En tillbakablick på Derbys ekonomi de senaste 25 åren

Med anledning av måndagens amerikanska övertagande av Derby County kan en rapsodisk genomgång av Derbys ägare- och ekonomiska historia de senaste 25 åren vara på sin plats.

Först kan konstateras att vara Derbyanhängare är att åka berg- och dalbana. Säkert känner anhängare till många lag det på samma vis när man från en match till en annan kan bjudas på både toppfotboll och uselt spel. Dock, tittar man i ett större perspektiv på hur de senaste 25-30 åren sett ut inom engelsk fotboll så är det nog bara Leeds och delvis Chelsea som har bjudit sina anhängare på en lika hisnande färd som vi Derby Countyanhängare varit med om.

Leeds och Chelsea i samma sits som Derby
Chelsea drabbades i slutet av 70-talet av akut ekonomisk kris efter flera år av dålig ledning. Laget kom sist säsongen 1978/79 i division 1 och spelade då med ett lag som var starkt juniorbetonat eftersom man knappt hade möjlighet att avlöna sina seniorspelare. Hela 80-talet innebar en återhämtningsperiod för klubben och först under 90-talet började klubben prenumerera på plats i översta ligan. Vad som hänt de senaste åren, med Abramovitj vid rodret känner förstås alla till.

Leeds är den klubb som är mest lik Derby gällande organisatorisk och ekonomisk misskötsel genom åren. Efter storhetsåren andra halvan av 60-talet och första halvan av 70-talet tappade man greppet om det mesta vilket gjorde att åtta år tillbringades i andradivisionen under 80-talet. Därefter följde ett 90-tal som bjöd på viss framgång, bland annat en ligatitel, och några hysteriska år i början på detta decennium som gav några års toppstrider. Den satsning som ledde till dessa toppstrider var dock att likna vid en hårt uppblåst ballong som med 98 procents sannolikhet skulle spricka och så skedde också. Mer om detta förlopp finns för övrigt att läsa i senaste numret av Offside vilket kan rekommenderas att göra.

Upp och ner i Derby
Hur ser då Derby Countys berg- och dalbana ut? För närvarande ser det mycket bra ut! Detta beroende på tre skäl. Det första skälet är att Derby våren 2006 togs över av ett gäng lokala affärsmän, vilka köpte ut ett gäng skrupelfria "affärsmän" vilka för övrigt nu blivit dragna inför domstol beroende på en rad misshälligheter.

Det andra skälet att klubben hade turen att vinna den match som genom tiderna i världen varit mest betydelsefull i händelse av seger. Matchen som åsyftas är förstås vårens kvalfinal mot West Bromwich som gav klubben cirka 60 miljoner punds inkomstförstärkning!

Det tredje skälet är att klubben under måndagen övertogs av ett, till synes, starkt amerikanskt företag. Övertagande innebär en inkomstförstärkning på cirka 50 miljoner pund.

För att korrekt beskriva hur klubbens ekonomi har förändrats de senaste 25 åren skulle det krävas en 100-sidig utredning. Derby har varit en av de klubbar som har åkt fortast, högst och lägst på den berg-och-dalbana som många engelska klubbar åkt med i.

Derby minuter från försvinnade!
I mitten av 80-talet hade Derby, tillsammans med Charlton och, lite tidigare, Chelsea, de värsta ekonomiska förhållanden i engelsk fotboll. 1984 var klubben bara minuter från att utraderas helt och hållet!! Det finns till och med en division 2-tabell med 21 lag, publicerad i en tabloidtidning, där tabellen omräknats för att man trodde att Derby uteslutits.

Klubben räddades kort därefter av en rik affärsman vid namn Robert Maxwell. Denne skrupelfrie man köpte Derby County och öste till att börja med in pengar vilket ledde till avancemang från 3:an 1986, från 2:an 1987 och, som bäst, en 5:e placering i 1:an 1989. Att vara i händerna på en affärsman, som många dessutom genom åren betraktat som galen, är dock inte det lättaste. När Maxwell kring 1990 ville plocka hem lite av det han satsat i klubben gjorde han det vilket ledde till nya ekonomiska problem och en jumboplats i div 1 (dåtidens Premier League) 1991.

