Atalanta - Manchester U
2 - 2

Atalanta 2 – 2 Manchester United

Det där med att sitta och ha andan i halsen, som tur är finns målsprutan Cristiano Ronaldo på plan och låter oss andas ut. United åkte till Italien för att inte förlora, och helst vinna. Någon vinst blev det inte, men Mr Champions League såg till att det blev poäng med hem till Manchester och vi kan blicka framåt och andas ut.

Sammanfattning:

Att möta Atalanta på gräset i Bergamo är inte den lättaste uppgiften som finns, speciellt då italienarna har en förmåga att sätta upp en ordentlig press och flytta bollen snabbt från spelare till spelare. Men det var gästande United som inledde starkast första minuterna. Ronaldo skickade iväg ett skott från distans i första minuten och några minuter senare avslutades ett fint anfall av McTominay som fick se sitt skott studsa mot stolpen och ut.
Men efter det fick vi se mer och mer av hemmalaget som klev fram samtidigt som United sjönk ner och blev passiva. Med 12 minuter spelade kom också utdelningen för Atalanta, Zapata fick med sig bollen på vänsterkanten och hittade in till Josip Ilicic som helt glömts bort av Unitedförsvaret. Avslutet rullade in under de Gea – ja den ska han ta – och det var på nytt underläge i CL.
Sen fortsätter det på samma spår, det är passivt och slarvigt och United får inte ihop något som ens kan kallas speluppbyggnad medans Atalanta trummar på och går för fler mål. När Varane mot slutet av halvleken tvingas ut med skada kommer Greenwood in och förhoppningen är att vi ska få se lite mer offensiv kraft från bortalaget. Engelsmannen var högst inblandad i kombinationsspelet med Ronaldo och Fernandes på stopptid, och wow vad det small till. Tic-tac-toe Gabriel Landeskog – jag menar Cristiano Ronaldo. Så fort kan det gå i hockey, och fotboll när man väl sätter fart.

Och i samma tempo kom United ut i andra halvlek för att fortsätta på inslagen väg med hög intensitet, snabba passningar och vunna dueller. Men inledningen kom snabbt av sig när Duvan Zapata kom fri och skickade in bollen förbi David de Gea, som tur är vinkade den assisterande domaren av för offside. Men sen klev VAR in i bilden, vi väntade utan reprisbilder, Zapata satte sig på huk och snöt sig innan han och majoriteten av Gewiss Stadium kunde explodera i ett måljubel. Och United jobbade i uppförsbacke igen som en annan Sisyfos.
Bailly och Zapata fortsatte duellera och bortalaget försökte sätta fart på bollen men allt som oftast gick det för långsamt. När man väl kom fram till hemmastraffområdet var det mest Bruno Fernandes som hittade löpningar som kunde oroa något.
Solskjaer agerade genom att sätta in Cavani, men känslan var ändå att om det inte vore för någon briljant Bailly-brytning så kunde underläget bli större. Klockan tickade vidare och när vi trodde det var för sent och kört smällde det till. Alltså det är helt otroligt egentligen, Ronaldo är inte med i spelet över huvud taget men så driver han boll lite, Greenwood petar den vidare och så dunkar han in en volley intill bortre stolpen på stopptid. Klassmål igen, han gör det igen, United lever vidare och det är bara att plocka med sig poängen snabbt som attan och åka tillbaka till Manchester med ett utgångsläge som ser helt okej ut.

Manchester United (3-4-1-2): De Gea – Bailly, Varane (Greenwood 38’), Maguire – Wan-Bissaka, McTominay (Sancho 87’), Pogba (Matic 69’), Shaw – Fernandes (van de Beek 87’) – Ronaldo, Rashford (Cavani 69’)

Atalanta (3-4-2-1): Musso – de Roon, Demiral, Palomino – Zappacosta, Freuler, Koopmeiners, Maehle – Ilicic (Muriel 71’), Pasalic (Djimsiti 46’) – Zapata

Statistik:

Resultat: 2-2 (1-1)
Målskyttar med assist: Josip Ilicic (Duvan Zapata), Cristiano Ronaldo x2 (Bruno Fernandes, Mason Greenwood), Duvan Zapata (Jose Luis Palomino)
Bollinnehav (%): 47-53
Avslut: 10-14
Avslut på mål: 4-5
Hörnor: 5-1
Gula/röda kort: 0/0 – 1/0
Publiksiffra: 14 443 (Gewiss Stadium)

Bäst i United: Cristiano Ronaldo

Fem tankar från matchen:

1. Spelsystemet fungerade inte som mot Spurs
Jag argumenterade inför matchen kring att det inte fanns någon anledning att byta spelsystem efter det lyckade utfallet mot Spurs i helgen, och Ole Gunnar valde att gå på samma spår. Cavani vilades och Bailly tog Lindelöfs plats. Även Pogba kom in i elvan, och det återkommer vi till längre ner. Annars var det samma sätt att ta sig an matchen som senast men det fick inte alls samma resultat.
Istället för att det blev stabilt bakåt och snabba sylvassa omställningar blev det passivt både med och utan boll. Att det var några ändringar i elvan kanske gjorde sitt till saken men farhågorna om att det skulle ställas tuffare frågor här än det gjordes i helgen besannades. Bruno Fernandes och Marcus Rashford hamnade lågt ut mot kanterna istället för att trycka framåt och vägen till motståndarnas mål blev lång. När speluppbyggnaden inte heller fungerade och boll efter boll spelades bort och fastnade i Atalanta-pressen var det tydligt att en förändring behövdes.
Nu kom den i och med skadan på Raphael Varane, men frågan är om det blev så väldigt mycket bättre efter övergången till fyrbackslinje. Vad vi kan konstatera är att det fortsatt finns frågetecken kring Uniteds förmåga att ta tag i en match och föra den snarare än att reagera på vad som händer.

