Derby till Premier League!!
Dramatisk final på Wembley när Derby County kvalificerade sig till Premier League
Derby i Premier League. Det känns overkligt att skriva det. Jag provar igen. Derby i Premier League. Det känns bra att skriva det. Och det bästa av allt är att det är sant. Det är på riktigt! För en Derbyanhängare är det helt otroligt att så skett. Från att förra säsongen ha varit en hårsmån från att åka ur Championship League har klubben nu alltså vunnit inträde till det finaste av alla fotbollsrum: Premier League.
Stephen Pearson valde det bästa av tillfällen att göra sitt premiärmål för Derby. Den skotske landslagsmannen, hämtad från Celtic i januari för 750 000 pund, kunde i den 61:a minuten glidande få en fot på Giles Barnes inlägg och skicka Derby till fotbollshimlen. Med detta mål såg han till att Derbys femåriga ökenvandring tog slut.
Billy Davies överraskade alla när han presenterade startelvan då Paul Peschisolido fanns med i denna som ena halvan av en anfallsduo. Peschy har denna säsong funnits med i startuppställningen endast vid tre tillfällen och en av dem kom i evakueringsmatchen i 46:e omgången mot Leeds. Till dessa fåtaliga framträdanden ska också läggas tio inhopp, ofta i slutminuterna. Inklusionen av Peschy var alltså dagens sensation när man fick se laget som tågade ut på Wembley. Davies har på sisytone kört med ett tvåmannaanfall vilket överraskat stort då den försiktige skotten i 9 av 10 matcher under seriespelet kört med Howard som ensam anfallare. När han på sistone ändrat detta har Jon Macken fått chansen men denne har inte på långa vägar motsvarat förtroendet.
Bredvid honom fanns förstås lagets storskytt Steve Howard. Bakom dessa såg vi från höger Craig Fagan, Matt Oakley, Seth Johnson och Stephen Pearson. Av dessa har under säsongen Matt Oakley startat i stort sett lika många matcher som de andra tre tillsammans så man kan inte påstå att det var något samspelt mittfält som Davies ställde på benen.
Försvaret präglades av mer kontinuitet. Leacock och Moore i mitten har under merparten av säsongen varit Davies förstaval vilket också McEveley på vänsterbacken varit sedan han i januari värvades från Blackburn. Mears på högerbacken var den ende ”oerfarna” av de fyra men den sistnämnda har varit förstavalet på denna plats den senaste månaden.
I målet stod förstås Stephen Bywater.
Peshisolido var den som fick matchens första stora chans när han i den 10:e minuten. Vid detta tillfälle skarvade Pearson en inspark från Bywater men Peschy avslutade med ett något stressat och svagt skott rakt på WBA:s Dean Kiely.
WBA:s Jason Koumas var kanske 1:a halvleks bäste spelare med sina vindsnabba löpningar på vänsterkanten. Som tur var hade Derbys högerback, Tyrone Mears, sin bästa dag sedan han kom till klubben och även om han stundtals, som så ofta i tidigare matcher, var helt ur position så fick han ändå ofta gjort bra brytningar trots giftiga attacker från motståndare.
WBA:s Zoltan Gera och Diomansy Kamara orkestrerade många fina kombinationer som Kevin Phillips avslutade. En sådan attack kom i den 44:e minuten när WBA med fint spel helt luckrade upp Derbys försvar men Phillips, som hade fritt skottfält precis utanför straffområdeslinjen, skott touchade överliggaren.
Efter denna chans blåste utmärkte domaren Graham Poll för halvtidsvila och vi Derbyanhängare kände igen matchbilden; ett försvarande lag, med ytterst lite ordnat spel, några saftiga satsningar från Seth Johnson och många chansbollar mot Steve Howard. Halvleken klart på poäng till WBA.
Andra halvlek såg ett betydligt bättre Derby. Plötsligt fanns tidvis ett spel att tala om som innefattade ett flertal lyckade passningar på rad, ofta med Stephen Pearson som deltagare. För oss anhängare ökade optimismen när Billy Davies tog sitt förnuft till fånga och lät superlöftet Giles Barnes träda in på planen. Så skedde i den 58:e minuten och genast började det hända saker offensivt.
I den 60:e minuten fanns Barnes med i uppbyggnaden av ett anfall som avslutades med att Matt Oakley fick iväg ett bra skott som mycket förtjänstfullt räddades av Kiely i WBA-målet.
