Blytung derbyseger
Efter två raka förluster tog Palace en viktig seger i derbyt mot Brighton.
Efter två blytunga förluster, och ingen Zaha, var det oroligt inför säsongens viktigaste match – Brighton borta.
Trots att Leeds hade Premier leagues sämsta gräsmatta är det tyvärr inget som går att skylla förlusten på, då förutsättningarna var samma för båda, och vi får egentligen vara glada att ingen ådrog sig en ordentlig skada. Istället kan vi i efterhand vara nöjda med att bara ha släppt in två mål när Leeds radade upp chanser, medan Palace inte hade någon tydlig taktik att varken stoppa eller ta sig förbi Leeds fröjdiga offensiv. Dominansen var total från hemmalaget, trots att Palace för en gångs skull vann bollinnehavet med 63-37%, så var man uddlösa offensivt och Leeds tog helt klart en välförtjänt seger.
Efter att Leeds utökat den horribla statistiken i Zaha’s frånvaro till 2 oavgjorda och 16 förluster på de senaste 18 matcherna utan Wilf, så var förhoppningen att man åtminstone kunde få med sig 0-0 mot Burnley, som är ett av få lag som faktiskt gör mindre mål än Palace. Det hann knappt gå 5 minuter så dog hoppet om poäng. Scott Dann och Van Aanholt hoppar in i varandra på ett inlägg så att Gudmundsson tämligen enkelt kan vända upp och panga dit 0-1. Bara 5 minuter senare kommer 0-2 på hörna. Riedewald är den enda Palace spelaren man kan se mellan tre annars fristående Burnleyspelare, där Rodriguez når högst och ostört kan nicka dit den.
I andra halvlek tror man att Palace ska komma ut och pressa på tidigt, men istället går luften ur när Lowton gör ett snyggt volleymål efter att enkelt tagit sig förbi PVA på sin högerkant. Burnley har endast gjort 6 mål totalt på bortaplan, varav 3 i samma match mot Palace. Det är tydligt att Palace inte har någon tydlig plan B, när Wilfried Zaha inte spelar och statistiken utökades till 0-2-17 på 19 matcher utan sin talisman.
Palace åkte ner till Brighton på sydkusten för att spela det ny-klassiska M23-Derbyt, mot ett Brighton i ganska bra form och dessutom nyligen kommer från 1-0 seger borta mot Liverpool.
Återigen ingen Zaha och det kan inte ha vart många Palacesupportrar som haft en realistisk tanke på annat än nederlag. Men ett derby är ett derby, med eller utan publik, och allt kan hända.
Nyförvärvet Mateta fick chansen att starta istället för Benteke, i en 4-3-3 som snarare blev 4-5-1 med Townsend och Ayew på sin sida, samtidigt som Cahill och Kouyate återigen fick bilda mittbackspar igen. Redan från start var det Brighton som styrde spelet, medan Palace agerade som att de mötte storlagen, och spelade med lågt försvar i väntan på kontringar. Och kontrignar kom.
Efter 28 minuters försvarande lyckades Ayew kliva ifrån Burn på högerkanten och slog ett lågt inlägg mot mål. Jean-Philippe Mateta liksom klackar tunnel på både målvakt och försvarare, och gör inte bara sitt första mål i Palace, utan gör det med stil. Palaceförsvaret krigade stenhårt och avvärjde anfall efter anfall innan det nästan oundvikliga 1-1 målet kom, efter 55 minuter. Efter att Pascal Gross fått en felträff hittade bollen fram till fristående Veltman som ostört kan trycka dit kvitteringen, som är allt annat än oförtjänt.
Efter kvitteringen väntade man mer eller mindre bara på att Brighton skulle ta ledningen, då Palace endast haft 1 anfall på hela matchen, vilket var målet. Men vi fick istället se ett kollektivt Palace jobba stenhårt för varandra, vilket vi inte såg en enda tendens till i tidigare matcher. Storspelande Guaita var även han återigen ytterst delaktig i att vi bara släppte in 1 mål. Det märktes på lagets karaktär att det inte var vilken match som helst, utan att de spelade för sin egen, klubben och fansens skull mot sina största rivaler i ligan.
25-2 i skott, 75-25% bollinnehav och 13-0 i hörnor till Brightons favör betydde föga när det oförglömliga (sett ur Palaceögon) inträffade.
I matchens sista minut får Ayew för sig att kliva förbi mittlinjen i ganska avdankat tempo. Han lägger ut bollen på vänsterkanten mot Townsend, som man tror bara ska hålla boll för att inte tappa poäng, men istället skickar han ett sista inlägg mot mål. Bollen seglar över hela Brighton försvaret, till en dåligt markerade Benteke, som på ett tillslag slår dit 1-2 och Palace bokstavligen rånar Brighton på alla 3 poängen och tar en blytung derbyseger.
Det var för stunden svårt att veta om man skulle skratta eller gråta. Ingenting tydde på att segern skulle komma, och hade det vart vilket annat lag som helst än Brighton, hade man förmodligen känt lite empati och nästan bett om ursäkt för segern. Istället är det snarare en euofori som jag tror känslomässigt lyser upp vardagen hos alla Palacefans, och vilken av placeringarna mellan 11-17 vi kommer sluta på är av mindre betydelse – vi har slagit Brighton borta.
Palace har nu tagit nytt poängrekord i det här stadiet av säsongen jämfört med tidigare säsonger i Premier league med sina redan 32 poäng på 25 matcher, och är endast 6 poäng ifrån vad som brukar krävas för överlevnad. Imorgon väntar däremot en klurig hemmamatch mot bottenlaget Fulham som tycks ha hittat formen.
Fulham välkomnas till Selhurst Park med 4 förlustfria matcher i rad (2 segrar, 2 oavgjorda) och kommer bli ett jobbigt lag att möta, då de slåss för existens i ligan.
Palace får tyvärr fortsatt vara utan Wilfried Zaha, som förväntas komma tillbaka under nästa vecka, så jag förväntar mig inget annat än en jämn tillställning då Fulham endast släppt in 1 mål under de 4 senaste matcherna.
Om inga sena skador sker förväntas samma uppställning som mot Brighton, då Hodgson inte ändrar ett vinnande lag annat än under tvång. Dock vore kanske den perfekta uppställningen vara en 4-4-2 med Benteke och Mateta på topp, med förslagsvis Ayew och Townsend på kanterna som matar inlägg, då finspelet i vilket fall inte är att räkna med här. Fulham är i bäst form och är definitivt i större behov av poäng än Palace, men eftersom Palace är Palace så är utgången svårgissad, och jag väljer därför istället att bara njuta av att vi såhär tidigt trots allt kan sitta lugnt i båten dessutom med en färsk derbyseger i bagaget.
COYP!
