Leicester - Derby County 1-1
Listiga rävar spelade till sig oavgjort mot serieledande Rams
Det blev precis så jämnt som befarat på the Walkers Stadium på Långfredagen. Ett något passivt och nervöst Rams uppträdde stundtals inte alls som de serieledare man är och tillät Leicester kvittera den ledning man tillförskansat sig i den första halvleken. Derby tilläts heller inte spela ut av ett smart och taktiskt skickligt Leicester, som kanske gjorde en av årets bästa insatser speciellt i den andra halvleken. Rams tog dock ledningen i mitten av den första halvleken när Giles Barnes smart spelade fram Craig Fagan till dennes första mål i Rams-tröjan.
I den andra halvleken föll dock Derby tillbaka i planen och verkade länge kunna rida ut stormen genom ett effektivt och kompakt försvarsspel. Men det blev en avbytare som räddade dagen åt hemmalaget. På en kontring kunde Matt Fryatt vända bort Dean Leacock och vackert bredsida bollen förbi Bywater i den bortre burgaveln och därmed rädda en poäng åt hemmalaget. I och med detta är Leicester något närmare ny biljett till the Championship och Rams tyvärr något mer utsatta som serieledare. Påskens resterande matcher innebar dock att Rams fortfarande kan titulera sig serieledare. På Annandagen möter Rams Coventry för nästa match och där är tre poäng ett absolut måste för att Rams ska kunna hålla undan i serietoppen.
Offensiv uppställning
Billy Davies valde att mönstra en 4-4-2 uppställning från start och det innebar ett tvåmannaanfall bestående av Giles Barnes och Jon Macken. Darren Currie och Craig Fagan flankerade innermittsparet Matt Oakley och David Jones som återhämtat sig så pass från sin vadskada att han kunde spela från start. Fyrbackslinjen fick ett väntat utseende med mittblocket Leacock och Moore tillsammans med ytterbackarna McEveley och Mears. På bänken fanns Lupoli tillbaka i truppen igen och fick värma filten tillsammans med Edworthy, Bisgaard, Teale och målvaktsreserven Grant. Valet av Fagan från start före Teale överraskade något.
Leicester starka
Det blev gästerna som fick finna sig i att spela andra fiolen i inledningen. Leicester startade piggt och inspirerat och vaskade fram några hörnor i inledningen. Laget hade dock svårt att omvandla sitt bollinnehav till heta chanser i någon större usträckning. Bägge lagen valde att spela mycket boll i djupled och Leicesters anfall landade förefallande ofta på Darren Moores pannben de gånger anfallen var luftburna. Den store mittbacken var dominant i luftrummet men förvandlades i vanlig ordning till en levande bollspridare när han skulle leverera bollen med fötterna. Derby hade svårt att få fast bollarna i offensivt läge och fick alldeles för korta anfall för att kunna sägas dominera spelet. Däremot fungerade Derbys defensiva presspel näst intill prickfritt under matchen. Ja, det kan väl sägas vid alla tillfällen utom ett egentligen, och det gjorde att Leicester hade stundtals svårt i sin speluppbyggnad.
Straff blir mål
Matchen stod länge och vägde men i mitten av den första halvleken bröts dödläget och dessutom på ett kontroversiellt sätt. På en hörna för hemmalaget hamnade Darren Moore inte helt oväntat på efterkälken och slet först tag i tröjan på Patrick Kisnorbo och när detta inte hjälpte så lade han sig på honom, något som definitivt skulle ha gett honom segern på fall om det rört sig om en VM-final i Grekisk-Romersk brottning. Hemmalaget ropade dock förgäves på straff. Domare Webb hade bestämt sig tidigt denna dag att det skulle till dödsfall för straffsparkar och vinkade avvärjande. Spelet fortsatte och Leicesters spelare tappade fokus i sitt annars för dagen utmärkta försvarsspel och hamnade alldeles för högt upp med backlinjen. Jones bröt ett slarvigt uppspel för blårävarna och serverade Giles Barnes bollen en bit in på hemmalagets planhalva. Barnes tilläts vända upp med bollen och komma mot mål med fart vilket inte är speciellt tillrådligt för ett försvar med ambitionen att hålla nollan. Barnes gick sålunda rakt på mål och fick dessutom hela backlinjens totala uppmärksamhet. Utan att vrida på huvudet väntade han in precis rätt ögonblick och serverade en enkel bredsida till den helt fristående Craig Fagan som smugit upp på fel kant. Han lade enkelt bollen till rätta och vred kallt in bollen till 0-1 med ett skruvat skott i bortre burgaveln. Fagans första mål i Derby-tröjan var oerhört efterlängtat och han rusade direkt efter målet och tackade managern Billy Davies för förtroendet. Dubbel kalldusch för hemmalaget som först blev snuvade på en tämligen klar straff och sedan fick ett mål i baken anfallet efter.