2. Användningen av Paul Pogba
Det är så lätt att alltid säga något om Pogba och jag blir lite trött på mig själv som då väljer att ta upp denna punkt, men jag känner ändå att det bör nämnas. Ni som läste inför matchen vet att jag inte såg Pogba som en spelare för en mer sittande position på det centrala mittfältet, men nu fick han spela där ändå. Han såg så flygande och härlig ut i början av säsongen men nu ser han mer ut som den där tröga och slarviga Pogba igen. Kanske gör jag det väl enkelt, men visst sammanfaller det med att han till en början fick en offensiv utgångsposition från en kant och sedan flyttades ner i plan till en central plats.
Med all den offensiva firepower United besitter och all kritik mot McFred är det inte konstigt att han får spela där, men har vi inte sett att det allt som oftast inte faller så himla väl ut. Trots alla sina förtjänster och kvaliteter så har han fortsatt svårt att värdera och när han får spela som i denna match tas mycket av hans styrkor bort. Sen går det så klart att säga att spelet i stort inte funkar så bra vilket också påverkar honom och det köper jag, men det finns något i vad och när man ska göra vissa aktioner och hur man tar jobbet i omställningar som ändå landar på fransmannen.
När han kommer fram i plan någon gång får vi se hur han kombinerar och skapar lägen, men jag kan inte komma ifrån att känna att United satt sig i lite av en rävsax här. Enorma talanger och enorma summor spenderade på offensiva spelare, men frågan är om det inte är där Pogba också är bäst. Kanske frågan inte ska vara Pogba vs McFred utan Pogba vs ynglingarna framåt.

3. Lappa ihop Lindelöf och Varane
Victor Lindelöf gick sönder på träning inför matchen och Raphael Varane höll bara knappt tre halvlekar efter hans skadefrånvaro, och till helgen väntar Manchester City.
Jag får väl krypa lite till korset som inte ville se Eric Bailly starta – eller ska jag verkligen det… Det är ju inte tråkigt att se ivorianen spela fotboll, han är överallt och gör brytningar inte många andra kan göra. Men han spelar också ett försvarsspel som bygger på en hel del chansningar som kan bli briljanta eller så blir det katastrof. Efter några satsningar upp i rygg som lyckades hälften av gångerna hördes Solskjaer ropa från sidlinjen; ”Eric, drop off!”.
Det hade kanske varit okej om kollega Maguire sett ut som han gjorde förra säsongen, men dit har han en bra bit att vandra just nu.
Så nu blir det rehab med turbofart för att få Lindelöf och Varane spelklara till matchen mot City. Åtminstone en av dem i alla fall för att man ska kunna känna sig lite tryggare. Men hey, Bailly kanske gör en sån där supermatch som han kan göra och stänger ner allt och alla, inte mig emot. Men orolig för detta skadeläge är jag.

4. United kommer undan med andan i halsen – igen
Och återigen är det Cristiano Ronaldo som räddar United. Man borde inte bli förvånad, han gör ju det gång efter gång, ändå sitter man där och tror det är kört. Sista minuten mot Villarreal gav tre poäng efter en vändning, ny vändning mot Atalanta hemma gav tre poäng till och nu kvitterade kungen av Champions League två gånger om och gav United en viktig bortapoäng.
Det håller så klart inte i längden att förlita sig på att det ska göras mål på stopptid, men är det någon som är förvånad att det är Ronaldo som gör alla dessa mål?
Första målet är ju fantastiskt, det går snabbt och många spelare är involverade. Så kan United spela när de får till det, men det sker allt för sällan. Med all den kvalitet som finns hos spelarna borde – och måste – detta gå att göra betydligt oftare och mer konsekvent.
Det ska sägas att Atalanta inte är ett lag man bara åker och kör över, de har presterat på en oerhört hög nivå under flera säsonger nu, men visst måste United kunna uppbringa mer intensitet i spelet. Om inget annat är det ju önskvärt att inte hamna i underläge på nytt i CL trots att det är tydligt att man satt upp ett lag och en plan för att inte släppa in mål – även om de Gea så klart ska ta Ilicic skott.
Men, Manchester United och mål på tilläggstid och sena vändningar, det finns ju ett DNA och allt det där. Må det fortsätta så om vi nu inte kan trycka in några bollar och få lite lugn och ro och vinna på det sättet.

5. Ödet i Champions League i egna händer
Vi fick inte förlora och det gjorde vi inte. Även om det bara blev en poäng behåller vi förstaplatsen i gruppen och har nu allt i egna händer när det kommer till avancemang. Det är visserligen väldigt jämnt och vi ska åka till Spanien i nästa omgång, men klarar vi inte att ta oss vidare härifrån är det under all kritik.
Förra säsongen var det samma utgångsläge men då väntade PSG och Leipzig, nu väntar Villarreal och Young Boys. Med all respekt, det ska inte gå att inte ta sig vidare om man heter Manchester United då.
Å ena sidan är prestationer viktiga och värdefulla, å andra sidan är det resultaten som räknas. Det såg inte så bra ut i denna match, men resultatet var precis vad som behövdes för att ge oss alla möjligheter vi kan behöva. Jag tror inte jag är ensam om att på förhand visst tyckt att det var en lurig grupp men att det så klart ska bli avancemang. Håller vi oss till Champions League nu spelar det ju egentligen ingen roll hur det ser ut under hösten, tillräckligt med poäng ska in så man står där när hymnen hörs och utslagsmatcherna drar igång nästa år. Sen finns det saker att diskutera kring prestationer överlag och Manchester United som helhet, men för slutställningen i grupp F i CL är vi på rätt väg.

GGMU