Analys efter halva säsongen 2010/11: Del 3 Roberto Mancini och ledarteamet
Det är den 16 maj 2011, Visatstudion sammanfattar säsongen och talar om Citys stora beroende av Carlos Tevez. Experten Ola Andersson utbrister att om Tevez lämnar City så kommer Mancini bli av med jobbet. Mancini visade alla expeter att det går utmärkt att skapa ett vinnande lag med Carlos på golfbanan. Roberto Mancini borde få större hyllningar för Citys framgångar så här långt.
Roberto Mancini kom till Manchester City för två år sedan och ersatte Mark Hughes. Många tyckte att det var ett av världens enklaste uppdrag. Men sanningen är den att först fick han alla spelare mot sig som kände lojalitet mot Mark Hughes. Ingen bättre en Craig Bellamy kunde leda dessa styrkor. Sedan blev det inte bättre av omklädningsrummet var fullt av jätte egon som Robinho, Adebayor och Tevez som alla såg sig själva som guds gåva till sporten fotboll. Hans första drag var att ta Patrick Vieira till klubben från Inter. De flesta av oss satt och höjde på ögonbrynen. Vad skulle City med en föredetting som Vieira till?
Uppdraget
Roberto Mancini kom till Manchester City för två år sedan fanns det goda förutsättningar att skapa något bra av laget men bordet var dukat med en märklig blandning av spelare. Att ta Patrick Vieira till klubben var främst för att vinna omklädningsrummet något som Mancini var mån om efter att ha förlorat detta under sitt sista år i Inter.
Ägarna ville rimligen hitta en tränare som hade dokumenterad erfarenhet att leda lag med internationella stjärnor från många olika kulturer. Han skulle vidare ha tagit titlar och ha en CV med framgångar som spelare och ledare. Slutligen bidrog det säkert att Mancini som var 45 år när han tog över som manager vilket innebär att han kan vara en långsiktig lösning som skulle kunna jobba med klubben i minst 8-10 år
Mancini lyckades snabbt organisera försvarsspelet som var extremt oorganiserat under Hughes och snabbt få City att spela efter sina resurser oftast med endast en forward och valet föll på Carlos Tevez vilket Emmanuel Adebayor inte var helt nöjd med. Mancini anklagades av media för att stå för en tråkig och destruktiv fotboll som i engelskt tycke var för ”italiensk”. Vidare var det flera av Hughes spelare som inte passade in i Mancinis sätt att spela fotboll eller helt enkelt var för dåliga för att spela i ett topp 6 lag.
Det är tydligt att det första halvåret var ett test av Mancinis förmåga att organisera laget och skapa kontinuitet medan fjolårets säsong primärt handlade om att ta klubben till Champions League att det även blev en titel för City cementerade hans ställning i klubben som totalt ohotad efter det att media velat sparka honom under 18 månader.
Ledarskapet
Att hantera den spelartrupp som Mancini förfogat över är inte det enklaste. De flesta spelarna i dagens City är landslagspelare som är vana att vara i fokus och få spela varje match från start. Till detta kan man lägga att de spelare som Mark Hughes värvat till klubben tvingades bevisa att de klarar av att spela enligt Mancinis ritningar och att de kunde anpassa sig.
Att utse Patrick Vieira till sin förlängda arm inom spelargruppen så länge utresningarna efter Hughes pågick var ett riktigt smart drag. Att sedan behålla Patrick i en roll som utvecklingschef och mentor till de yngre spelarna är även det klokt. Men sanningen är den att man ofta ser honom i spelargången när det är match så man kan inte utesluta att han kommer flyttas upp till ledarteamet när Brian Kidds kontrakt går ut. Kidd var ansvarig för utvecklingen av unga spelare i City från augusti 2009 och blev utsedd att vara Mancinis assistent i december 2009. Man ser dock aldrig Roberto tala med Kidd under matcherna utan dessa diskussioner avhåller han med den taktiska coachen David Platt. Brian Kidd verkar fungera som en lagledare snarare en assisterande manager.
Mancini har haft mycket god fingertoppskänsla när det gäller rekrytering av högprofilerade spelare. David Silva, Yaya Toure och Sergio Aguero är spelare som kostat stora pengar något som inte är liktydigt med att de kommer göra succé i premier league. Idag är de ligans stora profiler och tillsammans med Joe Hart och Vincent Kompany ryggraden i Manchester City.
Något man måste hylla honom för är att han förmågan att rotera i truppen och lyckas hålla alla spelare på gott humör. Även om det är skärmytslingar på träningarna som nu senast mellan Balotelli och Richards så leder det aldrig till hårda ord i offentligheten. Tevez-Gate hanteras även den på ett snyggt sätt av både Mancini och klubben. Denna trista såpopera verkar snarare ha svetsat samman gruppen och gjort laget ännu tightare.
Försvarsspelet
När Mancini kom till Manchester City så fanns det inget organiserat försvarsspel. Mark Hughes verkade tro att skaffa bara bra spelare så vinner de sin-match-matchen så fixar det sig. Extremt många billiga mål tillkom genom inspel mellan mittback och Wayne Bridge eller genom att ”lura upp” WB i planen och lägga in bollen på ytan bakom honom. Till sist gjorde våra motståndare mål på hörnor i parti och minut. Hughes förespråkade man-man markering och titt som tätt blev vi bortscreenade av motståndarna.
