Inför Derby County – WBA
Kan Rams betvinga serietvåorna?
Det är ett Rams som sakta men säkert byggt upp sitt självförtroende som kliver in på Pride Park på lördagen. Med två raka hemmavinster har mungiporna återigen börjat vandra sin riktning norrut efter en svår inledning med svaga resultat och en lång skadelista. Men laget känns, det förbättrade skadeläget till trots, ärligt talat inte starkt nog för att kunna erbjuda de formstarka serietvåorna en riktig match. Med lite återbördad kompetens och en god portion tur kan Derby skrälla, men då måste samtliga tungt vägande faktorer spela in för hemmalaget.
Historik och statistik
För bra precis två och ett halvt år sedan satt undertecknad och författade raderna till de bägge lagens senaste möte fram på småtimmarna. Fjorton timmar senare satt jag tillsammans med en handfull brittiska Rams-supportrar på en halvsjaskig sportbar i Sunny Beach i Bulgarien och såg Stephen Pearson förvalta inhopparen Giles Barnes utsökta passning på allra bästa sätt på Wembleys sköna gröna matta. Rams kvalificerade sig därmed för spel i Premier League via kvalfinalvinsten mot WBA.
Svunna tider och åtskilliga kubikmeter vatten har runnit i floden Derwent sedan dess. Rams miserabla säsong i högsta serien följdes av omedelbar relegering och laget ersattes av bl.a. WBA som lyckades ta sig upp som seriesegrare efter misslyckandet på Wembley i maj 2007. WBA lyckades visserligen skrapa ihop fler poäng under sin sejour men laget belade samma generande sista position som Rams gjort året innan.
Totalt har lagen mötts 114 gånger där Derby tog sin femtionde seger på Wembley mot WBA:s 36 segrar. Säsongens statistik är däremot ingen trevlig läsning för Rams-supportrar. Ska man prata siffror gör vi nog bäst att hålla oss på Pride Park. Hela 18 av lagets 20 inspelade poäng har kommit där nämligen. WBA har fyra vinster och en oavgjord på sina senaste fem och med den imponerande målskillnaden 15-2. Derbys tolfte spelare har en viss betydelse i år och det kan mycket väl vara hemmasupportrarnas enorma stöd som kan bli tungan på vågen på lördag i fråga om möjligheterna till skräll.
Läget i WBA
Managern, den i Schweiz födde och Lazio-meriterade Robert di Matteo, tog över skutan efter degraderingen från Premier League efter den till Celtic flyktade Tony Mowbray. Han deklarerade tidigt att ingenting annat än ett omedelbart återtåg var att vänta. Hittills ser han ut att kunna infria förväntningarna. Men han kommer inte till Pride Park med en intakt trupp. Mittfältaren Robert Koren blir borta upp till ytterligare en månad eftersom han behöver opereras för bråck. Vänsterbacken Joe Mattocks deltagande är osäkert efter dennes fotskada men kan komma att delta tillsammans med yttern Jerome Thomas som svarat för en bra insats under hösten. De båda långtidsskadade spelarna Ishmael Miller och James Morrison saknas sedan tidigare.
Hemmaförsvaret lär komma att få besvär med WBA:s farligaste spelare, forwardarna Simon Cox och Luke Moore. Cox, som värvades från Swindon under sommaren, har en hel del speed och har gjort tre mål på de två senaste matcherna för de blåvita.
Läget i Derby
Skadelistan är fortfarande lång men det börjar ljusna. Shaun Barker verkar kunna spela efter att ha gjort en kanoninsats mot Reading senast men då även dragit på sig problem med låret. Låneförvärvet från Leicester, DJ Campbell, lär komma att få nöta bänkfilten då han, enligt rapporterna, inte hunnit spräcka anfallsparet Hulse/Dickov med sina träningsinsatser. Även backen Paul Connolly uppges vara tillgänglig för matchtruppen igen, men lär knappast heller delta från start.
Två av spelarna som vann mot WBA på Wembley kommer mest troligt att spela från start på lördag. Målvakten Stephen Bywater och målskytten Stephen Pearson. Backlinjen har sedan länge varit ett sorgebarn för Rams men Nigel Clough verkar nu ha fått lite mer fason på insatserna. I och med säsongens nyförvärv Barkers återkomst från skadebänken får Clough ytterligare ett defensivt kort att spela ut. Svenske Fredrik Stoor skadade sig lätt i segermatchen mot Reading senast, men har återhämtat sig snabbt och lär spela. Stoor har spelat bra och uppges vara populär hos hemmasupportrarna. Leacock har sedan återkomsten spelat tämligen bra som innerback men betydligt färre ser Jay McEvely från start på ytterbacksposition, men är i brist på alternativ så illa tvungna.
Mittfältet såg ett efterlängtat energitillskott i och med dynamon Paul Greens återinträde på planen. Den löpstarke mittfältaren river djupa hål i motståndarnas försvar med sina djupledslöpningar och öppnar dessutom ytor för andra. Senast belönades hans slit med ett mål. Mer sådant på lördag, tack! Robbie Savage har Cloughs förtroende som lagkapten men walesarens insatser är inte alltid felfria och frågan är hur hans tillkortakommande i tempo med och utan boll ska värderas mot hans förmåga att reta gallfeber på motståndarna och spelförstörande förmåga. Bland de engelska supportrarna är nog dock yttern Gary Teale den mest omdiskuterade spelaren. Teale, som blommade upp under inledningen av Cloughs managerperiod, har nu återfallit i gamla synder då han inte törs utmana eller väljer fel alternativ allt för ofta.
I anfallet har Hulse inte lika stor utdelning som ifjol men jätten har i alla fall vaknat. Oavsett vad supportrarna tycker har Hulse förklarat sig nöjd med Dickov som anfallspartner. Dickov löper mycket utan boll och skapar ytor för Hulse. Men Dickovs dagar är räknade och laget bör skaffa ersättare tämligen snart. Men tills dess lär Clough spela samma spelare från start.
Förslag till startelva (4-4-2)
Bywater
Stoor
Barker
Leacock
McEveley
Green
Savage
Pearson
Teale
Dickov
Hulse
Tipset
Rams kämpar som djur och klarar en pinne mot ett spelmässigt bättre motstånd. Motivation går före klass denna dag. 1-1 efter att Hulse kvitterat.