Om Robert Maxwell kan sägas mycket, han är en av Englands mest kända affärsmän genom tiderna och mycket finns skrivet om honom. Som kuriositet kan nämnas att han köpte Oxford United tidigt 80-tal, satsade mycket pengar i klubben vilket fick upp dem från 4:e till 1:a divisionen och därefter bytte från Oxford till Derby. Väl installerad i Derby såg han till att flera av Oxfords toppspelare transfererades till Derby och satte sin son som ordförande i Oxford etc.

Vem hatar Maxwell mest?
En berömd match i England utspelades tidigt 90-tal när Oxford spelade i Derby. Oxfords supportrar hatade sin ägare Maxwell junior och Derbys supportrar hatade sin ägare Maxwell senior. Maxwell junior var helt inkompetent i sin roll som klubbägare - klubben ramlade ur 2 serier på 4 år - och Maxwell senior hade som nämnts börjat plocka pengar från Derby.

Detta ledde till att supportrarna merparten av matchen ägnade sig åt att tävla om vem som högst kunde skrika ut sin avsky mot sina ägare. Baseball Ground fylldes alltså med hatramsor mot familjen Maxwell i stort sett matchen igenom då respektive supportrar skrek "We hate Maxwell more than you"!

Lionel Pickering - en av Englands rikaste leder uppgången...
1991 avlöste en handfull lokala affärsmän Maxwell och av dessa utkristalliserades efterhand en starkare person, Lionel Pickering, vilken vid denna tid var en av Englands rikaste personer. Som klubbens ägare började han med att ösa in pengar vilket gjorde att Derby under säsongen 1991/92 köpte ett tiotal nya spelare, många av dem för dyra pengar.

Som exempel på detta kan nämnas att av de sex värvningar med belopp över en miljon pund som skedde i engelsk fotboll första halvåret 1992 så stod Derby för fyra av dem!!! Då ska man alltså komma ihåg att Derby inte låg i översta divisionen. Tänk om så skulle ske idag; en klubb utanför Premier League står för värvandet av fyra av de sex dyraste spelarna! Otänkbart eller hur men så finansiellt starka var Derby under en kort tid.

Otroligt nog togs dock inte steget till Premier League förrän den säsong när Pickering började dra åt snöret kring pengapåsen. Den då nyutnämnde managern Jim Smith´s fingertoppskänsla för nyförvärv räckte dock för att lämna andradivisionen bakom sig.

...och nedgången
Tre framgångsrika säsonger följde i Premier League men därefter fick klubben allt svårare att hänga med i pengakarusellen. Samtidigt värvades fel spelare och viktiga funktioner i klubben befolkades av mindre kompetenta personer.

Den nedåtgående spiralen var svår att stoppa kring åren 2000-2002 och accelererade till svindlande hastighet när klubben degraderades från Premier League. Lionel Pickering, som vid det här laget spenderat mer eller mindre all sin förmögenhet på framförallt Derby County, övertalades att lämna ifrån sig makten trots att egentligen inget alternativ fanns.

Efter ett tag stod ett skumraskföretag som ägare. Ett Panamregistrerat företag stod bakom det bolag som formellt ägde Derby County. Vem som ägde Panamaföretaget gick inte att få fram och de som ledde Derbys dagliga verksamhet hade ingen egentlig erfarenhet av att driva en fotbollsklubb. Från 2004 till våren 2006 hade klubben skulder som ökade från cirka 20 miljoner pund till drygt 40 miljoner. Det är summor som är så stora att de är svåra att greppa och klubbens framtid var i bästa fall oviss, i sämsta fall i fara.

Läget ljusnar
Våren 2006 trädde dock en handfull affärsmän med Derbyanknytning in och sanerade ekonomin med egna medel. Peter Gadsby, som ingått i Ramsledningen delar av både 80- och 90-talet blev ordförande. Gadsby rekryterade i höstas Hulls tidigare ordförande Adam Pearson i syfte att få in mer pengar till klubben och för att få avlösning som ordförande.

Pearson är nu den som lett jakten på ytterligare investerare vilket alltså under måndagen lett till presentationen av de nya ägarna. Frågan är nu hur stark klubben kan bli?