Att Roberto satsade på att förbättra det usla försvarsspelet var helt enkelt nödvändigt. Till att börja med så startade man med zon markering på hörnorna något som gjort det extremt svårt att göra mål på City på fasta situationer. Den andra fasen var att träna försvarsspel ute på planen med så kallat ”skuggspel” 11 mot 11. Det City gör är att ytterspelarna i sin press kliver fram och försöker få motståndarna att spela inåt i planen till de centrala mittfältarna. Forwarden har sin utgångsposition mellan motståndarnas mittbackar och stänger av dessa i uppspelsfasen. Nu spelas bollen in där vi har en 3 mot 2 situation med våra centrala mittfältare. Dessa spelare äter upp motståndarnas mittfält och sätter tidig press på bollhållaren för att underlätta för mittbackarna.
Citys försvarsspel är av högsta internationella klass och grunden för Mancinis fotbollsfilosofi. Mancini har även fått betalt med framgångar genom att bygga upp en stark defensiv som en grund att stå på.
Det som Mancini vidareutvecklat under innevarande säsong är att laget snabbt ställer om till försvar och försöker sätta tidig press på motståndarnas backlinje. City ligger mycket högre upp i planen och tar större risker i sitt försvarsspel jämfört med säsongen 2010/11. Innebörden är att vi likt Barcelona har många spelare i rörelse högt upp i planen när vi återvinner bollen och därmed kan fortsätta anfallen. Ett exempel är matchen mot Liverpool då Milner vinner boll högt efter ett inkast och vi har hela laget kvar högt i planen, ett snabbt pass från Merlin ett skott av Kun och 1-0. Förra säsongen hade vi backat ned lite längre ned i planen.
Anfallsspelet
Jag har tidigare påpekat att det fanns förbättringspotential i vårt anfallsspel. Främst när det gäller ytterbackarnas deltagande i offensiven och våra centrala mittfältares förmåga att komma i djupled och avsluta. Men det som framförallt imponerar på mig är hur enkelt vi blivit av med beroendet av Tevez. Han var helt ovärderlig för Manchester City under den förra säsongen och visst fanns det logik i Ola Anderssons resonemang. Dagens City ser ut som en lagmaskin som kör över det mesta utom klubben med tombola på tröjan. Jämför man detta med förra året då det mesta handlade om Carlos Tevez så är skillnaden enorm.
Passningsspelet har utvecklats under Mancinis ledning och City kan hålla bollen långa stunder utan att motståndarna kommer åt bollen. Ytterbackarna en position högt upp i plan och rejält brett. På detta sätt kan man skapa 2-1 situationer och snabbt flytta bollen. Silva, Nasri och Aguero går ned i fickan mellan ytterback och innerback och hämtar boll. Rörelsen är betydligt bättre och mittfältarna försöker komma från en kant och skära in bakom motståndarnas backlinje. Med så passningsskickliga spelare som Barry och Yaya Toure bakom dessa som står för speluppbyggnaden blir det svårt för motståndarna att komma åt bollen. Det är här Nigel De Jong inte har presterat tillräckligt på planen. De gånger han är med så är det enklare att plocka bort Yaya Toure och låta De Jong sköta uppspelen något som alltid slutar med att ytterback eller Kompany får bollen.
Mina tidigare önskningar gärna att vi får tillstånd fler genombrott från mittfältare centralt genom spel på tredje spelare och som kan ta avslut har infriats när 20 av våra mål så här långt producerats av mittfältare. Vidare var våra offensiva hörnor blivit mycket giftigare med exempelvis mål senast mot Liverpool. Där det finns lite ytterligare att önska är frisparkar och inläggsspelet som fortfarande kan förbättras.
Sammanfattning
Skall man bedöma Mancini för hans första 24 månaderna som City tränare så måste betyget bli mycket väl godkänt. Han har satsat på att bygga laget med en grund med ett tryggt och stabilt försvarsspel. Passningsspelet har även det utvecklas och vi kunde förra säsongen hålla bollen inom laget även mot bra motstånd på bortaplanen. Resultatmässigt infriade han förväntningarna och titeln i FA cupen var något som medför att han för alltid skriver in sig i Citys historieböcker.
Under årets säsong har han genomfört något som var tveksam till att han var mannen till att klara nämligen att utveckla Citys anfallsspel. Med 56 mål på 20 spelade matcher är det ett snitt på nära 3 mål per match. Fortsätter vi på detta sätt så kommer vi göra över hundra mål denna säsong. Jag är förvånad att inte Mancini hyllas mer för lagets spelsätt. Mancini har kontrakt till den 30.6 2013 och jag tycker det är viktigt att få nödvändig kontinuitet i klubben så förläng detta kontrakt i ytterligare i minst två säsonger.
Dock är frågan om han inte borde få livslångt kontrakt efter 6-1 på Old Trafford den 23 oktober 2011.
