Lovén Calling " Masters in disguise"
1a November. Dagen då de döda får vistas bland oss levande. För en enda dag får de dricka, skratta,dansa och älska som vi och minnas hur det var.
Det är ganska typiskt att en del av dem drog till Stamford bridge för att göra gemensam sak med de spöken som dagen till ära tagit över korridorerna under våran (Forna) Borg.
Medans de såg ett lag,plågat av allsköns inre demoner och utan självkänsla så var det nog några som kom ihåg vilka vi var en gång i tiden och att allt går igen med jämna mellanrum
Lampard, ännu bland de levande måste ha undrat vilka Chelsea 2015 var utklädda till för inte var det mästare.
För medans Mourinho tänjer på gränser,sätter nya regler, fuskar i sitt parti med Liemannen så rasar hans värld omkring honom. Han kommer inte undan det faktum att spelet han en gång ansågs vara mästare på är bortom hans kontroll. Jag har aldrig känt så mycket sympati för honom som när laget förlorar matchen efter det att Hazard bytts som en tyst uppmaning till alla omkring att skärpa sig.
Han släpper in Falcao utan motivationen att mana fram den spelare han var. Igår var han ett spöke med ryggskott klätt i Chelseakläder, han gjorde dagen rättvisa men knappast honom själv.
Samtidigt i backlinjen spelade Cahill som om varje Liverpoolspelare var hans värsta mardrömmar manifestade i kött och blod. För den modige, stabile mannen som jag älskar att se spela brevid Terry. Han var inte där.
Men det var inte en kollektiv kollaps vi fick se igår. Resultatet återspeglar precis vad som sker när ett lag med nytänt hopp och en passionerad tränare som ingjutit mod i sina spelare möter ett lag nedtyngd av dålig självkänsla och med krav som blivit en börda lett av en tränare som famlar efter svar och som verkar inte kunna göra rätt hur han än försöker.
***
Så finns det något rätt sak att göra i denna kris? Ska Mourinho få sparken enligt logiken att resultaten talar sitt tydliga språk? Eller ska han sitta kvar, få en chans att vända på det här?
Både sidor har hållbara argument. Att Mourinho, med sin höga svansföring fått ett riktigt problem att lösa råder det ingen tvivel om.
Han agerar inte som om han har svaren, kanske för att han inte ställer de rätta frågorna om truppens mentala status efter en start som saknar motstycke under Romans era. Han slår ifrån sig, frustar agressivt som ett sårat djur med tunnelseende. Han ser inte sin omgivning eftersom det är hans skinn han försöker rädda.
Det är lättast att sparka honom. Det kommer alltid vara det enklaste alternativet. För vad gör man inte med en tränare som profilerat sig som en guldmakare när han inte levererar längre ?
Han har gjort en del misstag. Misstag som kanske hade varit lättare att komma över om det varit någon annan än Mourinho.
Men.( Och det finns alltid ett sådant)
Förluster är en del spelet. Storlag uppstår och går i bitar. Storhetstider kommer och går. Precis allt går att förutspå om man kan sin historia och visst kan vi vända på det här och få till en hyffsad placering men då måste vår tränare hitta sitt egna spöke och besegra det ,då har han vunnit halva slaget. Det andra, det som står mellan honom och tvivlet spelrna känner, kräver en helt annan José än den José som leder laget idag.
Men befrielsen ska inte komma av ett tränarbyte. Befrielsen ska komma av hårt arbete och där måste spelarna se sin skuld i den uppkomna situationen och jobba för sina fantasilöner .
Jag vet inte om han kan vända på det här. Inga tecken tyder på att han lyft blicken får att få en överblick över situationen vilket är ett måste om spelarna ska börja tro på honom och på vad de själva gör.
Men jag är iallafall villig att ge honom en chans och några månader till för att se om han kan bli bra för laget igen. Det är trots allt bara tre månader av kris och ska ligasegern betyda något är tålamod den kredit han gjort sig förtjänt av.
UTC!!