Spel i djupled
Spelet fortsatte sedan i samma intensiva modell som innan, det vill säga mycket djupledsbollar från bägge lagen, där Leicesters ofta strandade på Leacock eller Moore och Derbys ofta på Foxes bägge innerbackar. Hemmalagets kanadensiske forward Iain Hume utkämpade en egen duell med Darren Moore vilket resulterade i att kanadicken fick tugga gräs några gånger. Moore klarade sig förvånansvärt nog från såväl kort som straff denna afton, vilket i ärlighetens namn nog var omåttligt tur. En som däremot inte klarade sig från kort var Derbys anfallare Jon Macken. Det var å andra sidan det enda den 30-årige före detta Palace-anfallaren fick ut av matchen. Macken var lika svår att hitta vid Derbys uppspel som träd på ett kalfjäll och blev allt mer frustrerad när hans markerare ständigt drog längsta strået i kampen om bollarna. Frustrationen renderade honom en varning åtta minuter från pausvilan. Leicester hade återigen större delen av bollinnehavet men var inte tillräckligt effektiva i avsluten. Ett skott från Stephen Hughes som seglade över ribban var lagets största möjlighet innan paus. Giles Barnes kunde däremot ha utökat Rams ledning när han, fint framspelad av Currie, vände bort Kisnorbo men skottet höll inte någon högre klass och gick klart utanför.
Derby backar hem
Efter pausvilan kom Derby ut om möjligt än mer försiktiga än vad man varit i den första spelrundan. Laget presenterade ett mycket lågt försvarsspel och med en imponerande effektiv press på bollhållaren som tvingade över Leicester till spel i sidled. Men när laget väl vann bollen stod man däremot inte att känna igen och mycket får nog tillskrivas frånvaron av Steve Howard. Den vikarierande Jon Macken löpte visserligen oförtrutet - men hela tiden fel. Han blev dessutom ideligen avblåst för frispark, fokuserade mest på att gnälla över domsluten och lär knappast ens ha kunnat beskriva matchbollens utseende ordentligt efter matchen eftersom han egentligen aldrig kom i kontakt med den under den knappa timmen han fanns på planen. Davies bytte rättmätigt ut den frustrerade och ineffektive Macken efter 59 minuter mot Gary Teale.
Den täta matchbilden gjorde tämligen klart att detta var en match där de individuella misstagen skulle bli avgörande för utgången. Hemmalaget hade kunnat kvittera redan efter sju minuter spelade av den andra halvleken. Danny Tiatto bröt ett dåligt Rams-uppspel och drog på ett skott från dryga tjugotalet meter men tacknämligt inte bättre än att bollen vred sig strax över Bywaters vänstra kryss. Sedan lämnade Elvis, dock med efternamnet Hammond, byggnaden och Matt Fryatt kom in för hemmalaget. Den skadedrabbade hemmaforwarden satte högsta fart och gjorde livet surt för Derbys bägge innerbackar redan från första steget. Derby började dock se något rappare ut i spelet på planen i och med Teales ankomst men hade fortfarande svårt att vinna andrabollarna som allt som oftast fick blått signum. Derby kvitterade dock i antal heta lägen när David Jones fick ett fint läge i andra straffområdet på Curries inspel men hans ansats blev något svår och den kraftlösa nicken styrde utanför målramen.
Fryatt kvitterar
Leicester letade till synes förgäves efter ett hål i den kompakta svartvita försvarsmuren men den skulle rämna till slut. Matt Oakley och David Jones gick för ett ögonblick på samma boll på mittplanen och det ledde fatalt nog till att ingen av dem lyckades få träff på den. Det visade sig bli ett ödesdigert misstag. Backlinjen hade startat sin resa uppåt i planen och den plötsliga djupledsbollen överraskade alla utom Dean Leacock som följde med Matt Fryatt i djupet. Men Fryatt vände kvickt bort Leacock och kunde därefter behärskat bredsida bollen in i mål med sin vänsterfot.
Målet blev samtidigt en signal till Derby som omedelbart lyfte laget och manager Davies skickade även in Bisgaard och Lupoli på planen istället för Jones och Currie. Rams fick nu plötsligt fast bollarna i offensivt läge på ett sätt som inte skett på hela matchen. Med längre anfall kom Derbys kvickfotade och tekniska spelare som Lupoli, Fagan och Barnes, mer till sin rätt och chanserna lät heller inte vänta på sig. Teale spelade elegant fram Fagan inne i boxen men Fagan valde att försöka kontrollera bollen istället för att klämma till direkt vilket gjorde att försvarare hann skynda till och målvakten ta några steg för långt ut och avslutet rammade istället benen på Henderson som kunde avvärja. Fagan skulle dock själv skapa ett läge bara två minuter senare när han manövrerade sig in i straffområdet från vänsterkanten men inspelet på Giles Barnes blev alldeles för hårt och bollen gick rakt på den chanslöse Barnes knän. Leicester fick dessutom matchens sista chans när Rams tryckte på för ett segermål men Bywater gjorde ånyo en förstklassig räddning på Levi Porters hårda skott från snäv vinkel.
Prestationsångest?
