Cheer up Steve Bruce, oh what can tio nya spelare mean?
En resa till den mörkaste delen av nordöstra England hägrar, och som vanligt är de rödvita ofantligt säkra på seger, trots fjolårets läxa. Vi går till botten med varför man är det, och förklarar varför man inte borde vara det.
5under1and fick se sin bästa spelare och talismaniske målskytt Darren Bent tappa tålamodet i januari, och det var ironiskt nog efter klubbens 1-1-match mot oss på Stadium of Light som transferbegäran lämnades in från landslagsmannen. En post-Bent depression av oväntade mått skulle följa och tillslut göra att Sunderland drogs in i nedflyttningskriget på lite mer allvar än vad vi gjorde.
Hade inte Somen Tchoyi tillåtits göra sitt tredje mål efter 90 minuters fotboll mot Newcastle i ligans sista omgång, hade vi slutat före Sunderland, ett faktum som många av lagets supportar försöker peka på när de ska slå ifrån sig förra säsongens derbydebacle. Men för Steve Bruce och hans mannar finns egentligen inga ursäkter. Med enorma investeringar och med grannen som nykomling ska man inte sluta på 2-6 sett över två derbyn. Framförallt ska man inte bli avklädda till den grad 5under1and blev under den bästa av oktoberdagar.
Finns det någon chans i år? Till skillnad från herrarna Ashley och Llambias så har 5under1ands styrelse givit sin tränare lite kapital att arbeta med. In har tio spelare kommit för att ersätta i första hand Bent, men även den osannolikt, enormt och vansinnigt överskattade Jordan Henderson. Henderson som bekant blev en del av Kenny Dalglish försök till att reparera de skador han orsakade nordöstfotbollen i slutet av 90-talet. Han har inlett med en betalning av £55m.
In har Wes Brown, John O’Shea, Kieren Westwood, Connor Wickham, Sebastian Larsson, Ji Dong Wong, David Vaughan, James McClean och Craig Gardner kommit. Känslan kan illustreras ungefär så här.
Wes Brown hade en suverän debut och kommer – om han förblir skadefri – att utgöra en bra försvarskloss. John O’Shea får sägas vara en bra förstärkning, i alla fall meritmessigt. Wickham är inte redo, Larsson för endimensionell, Gardner intetsägande, McClean är vem då, David Vaughan springer länge och långt, Westwood ska inte stå i mål och koreanen kan jag inte såga hur gärna jag än vill. Men hylla honom finns ingen anledning att göra.
Poängen är att Sunderland blivit av med en kvalitetsspelare och en spelare som de själva trodde var en kvalitetsspelare (men som kommer blottas för den mediokra fotbollsspelare han är i Liverpoo)l. Man har ersatt det med ett dussin dussinlirare. I derbysammanhang kan det vara bra, men i det långa loppet är det en trupp utan spets.
Frågan man ställer sig är om Bruce blev så illa däran när han till tonerna av Daydream Believer rullade ut från St.James’s - att han använt pengarna från Bent och Henderson till att bygga en trupp som enbart ska skydda hedern i derbysammanhang? Fler spelare av samma kaliber som Anton Ferdinand och Lee Cattermole, färre av Malbranques. Inställning före kvalitet.
Några mil bort har storebror på något sätt lyckats hålla i en spelare som personifierar de båda nyss nämnda egenskaperna. Joey Barton blir enormt viktig imorgon, och förhoppningsvis kan han förklara för våra nya rekryter hur man ska göra för att vinna ett derby. I 5under1and kan Lee Cattermole förklara för de otvättades motsvarigheter hur man inte ska göra.
