Damlagets säsong
En usel höst följdes av en bra vårsäsong
Womens super leauge är namnet på på den högsta ligan för damfotboll i England. Ligan har tecknade till den nyss avslutade säsongen ett nytt lukurativt avtal med Sky Sports som kommer att ge klubbarna stora pengar de närmaste åren. Generellt satsar allt fler stora klubbar på sina damlag och till den avslutade säsongen har bland annat Everton, Man U och Tottenham investerat i sina spelartruppr för att närma sig de tre stora klubbarna som dominerat de sista 5-7 åren. Dock domineras ligan fortfarande av Arsenal, Chelsea och Manchester City.
Årets säsong föregicks av de olympiska spelen 2020 som avgjordes i mitten på juli med final den 6 august 2021. Innebörden var att spelarna återkom till försäsongen 10 dagar innan tävlingsmatcherna skulle ta fart. City som hade 12 spelare med i OS för olika nationer var en av de klubbar som var hårdast drabbat av brist på försäsong. Problemet var även de många skador som drabbat City i form av skadade nyckelspelare . Primärt blev målvaktssitautionen akut när den engelska lnadslagsmålvakten Ellie Roebuck behövde opereras och blev borta i 6 månader. Det blev inte lättare av att reservmålvakten Karen Bardsley var skadad hela säsongen och det lämnade City med tredjemålvakten Karima Taieb ensam under ett halvår. Vidare så var 3 fjärdedelar av Engelska landslagets backlinje i form av Lucy Bronze, Demi Stokes och Steffie Houghton på skadelistan under stora delar av hösten.
En spelare som lämnde klubben var amerikanskan Samantha Mewis som var en gigant som mittfältsankare under säsongen 2020/21. Ersättare till Mewis blev Barcelonas lagkapten Vicky Losanda. Tyvärr skulle det visa sig att dessa skor var på tok för stora för henne att fylla och man kan lungt säga att Vicky varit något av säsongens besvikelse. Andra nya spelare inför säsongen var forwarden Khadija Shaw från Bordeaux, Alanna Kenndy från Spurs och Filippa Angeldahl från Häcken.
Hösten började med kval till Champions Leauges slutspel och City spelade 1-1 borta mot Real Madrid men lyckades förlora med 1-0 hemma också var City utslagna. Ligan började med seger mot hårdsatsande Everton men sedan började raset. Först en chockförlust mot Spurs hemma, följt av 0-5 mot Arsenal och 0-2 mot West Ham. Det stora problemet var målvakten Taieb som inte tog några skott eller fångade några bollar och dessutom lyckades hon bjuda motståndarna på mål via sina dåliga fötter. Inte blev det lättare för den utifrån skador nykomponerade backlinjen att klara uppgiften med ett durkslag i mål där allt rinner in.
När jag såg damerna under hösten så var jag frustread över tränaren Gareth Taylor som envisades med att spela upp bollen från målvakten i match efter match under hösten trots att Taieb inte klarade uppgiften. Elitfotboll handlar om att skapa resultat inte om att leva klubbens ideologi i alla lägen Av bara farten blev det 2-2 mot United och 0-4 mot Chelsea så City sladdade rejält innan alla toppspelare var tillbaka.
Efter jul var det ett mera normalt City som ställdes på fötterna med Lucy Bronze, Hougton, White och det viktigaste av allt Ellie Roebuck var tillbaka mellan stolparna. Tyvärr åkte lagkaptenen Steffie Houghton på en ny skada och hon blev borta resten av säsongen men i hennes frånvaro växte Alex Greenwood ut till en klippa och på mitten klev Caroline Weir fram som ett ankare.
Sakta mot säkert började City röra sig uppåt i tabellen av Super Leauge och man kvalificerade sig till final i ligacupen som man överaskande vann med 3-1 mot Chelsea. Den långa spurten ligan gav till slut en tredjeplats i ligan som gav en plats i nästa säsongs Champions Leuage vilket får ses som starkt mot bakgrund av den usla starten. Till sist blev det final i FA Cupen mot Chelsea som City förlorade med 2-3 efter förlängning trots stor dominans under gårdagen.
Slutsatsen av säsongen är att den är godkänd mot bakgrund av alla skador men att laget har en bit upp till sin fulla potential.
