Ben Arfa segerregissör mot Fulham
Hatem Ben Arfa frälste Newcastle.

Ben Arfa segerregissör mot Fulham

Newcastle tog säsongens första trepoängare när man besegrade Fulham hemma med 1-0. Matchhjälte blev Hatem Ben Arfa som fyra minuter från slutet dunkade in det förlösande målet.

Första halvlek

Inledningen av matchen är inte mycket att tala om. Vi såg ett hemmalag som mestadels förde spelet och dominerade bollinnehavet. Vi såg ett bortalag som tämligen enkelt ändå kontrollerade Newcastles anfallsspel. Det handlade med andra ord om en relativt händelselös start.

Med Shola Ameobi från start var långboll efter långboll att vänta, men glädjande nog tycktes Newcastle ändå försöka få fram ett passningsspel längs marken. Men rörelsen utan boll var dålig och Fulham visade upp ett stabilt försvarsspel. Ett bortalag som ständigt låg rätt i sina positioner kombinerat med ett tämligen fantasilöst och orörligt Newcastle blev lättläst för gästerna.
Newcastle vaskade fram en halvchans på en hörna och Mathieu Debuchy testade ett skott som David Stockdale dock inte hade några större problem med.

Matchen var en halvtimme gammal innan Fulham ens fick iväg ett avslut. Dimitar Berbatov och Darren Bent hade inte fått mycket att jobba med och i Newcastles mittlås såg både Fabricio Coloccini och Mapou Yanga-Mbiwa oerhört stabila ut.

Mot slutet av halvleken kom Papiss Cissé hyfsat nära vid två tillfällen, men slutsatsen efter första halvlek var att Newcastle trots sin dominans var alltför uddlösa i offensiven. Hatem Ben Arfa hade då och då bjudit på trollkonster, men ett stundtals slarvigt passningsspel tillsammans med den redan nämnda dåliga rörelsen gjorde att Newcastle i slutändan ändå inte hade hotat Fulham nämnvärt. Samtidigt kunde vi ta med oss en fläckfri defensiv in till halvtidspaus.

Andra halvlek

Början på halvlek nummer två var i stort sett identisk med den första. Newcastle hade boll, spelet var placerat på Fulhams planhalva, men uddlösheten grinade hela tiden oss plågade skator i ansiktet.

Men med halvtimmen kvar började saker att hända. Ben Arfa såg bara ut att bli piggare och piggare. Både Cissé och Yanga-Mbiwa fick farliga skott blockerade framför Stockdale i Fulham-målet och i det här läget var bortalagets offensiv i princip obefintlig.

Pardew plockade ut Ameobi och Vurnon Anita och ersatte med Yoan Gouffran och Yohan Cabaye. Den senare möttes av förklarliga skäl av spridda burop och orsakade tidigt en frispark där Bryan Ruiz var mycket nära att överlista Krul. Men det här var nu Newcastles match. Tempot skruvades upp och efter att debutanten Loic Remy med kvarten kvar kommit in istället för Sylvain Marveaux var det spel mot ett mål.

Plötsligt spelade Newcastle en snabb, rörlig, flytande fotboll och det var tydligt att ett mål låg i luften. Cissé nickade i ribban och Gouffran missade från nära håll ett lysande nickläge. Med Remy och Gouffran hade ny energi pumpats in, men samtidigt tickade matchklockan och insikten att tiden höll på att rinna iväg var ett frustrerande faktum.

Med fyra minuter kvar av ordinarie tid slog Remy en krossboll över till Ben Arfa på högerkanten. Denne tog behärskat ner bollen med bröstet, drog några överstegsfinter mot Fulham-backarna, vek inåt, väntade, höll inne skott, för att sedan dra till med vänstern. Bollen borrade sig in i nätmaskorna till vänster i målet och Newcastle hade äntligen gjort säsongens första Premier League-mål. 1-0 till Newcastle.

Ett för dagen svagt Fulham mäktade aldrig med någon direkt respons och det var snarare Newcastle som framförallt genom en fin aktion av Gouffran var nära att utöka sin ledning. Men Newcastle kunde utan större problem hålla undan och efter 94 minuters spel inkassera säsongen första sköna och för dagen helt rättvisa seger.

Kommentar

Newcastle hade som sagt full kontroll på läget i första halvlek, men framåt var det statiskt och svårigheterna med att producera på den sista tredjedelen av planen fanns i allra högsta grad kvar. Precis som i tidigare matcher.

Men andra halvlek är en annan historia. Särskilt den sista halvtimmen. Jag ser Gouffran och Remys inhopp som avgörande. Här kom energi och fart och den sistnämnde gjorde en helt fläckfri debut och kan komma att bli en riktigt tillgång. Men som vi alla vet har Pardew en förmåga att få den mest lovande spelare att gå ner sig. Så jag väljer att inte ropa hej än.

Som positiva inslag tar vi med oss den stabila defensiven (noll insläppta på tre matcher nu) och den där sista halvtimmen. Sedan gör Ben Arfa en stark insats överlag och det är gång på gång tydligt vilket otrolig kvalitetsspelare fransmannen är. Det har pratats mycket om hans vikt och fysiska form, men i mina ögon ser Benny inte ett dugg långsammare ut än tidigare. Fart, fläkt, finess, spelsinne, teknik och en drömsk vänsterfot. Det är svårt att inte älska denne lirare.

Men givetvis kan vi inte enbart förlita oss på Ben Arfas briljans. Vi måste plocka med oss det spel som visades upp i andra halvlek och bygga vidare på det. Men med Pardew vid rodret är det långt ifrån självklart att vi fortsätter i samma spår. Spelsystem och formation verkar ännu ganska oklart, men precis som förra säsongen besitter det här laget en kvalitet som vi inte har råd att ännu en gång slösa bort.

Startelvor

Newcastle United (4-4-2): Tim Krul; Mathieu Debuchy, Mapou Yanga-Mbiwa, Fabricio Coloccini (c),Davide Santon; Hatem Ben Arfa, Moussa Sissoko, Vurnon Anita (Yohan Cabaye 65), Sylvain Marveaux (Loic Remy 74); Shola Ameobi (Yoan Gouffran 65), Papiss Cisse

Kvar på bänken: Rob Elliot, Paul DummettDan Gosling, Sammy Ameobi

Fulham (4-4-2): David Stockdale; Sascha Riether (Matthew Briggs 73), Brede Hangeland (c), Aaron Hughes, John Arne Riise; Alex Kacaniklic, Steven Sidwell (Derek Boateng 89), Scott Parker, Bryan Ruiz; Dimitar Berbatov, Darren Bent (Adel Taarabt 82)

Kvar på bänken: Neil Etheridge, Giorgios Karagounis, Damien Duff, Hugo Rodallega

Domare: Chris Foy (Lancashire)

Varningar: Newcastle - Cabaye (82); Fulham - Parker (45), Riise (76)

Publik: 46,402 (460 Fulham)

Per Lidholm2013-09-01 20:45:00
Author

Fler artiklar om Newcastle

Från Milburn till Shearer till Framtiden: The Geordies