En minut senare kunde så Pearson göra mål på Giles Barnes inspel från högerkanten. Howard fick tag på bollen några meter in på WBA:s planhalva, avancerade framåt medan Barnes positionerade sig medelst en löpning längs WBA:s backlinjen och visade att han ville ha bollen på högerkanten. Howard släppte bollen bra och ”the rest is history…”.
Efterhand som matchklockan långsamt tickade framåt så ökade WBA:s tryck mot Derbys mål. Det ska dock konstateras att detta tryck inte ledde till några riktigt heta chanser utan mer chanser av karaktären ”en-bättre-dag-så-hade-2-av-dem-gått-in”. Två saker ska dock framhållas i detta försvararbete i slutskedet av matchen. 1) Den överlag hårt kritiserade Tyrone Mears fick till några riktigt bra och viktiga sista-sekunden-brytningar, Han har mer än en gång sedan han värvades förorsakat straff genom liknande tacklingar men idag satt de perfekt! 2) I försvaret så slapp vi se Darren Moore springa ikapp med någon av WBA:s snabba anfallare. Big Dave fick istället chansen att om och om igen visa sig från sin bästa sida. Hann vann mängder med dueller inne i straffområdet med omnejd och var i mitt tycke organisatören bakom segern.
På mittfältet sågs Seth Johnson, Matt Oakley och Craig Fagan kriga och Stephen Pearson försöka sig på lite mer konstruktiva saker. Fagan har varit föremål fär kritik från min sida, och från mängder med engelska supportrar, och det känns på sin plats att idag istället berömma honom. Han skapar inte mycket framåt men hans fina fightande, som han tidigare också visat prov på, betydde idag verkligen något, laget drog nytta av det på ett sätt som inte skett tidigare.
Steve Howard fick inte uträttat så mycket som vi vet att han är kapabel till. Det är honom dock förlåtet, hans uppgift i 1:a halvlek var hopplös, ingen anfallare i världen hade kunnat få ordning på de måfåbollar som han presenterades. Det måste också sägas, även om det gör ont, att hans stöd från Peschisolido var obefintligt. Den lille kanadensarens sista match i Derby kommer inte att bli hågkommen som hans bästa…
Anfallsspelet förbättrades märkbart när Giles Barnes kom in. Denne unge mans förmåga att påverka spelet med sin snabbhet, uppfinningsrikedom, finesser och arbetskapacitet är uppseendeväckande. Skadan han ådrog sig för en månad sedan höll på att ända hans säsong. Som tur var för klubben har han rehabiliterat sig snabbt och med inhopp dels i dagens match, dels i returmötet mot Southampton visat sig ha avgörande inflytande för lagets prestationer.
Bywater i målet var säkerheten själv. Tillräckligt mycket pondus i straffområdet för att inte ge WBA:s anfallare alltför mycket utrymme, vid behov snabba parader och en säkerhet i omhändertagandet av bollen när så behövdes.
Det var en match som påminde om de flesta matcher som Derby varit involverade i under året. Ett värdigt lag att gå upp i Premier League? Inte om man ser till förmågan att föra spelet, inte om man ser till antalet lyckade passningar under en match eller om man ser till antalet riktigt bra spelare i truppen men, och det är likväl så viktigt, ett lag värdigt att promoveras om man ser till kämpatakter, försvarsskicklighet (över hela planen!), om man ser på poängantalet som gav en 3:e plats, om man ser till det där svåra som ibland kan mejslas fram till ett lag som är större än de enskilda spelarna, ja då är Derby ett lag värdigt att spela i Premier League kommande säsong!
Up The Rams!
MATCHFAKTA
Derby County – West Bromwich 1-0 (0-0)
Mål: 1-0 Stephen Pearson (61)
Publik: 74 993
Domare: Graham poll
Avslut: 7-15
Varav på mål: 4-7
Hörnor: 4-6
Frisparkar: 24-11
Varningar: 5-3
Derbys startelva (4-4-2)
Bywater
Mears
Leacock
Moore
McEveley
Fagan (Edworthy, 83)
Oakley (K)
S. Johnson (Jones, 87)
Pearson
Peschisolido (Barnes, 58)
Howard
Avbytare:
Barnes
Macken
Edworthy
Jones
Camp
Bäst i Rams:
1) Darren Moore
2) Giles Barnes
3) Seth Johnson
4) Stephen Bywater