Att Derbys spelare nu börjar känna lukten av Premier League var tämligen märkbart. Laget uppträdde stundtals hämmat och fantasilöst precis som det många gånger blir när rädslan att förlora är större än viljan att vinna. Dessutom var saknaden efter Howard större än någonsin. Den respekt, tyngd och det lugn som denne centertank sprider i laget var Macken ljusår ifrån att ersätta. Davies val av spelmetod var därför ett rent felval, något som blev tydligt först efter Leicesters kvitteringsboll då Davies istället valde att kasta tjongartaktiken på en osynlig Macken och istället spela bollen efter marken till snabba och tekniska spelare som vågade och kunde hålla i bollen och utmana. Derbys defensiva spel såg däremot stundtals riktigt bra ut med god press och understöd även om laget inte lyckades skapa speciellt mycket sedan man väl erövrat bollen. Darren Currie gav ett gott intryck. Ipswich-lånet är inte Englands snabbaste spelare men har bra blick för spelet och hade några riktigt fina inlägg och spelvändningar som kommer än mer till pass när Howard återvänder mot Coventry. Tye Mears går också från klarhet till klarhet även om hans fullkomliga hjärnsläpp på några offensiva inkast irriterade. Hans offensiva spel blir dock allt bättre. Moore hade en tacksam kväll enär Leicester valde att spela bollen i luften istället för på marken. Hur karln däremot klarade sig ifrån straff eller varning är dock för mig en gåta. Han måste ha tvingat Foxes tröjleverantörer att sy upp åtminstone fyra nya munderingar efter matchen efter att stundtals ha slitit tag i allt som var blåskimrande.
Barnes är farlig för vilket försvar som helst när han får komma rättvänd, något som Leicester-försvaret lärde sig efter den första spelrundan. I den andra hamnade löftet allt mer med ryggen mot målet och blev då mer modest. Att Fagan till slut fick göra sitt första mål betydde nog mer än vi anar. Den unge forwarden misslyckades med det mesta i inledningen och kände säkert att det var något av ”make-or-break” för honom i matchen. Målet löste säkert en och annan nervknut men kan också ha bidragit till att han inte var tillräckligt skärpt när han fick läge att avgöra i slutet. Dean Leacock är stark i en mot en lägen men har också åkt på två rejäla snurrturer senaste månaden. Rowan Vine bjöd på slängsnoa i Birmingham och Matt Fryatt i Leicester. Det olyckliga ligger dock inte i att Leacock blir bortvänd, för det händer alla försvarare, det olyckliga är snarare att i bägge fallen ledde det till betydelsefulla baklängesmål. Till Leacocks försvar ska dock sägas att bägge målen berodde på slarv i föregående situation. Leacock har såväl snabbhet som god placeringsförmåga. Det kan man inte med den bästa vilja i världen påstå gäller för hans kollega Darren Moore.
Sagt efter matchen
Davies gav laget besk kritik i omklädningsrummet efter matchen. ”Jag ansåg att vi tappade farten i den andra halvleken även om Leicester egentligen inte utgjorde något hot förrän de gjorde mål. Vi skulle åtminstone ha klarat av att hålla vår ledning men även efter att Leicester hade kvitterat skulle Fagan ha gjort ett andra mål för oss”. Trots besvikelsen ansåg dock Davies att Rams genom det oavgjorda resultatet tagit ”ett stort steg mot det poängantal jag anser räcker för uppflyttning”. Hur många poäng detta skulle röra sig om avslöjade han dock inte.
Leicesters manager Rob Kelly var missnöjd med hur hans lag hade tappat fokus efter den uteblivna straffen i första halvlek, något som han ansåg vara den direkta orsaken till att Derby tog ledningen. Han gjorde däremot, till skillnad mot sin kollega Billy Davies, ingen hemlighet av vilket poängtal han anser räcka för att hålla sig kvar i serien. ”En seger till tar oss upp på 50 poäng och det ger oss andrum inför nästa säsong”, förklarade Kelly som dessutom gjorde gemensam sak med Davies när det gällde kritiken av matchfunktionärerna. Kelly ansåg att hemmalaget skulle ha haft två straffar, något som domaren valde att blunda för, och Davies var upprörd över att domaren inte ingrep mot den armbåge som han ansåg Tiatto givit Giles Barnes.
Rams tar nu närmast emot Coventry på Annandag Påsk, en match som Rams definitivt måste vinna för att hålla såväl Birmingham som formlaget Sunderland bakom sig.
MATCHFAKTA
Leicester City - Derby County 1-1 (0-1)
Mål: 0-1 Craig Fagan (23) -paus- 1-1 Matt Fryatt (68)
Publik: 24 704
Domare: H Webb, South Yorkshire
Avslut: 12-8
Varav på mål: 5-4
Offside: 1-4
Hörnor: 6-2
Frisparkar: 11-22
Varningar: 3-3
Bollinnehav i %: 56-44
Derbys startuppställning (4-4-2)
Bywater
Mears
Leacock
Moore
McEveley
Currie (Lupoli, 80)
Oakley
Jones (Bisgaard, 74)
Fagan
Macken (Teale, 59)
Barnes
Avbytare:
Lupoli
Teale
Bisgaard
Edworthy
Grant
Bäst i Rams:
1) Giles Barnes
2) Dean Leacock
3) Darren Currie
4) Tye Mears
