Hoist the blue flag (25/12)
”Jul-Prolog”. Postat av Lovén.
Under ett täcke av potatissallad gömmer sig skinkan, en halv pressylta, några skivor porcetta, några bitar ål och resten av mina underbara revbenspjäll. Några bitar senapssill toppar mästerverket Jag njuter. Det är enda dagen på året som det jag äter kan kallas för kvällsmat. Lillan springer runt lägenheten i sina nya ridbyxor med händerna fulla av flygande Petshops. Kusinerna ligger spridda över golvet på vardagsrummet som strandade valar och kollar med halvöppna ögon på ”Men in Black medans Cognacen värmer deras magar, barnens deras sover redan, hårt kramande sina julklappar. Det är då som jag ser det gröna ljuset för att sätta mig här vid datorm för att kolla vad som händer i den blå världen.
Snabbt konstaterar jag att de ordinarie skribenter och krönikörer på Englands stora tidningar tagit julsemester och lämnat spekulerandet i händerna på ambitiösa ungdomar som ännu inte nått åldern då börjat längta tillbaka sina barndoms jular. Istället har de en redaktion för sig själva och en hel natt, kanske hela helgen till att fritt spekulera om vad som ska hända i Chelsea FC. Ingen Reade eller Lipton..Ingen Hoult eller Samuel som lyser upp julnatten. Bara bloggar, tim-vikarier och folk som jag som har för mycket tid att spekulera , analyser och dra egna slutsatser om allt som rör vår klubb. Jag stänger snabbt fönstret och kollar lite Arsenalmatcher genom åren. Megastores badrock håller värmen medans en efter en av Julfirarna sluter ögonen och ger efter för John Blund. Det är jag och en hel lång rad av matcher mot Arsenal, eller egenhändigt gjorda klipp genom åren.
Och när jag är klar med det önskar jag bara att det hade varit skönt Unitedmatchen hade spelats trots allt. Det hade gett en klarare bild om vart vi står, det hade gett mig en inför match känsla som jag hade kunnat gå efter men jag blir istället glad och lite förbannad (ja, Van Persies våldtäkt på offsiden gör mig fortfarande föbannad) Vi har ett lag som letar form, precis som jag gör. Vi har en Lampard tillbaka och om Drogba följer gängse fysiska lagar så borde efterslängarna av malarian gett efter vid detta laget.
Arsenal har en Wenger med ett kylskåp fylld med post-it lappar med ursäkter,bortförklaringar och gnäll. En Chamakk som Fab5 lyckats att göra en total re make over på och ett lag som nångång förväntas växa upp, men som stundtals kallas Fattig Barcelona för att de gett 30-pass-inom-laget-men-ändå-inte-uträtta-någonting övningen ett ansikte. Fattiga är de väl inte, men kanske de har en bit kvar innan de anställer detektiver för att spionera på sina spelare.
Men ändå. Detta är bara en nervös skribents för match upptrappning. Av det jag såg av Arsenalmatcher genom åren var det Cudicinis tapp mellan benen som fäste sig på näthinnan. Jag är inte i form för brandtal, inte riktig i Zenit för att höja mig över nervositeten som börjar komma.Skräckscenerna avlöser varandra. Kalou som sumpar öppet mål,Drogba som filmar till sig ett rött,Lampard som slår upp den gamla skadan efter 10 minuter Ramires som kommer in och blåser omkull, och en Clattenburg som ger rött till Mikels patenterade efterslängar. Straff för Terrys fjäderlätta beröring på valfri fransktalande forward i rött och vitt.
Det är bara när jag inte är i skrivarform som jag tillåter dessa tankar slå rot i mitt huvud och jag vet att måndagen kommer bli en tur till fritt fall på grönan, en prostataundersökning eller ett vattenlavemang med V-sond , jordnötsolja och vatten
.
Jag fasar för den trots att jag vet att Swinging Chelsea är återfött och reinkarnerad. Jag borde välkommna känslan istället för att försöka förstå den. Det är ju detta vi supportrar lever för. Spänningen, känslan av matchen som ett oskrivet blad. Men segrar och tryggheten i ett Chelsea som levererar har varit som ett varmt täcke och det har blivit dags att ta av den och omfamna känslan av ett riktigt hett derby som väntar på månndag.
Jag kan bara hoppas att laget har bättre form än jag. Att de inte viker sig. Att de hör Chelseas eminenta bortasupport(som förmodligen är de som kommer att vinna på läktaren) och inspireras av den frenesi som de levererar sång på sång.
Så Fridens alla blå. På måndag samlas vi för en nagelbitare.