VVV Venlo - Heracles Almelo3 - 2
”Not bad”
Newcastles återträff med Alan Pardew blev en tråkig, seg och intetsägande historia där båda lagen fick nöja sig med en poäng.
Första halvlek
John Carvers startelva kändes på pappret helt okej inför matchen. Tim Krul, Daryl Janmaat, Mike Williamson, Fabricio Coloccini och Massadio Haidara där bak. Moussa Sissoko och Jack Colback på mitten med Aoyze Perez, Remy Cabella och Yoan Gouffran bakom Papiss Cissé.
Men även om Carver i viss mån tar ut bättre komponerade lag än Pardew så lyser spelidéerna med sin frånvaro. För hemmalaget började bäst och kom snabbt till några mindre farliga avslut. Men Crystal Palace var hetare, snabbare, starkare och mer laddade. Stundtals for de runt som bålgetingar runt Newcastles straffområde. Dock utan att skapa något riktigt, riktigt farligt ska tilläggas. Frazier Campbell kom in och ersatte en skadad Yaya Sanogo och fick helt korrekt ett mål bortdömt för offside, men i övrigt hettade det aldrig riktigt till framför Kruls mål.
Men Carvers lag var ändå hopplöst taget på sängen. Palaces presspel utmanövrerade oss. Inget passningsspel så långt ögat kunde nå, inget övertygande närkampsspel och Newcastle gjorde sitt bästa för att en allmänt loj inställning skulle sluta sig runt Selhurst Park. Och att köra med Cisse som targetplayer är en historia för sig. Så länge vi är tillbakapressade och inte får igång ett eget spel på motståndarnas planhalva är Cisse som ensam target, ungefär lika dålig som ute på högerkanten.
Men med en liten, men väsentligt skillnad. För lyckas vi väl flytta fram positionerna och hålla Cisse inne i boxen så kan han när som helst blixtra till. Detta var precis vad som hände mot slutet av halvleken.
Newcastle hade alltså haft NOLL avslut. Nada. Palace hade inte direkt glänst, men ändå varit det bättre laget. Men Janmaat, som flera gånger under säsongen imponerat på sin högerkant, tog sig förbi en Palace-back, slog ett perfekt inlägg till Cisse som fint nickade in 1-0 för gästerna. Orättvist visst, men Cisses tionde mål för säsongen kom från ett kliniskt avslut värdigt en anfallare som stundtals är en riktigt het anfallare inne i straffområdet.
Andra halvlek
I andra halvlek försökte Palace dra upp tempot – något som man sakta men säkert lyckades med. Pardew slängde in Dwight Gayle och Yannick Bolasie för att få ytterligare snurr på hemmalagets kvitteringsjakt. Med en kvart kvar av ordinarie tid gav det resultat. Gouffran stod och sov och tappade boll, Bolasie slog ett perfekt inlägg mot Campbell, som lätt ryckte ifrån en stentrollet Williamson och slog in 1-1.
Vinden blåste nu givetvis Palaces väg och strax därefter var Wilfried Zaha nära att sätta tvåan.
Carver bytte in Mehdi Abeid och tog ut Cisse för att få mer upptäckning i mitten. Det var plågsamt tydligt hur Carver nu utan tvekan såg ett kryss borta mot Crystal Palace som helt okej. Det stod ännu mer klart när han med fem minuter kvar ersatte Ayoze Perez med…just det, Paul Dummet.
Här handlade allt om att inte låta Pardew knäppa oss på näsan i allra sista stund.
Brede Hangeland kom dock oroväckande nära med en nick, men en jätteräddning av Krul höll Newcastle kvar i matchen. Slutminuterna blev något lugnare och Newcastle höll undan.
Några tankar
Det mesta som finns att säga om det här sömnpillret kan redan läsas genom raderna i matchreferatet. Carvers facit som Newcastle-tränare är en kräftgång som med all sannolikhet kommer fortsätta säsongen ut. Samtidigt kommer stunder av individuell briljans ge oss de poäng vi behöver för att undvika en nedflyttningsstrid. Känns det igen? Att Carver inte är något annat än en ny Pardew var väl kanske redan från början uppenbart för alla? Om inte, så bör det vara det nu.
Vid slutsignalen undrade min flickvän om jag var ”sur”. Jag skrattade lite förstrött bort frågan, men egentligen gnagde bitterheten i mig. De känslor som verkligen når en in på livet finns helt enkelt inte där längre. Det är frågan om pseudokänslor. Pseudoprestationer i en pseudomatch som den här gör det inte direkt lättare.
"And United held firm to record an impressive away point against an Eagles side who had won six of their last seven in all competitions.”.
Så sammanfattas matchen i den officiella matchrapporten. Och det är dit vi har kommit. Newcastle kommer fortsätta att dåsa sig fram. Det här är en klubb på tomgång som kommer fortsätta att gripa efter halmstrån värda att kallas ”imponerande”.
Och Carver själv då? Jodå:
"It's another game unbeaten, that's one win, three draws and two defeats now, which is not bad in this league."
Uttalandet ovan är symptomatiskt och den här matchen var arketypen av det Newcastle vi nu har, och länge haft att göra med. Inte dåligt alltså!
Att undvika förnedring undertecknad Pardew i egen hög person är väl alltid något…Antar jag. Impressive. Jävligt impressive.
Matchfakta
Crystal Palace – Newcastle 1–1
Campbell 71 Cissé 42
Crystal Palace (4-2-3-1): Julian Speroni; Joel Ward, Brede Hangeland, Damien Delaney, Martin Kelly (Yannick Bolasie 68); James McArthur, Joe Ledley; Jason Puncheon, Marouane Chamakh (Dwight Gayle 66), Wilfried Zaha; Yaya Sanogo (Fraizer Campbell 26)
Ej använda avbytare: Wayne Hennessey, Adrian Mariappa, Jordon Mutch, Glenn Murray
Newcastle United (4-2-3-1): Tim Krul; Daryl Janmaat, Mike Williamson, Fabricio Coloccini (c),Massadio Haidara; Moussa Sissoko, Jack Colback; Remy Cabella (Paul Dummett 85), Ayoze Perez (Emmanuel Riviere 90), Yoan Gouffran; Papiss Cisse (Mehdi Abeid 78)
Ej använda avbytare: Freddie Woodman, Ryan Taylor, Vurnon Anita, Gabriel Obertan
Domare: Andre Marriner (West Midlands)
Varningar: Crystal Palace - McArthur (49); Newcastle - Janmaat (54), Colback (56)
Betyg 1-10
Krul 7
Janmaat 6
Williamson 3
Coloccini 4
Haidara 5
Sissoko 4
Colback 4
Perez 5
Cabella 5
Gouffran 4
Cisse 7
