob Elliot, James Perch, Danny Guthrie, Gabriel Obertan

Sunderland (4-4-2): Simon Mignolet; Phil Bardsley, Michael Tunrer, John O'Shea; Kieran Richardson (Wayne Bridge 85); Sebastian Larsson (Jack Colback 73), Lee Cattermole (c), Craig Gardner, James McClean; Stephane Sessegnon, Nicklas Bendtner (Fraizer Campbell 72)
Kvar på bänken Craig Gordon, Matt Kilgallon, David Vaughan, David Meyler

Statistik

Newcastle – Sunderland 1-1
Ameobi 91 Bendtner 24 str

Bollinnehav: 57% - 43%
Skott på mål: 12-6
Skott utanför: 12-1
Hörnor: 19-4
Gula kort: 5-3
Röda kort: 0-2

Publik: 52,338
Domare: Mike Dean

Spelarbetyg

Skala 1-7

1 är usel, 3 är godkänd, 5 är bra, 7 är fantastisk.

Krul – 5
Gjorde två matchavgörande räddningar i andra halvlek och var som vanligt stabil i luftspelet. Annars inte mycket att göra efter paus.

Simpson – 4
Simpson hade överlag ganska bra koll på McClean som endast ett fåtal gånger egentligen kom igenom på kanten.

Williamson – 3
Onödigt agerat vid Sunderlands straff och ytterligare en något tveksam insats. Visst skarvar han fram till Ameobi's kvittering men för varje match som går inser man hur mycket man saknar Steven Taylor.

Coloccini – 5
En stabil insats.

Santon – 4
Tappade återigen i positionsspelet emellanåt men vann även en hel del närkamper i första halvlek. Att just Santon gick ut i paus behöver inte nödvändigtvis ha något att göra med hans prestation i sig.

R Taylor – 3
Taylor var orörlig och osynlig i första halvlek och sprang mest runt likt en skugga. Sattes inte direkt på några prov i andra halvlek som vänsterback.

Cabaye – 4
Denna lirare befinner sig alltför ofta alldeles för långt ner i banan. Det verkar råda delade meningar av var han egentligen är bäst. Att alltid sliter och kämpar råder ingen tvekan om men här har vi tyvärr återigen en match som han inte riktigt kommer in i och bli så pass tongivande som han KAN vara.

Tiote – 5
Stod för en del slarv men gjorde överlag med hårt arbete en stark insats på mitten.

Gutierrez – 4
Relativt osynlig. Var precis som resten av laget något bättre efter paus.

Ba – 4
Ba hade som sagt inte det rätta flytet. Brände straffen men skapade ändå ett par bra lägen.

Cisse – 3
Det är knappast Cisse's fel att första halvlek nästan uteslutande bestod av höjdbollar. Där var han chanslös. Cisse är en kvalitetsspelare men det känns som ett ett derby som detta nästan kom lite för tidigt in i hans Newcastekarriär. Agerade mestadels statist.

Ben Arfa – 5
Kom in och gjorde en av sina bättre insatser i Newcastle-tröjan. Pigg och kreativ. Hade han bara spelat in bollen snabbare i vissa lägen hade betyget eventuellt varit högre.

Ameobi – 6
Vad ska man säga. Killen spelade knappt tjugo minuter och hinner med att orsaka en straff och göra ett mål. Hade han själv även fått sätta straffen så hade sjuan suttit där.

Lövenkrands spelade för kort tid för att betygsättas.