Bedrövligt Newcastle hade tur på Madejski
Tolv fåglar befaras ha omkommit under Newcastles långbollscirkus som i lördags besökte Reading. Demba Ba gjorde mål med handen vilket innebar att Alan Pardews håglösa skator rymde från matchen med 2-2.
Newcastle
Skador på Yohan Cabaye, Fabricio Coloccini, Danny Simpson och Tim Krul gjorde att den ordinarie elvan såg Mike Williamson, James Perch och Gael Bigirimana startade för gästerna. Steve Harper tog återigen plats mellan stolparna.
Steve Harper – James Perch, Steven Taylor (James Tavernier), Mike Williamson, Davide Santon – Hatem Ben Arfa, Cheick Tioté, Gael Bigirimana (Shane Ferguson), Jonas Gutierrez (kapten) – Demba Ba, Papiss Cissé (Shola Ameobi)
Första halvlek
En trevande start från båda lagen var början på en halvlek som människor världen över aldrig kommer att vilja prata om igen. Mikele Leigertwood i Reading dominerade mittfältet och Newcastle kunde inte hålla i bollen alls. Trots en lovande period med lite, lite bollinnehav rann spelet ut i sanden. Hemmalaget trummade däremot på och skapade två chanser för Pavel Pogrebnyak som sysselsatte försvaret hela halvleken.
Steven Taylor höll dock ihop sitt försvar samtidigt som några få moment av sedvanlig briljans från Ben Arfa gjorde att Newcastle såg någorlunda hotfulla ut när man kontrade.
Demba Ba visade återigen prov på rätt inställning sitt uppoffrande och ambitiösa spel.
Annars gick det mesta ut på att Williamson rullade hem till Harper som slungade upp en omöjlig långboll på Papiss Cissé. Ibland slog Williamson bollen själv. Resultatet förblev att Papiss tappade bollen.
Andra halvlek
En bit in i andra halvlek gjorde Steven Taylor illa sin vad. Till en början försökte han fortsätta, men efter en stund var det inte bättre än att Newcastle spelade med 4/5 av defensiven frånvarande.
James Tavernier kom in som högerback och flyttade in James Perch i mitten. Newcastle såg plötsligt ännu virrigare ut.
Jimmy Kébé tilläts vända ut och in på Perch, som av någon anledning var vänd snett hemåt och sprang baklänges i eget straffområde. Kébés avslut var inte bra men ställde ändå Harper eftersom han halkade vid skottögonblicket. 1-0 till Reading efter 58 minuter.
Direkt efter avspark slog Cheick Tioté den bästa av alla långbollar Newcastle försökte sig på under 90 minuters skräckfotboll. Demba Ba – i fullkomligt sensationell form – sköt på volley helt otagbart och kvitterade således omgående för gästerna. 1-1 efter 59 minuter, ett klassmål som hette duga.
Men med Tavernier som nervös Premier League-debutant och en Hatem Ben Arfa som såg oinspirerad ut när han blickade mot stjärnorna och försökte få syn på Williamsons utsparkar, hjälpte föga i defensiven.
Efter fyra minuters katastroffotboll till tog sig kaptenen Jobi McAnuff förbi både Tavernier och Ben Arfa och fick in ett inlägg som hela Newcastle struntade i. Det gjorde inte Noel Hunt som lämnade James Perch tvivelaktiga bevakning och skarvade in 2-1, helt välförtjänt.
Newcastle möblerade om och tog bort den vilsne Bigirimana och lämande-åt-vargarna Papiss Cissé, vars spelstil inte är brukbar i grobianspelet som Pardew valde att spela.
Shane Ferguson flyttades ut till vänster och en för dagen undermålig Jonas Gutierrez fick gå in och vimsa runt i mitten. Ferguson gjorde väldigt mycket skillnad med sitt direkt och konkreta spel. Hela tiden villig att utmana och dessutom med en sjuhelsikes vänsterfot. Assist på Old Trafford i veckan, och i den 83:e minuten slog han till även på Madejski Stadium. Ett suverän inlägg nådde först Demba Bas huvud, sedan Dembas hand och sedan Kaspar Gorkss höft. Bollen i mål och 2-2, på något sätt.
Jobi McAnuff (stolpe) och Jason Roberts (Harper) kom nära för Reading en stund senare, men gästerna flydde likt matchen mot Everton undan med blotta förskräckelsen och ett tredje kryss för säsongen.
Kommentar
Sällan har jag glatt mig så lite över ett kryss, sällan har jag sett lag med så mycket flyt som Newcastle har haft de senaste veckorna. Demba Ba gör mål med handen, Everton gör mål men ändå inte två gånger om…listan är säkert längre än så. Hur som helst maskerar domsluten ett antal prestationer som ger många supportrar rysningar.
Alan Pardew verkar ha glömt bort några av de lektioner som ledde till förra säsongens succéplacering. Vi är för närvarande mer rädda för vad motståndarna ska göra med oss än vad vi kan göra med motståndarna.
Fronttrion har en förbannat stor repertoar som inte alls kommer till sin rätt. Givetvis saknas de lugnande influenserna Coloccini och Cabaye, men herregud, vi pratar om fotbollsspelare i Premier League. Passa till varandra.
Pardew var i alla fall öppen och ärlig i sin intervju efter matchen och sa att vi måste sluta grisa till oss resultat och börja hitta en prestationsnivå som fungerar.
Den nivån ligger inte på 10 000 meters höjd, hoppas jag att han förstår.
Shane Ferguson fortsätter att svara många frågor. Han har en grym inläggsfot och dessutom viljan att konstant utmana och få in bollen i straffområdet. I nuläget är jag beredd att peta Papiss Cissé och spela med Ferguson och Ben Arfa på varsin kant med Demba Ba i mitten. Dessvärre söker Pardew efter en svår formel där han kan spela med båda sina senegaleser samtidigt. Det kan bli mer kostsamt än dåliga insatser framöver om inte den tanken går att ändra på. Inte i en, enda match har Newcastle spelat bra när de två har startat som anfallspar.
I övrigt belyser skadan på Steven Taylor vilket fatalt uselt skick bredden i backlinjen är i. I januari finns inga ursäkter utan försvarssidan måste breddas. James Perch i all ära, men igår såg vi vad konsekvenserna blir när Perchenbauer måste byta position och blir isolerad.
Stort plus till Demba Ba som likt förra hösten bär oss just nu. Skytteligaledare och magiskt mål till 1-1.
