Inför Derby County - QPR
Kan Derby göra mål på QPR?
Efter premiären mot Leeds som slutade med en rättvis 3-poängare har Derby kammat noll. Förluster mot Crewe i Ligacupen samt i seriesammanhang mot Coventry och Cardiff gör att missmodet bland oss Ramsanhängare är påtagligt. Ska vi få uppleva en fjärde säsong i rad med bottenstrid?.
Lite om Queens Park Rangers
QPR bildades 1882 men första ligamötet mellan klubbarna skedde inte förrän säsongen 1967/68. Derby vann då båda mötena. The Rams har mot QPR på hemmaplan vunnit 10 av 22 möten. 5 oavgjorda och därmed 7 förluster har också noterats.
Senaste ligamatchen på Pride Park Stadium mellan lagen var i oktober ifjor och Derby gjorde bort sig totalt. Trots 2-0-ledning förlorade man med 2-4! Att matchen dessutom sändes på TV gjorde inte saken bättre...
QPR har inlett säsongen på ett strålande sätt. Tre raka segrar i seriespelet med målskillnaden 9-0 (!!) inger respekt.
Läget i Derby
Håller Derbys amerikanska ägare för hårt i plånboken? Ja de flesta Ramsanhängare tycker väl det. Klubben är publikmässigt den största i serien och har så varit de senaste säsongerna, undantaget förstås Newcastle förra säsongen. De två senaste har klubben, trots bottenstrid i The Championship, placerat sig på 12:e plats i engelska publikligan, Premier League inräknad. Detta borde leda till resurser för att avlöna några profilspelare som gör sådan skillnad att laget kan konkurrera i toppen.
Den bistra sanningen är dock att dessa 3-4 spelare lyser med sin frånvaro. Okej, jag betvivlar inte att Robbie Savage, trots omförhandlat kontrakt som tidsmässigt utsträcktes mot att han gick ner i lön, fortfarande är bland de bäst avlönade. Att sedan Luke Varney också tjänar mycket gör ju en gråtfärdig, men vem är det i övrigt? Rob Hulse har förmodligen många siffror på löneavin men han har åtminstone gjort en hel del mål och många spelminuter (ja, allting är ju relativt...). Vem tjänar i övrigt mycket? Med Championshipmått troligen inte så många och det får ju en att fundera över var intäkterna tar vägen.
Nigel Clough har under sina dryga 1,5 år i klubben försökt stöpa om spelartruppen så att den lönemässigt ligger där ägarna vill, samtidigt som han försökt att få ett mer spelande lag. Med den taktik Clough konsekvent kört med under sommarens träningsmatcher samt i serieinledningen finns helt klart chansen att det blir ett mer sevärt lag denna säsong. Om det inte vore för det här med skador...
Även om vi räknar bort de långtidsskadade Miles Addison, Steve Davies och Stephen Pearson så har vi redan efter tre omgångar kunnat konstatera skador på Tomasz Cywka, Dean Leacock, Chris Porter, Shaun Barker, Rob Hulse och Russell Anderson. De två sistnämnda är inte tillgängliga för QPR-matchen. Och för den delen, Chris Porter borde vila men kommer förmodligen ändå att återfinnas på bänken liksom förra omgången. Vid eventuellt underläge kastas han in i hetluften de sista minuterna, parkeras i motståndarnas straffområdet i hopp om att någon ska prickjuta honom så att han kan nicka in bollen. Absurt, men så är läget när alla anfallarna är indisponibla.
Conor Doyle, en 18-åring som värvades från amerikansk collegefotboll för en månad sedan, är plötsligt och mindre lustigt, den enda renodlade anfallaren som är frisk. Luke Varney undrar kanske någon? Jo, förvisso frisk men ändå inte tillgänglig. Tro det eller ej, men denne undermålige spelare har lånats ut tilll Blackpool. Jo, ni läste rätt. Till ett Premier Leaguelag. Lyckas han där så måste Nigel Clough´s ledarskap ifrågasättas. Jag har dock mycket svårt att tro att så ska behöva ske, Varney har ju framstått som en stenstod när han väl fått chansen.
4-2-3-1 är uppställningen som gäller och jag hoppas att Clough vågar fortsätta i den stilen trots skral poängmässig utdelning.
Man har i Kris Commons och nyförvärvet Tomasz Cywka stora möjligheter att stödja den på pappret ensamma anfallaren, båda två är väldigt snabba, tekniska, påhittiga och svårfångade. Idealuppställningen för de offensiva mittfältarna är att dessa två framförallt söker sig mot kanterna och att Paul Green finns i mitten. Greenie´s arbetskapacitet är väldigt stor och vi kommer som vanligt få se honom delta både i försvars- och anfallsarbete matcherna igenom.
Det verkar som om de två defensiva mittfältsplatserna är vikta åt Robbie Savage och nykomlingen James Bailey. Savage har dock inlett säsongen tämligen tveksamt. Han har varit långsam i några år och denna brist avslöjas allt oftare. Låt oss ändå hoppas att har en säsong till i sig, Clough verkar ha stort förtroende för honom.
Som komplement till Savage har snart 22-årige James Bailey fått chansen. Och glädjande nog så har han tagit den! Ja, faktum är att han överlag varit en av de bästa spelarna. Han vinner bollen titt som tätt och kryddar detta med vettiga passningar.
Kampen om att besätta anfallsposten står egentligen mellan Chris Porter och Rob Hulse. Men som skrivet ovan, så är dessa inte tillgängliga. I förra matchen fick Dean Moxey, försvarare sedan många år, agera anfallare. Han gjorde detta dock så bra att han troligen får fortsätta i denna för honom så ovana roll.
Innerbackar torde bli Shaun Barker och Dean Leacock. Normalt sett skulle jag vara hur nöjd som helst med att ha dem på planen men, och detta bär emot att skriva, de har inte övertygat 100%-igt de senaste veckorna. Måtte de hitta tillbaka till den kapacitet som vi vet att de har i sig!
Som ytterbackar får vi se två från i somras införskaffade spelare. John Brayford är en 22-årig högerback som Nigel Clough tidigare haft i Burton men som de två senaste säsongerna spelat i Crewe. Vänsterbacken Gareth Roberts har nyss fyllt 32 år och har förstås stor matchrutin, han har gjort hela 422 ligamatcher i sin karriär. Hittills har dessa herrar gjort bra ifrån sig.
Förslag till startuppställning
Stephen Bywater
John Brayford
Dean Leacock
Shaun Barker
Gareth Roberts
James Bailey
Rob Savage
Kris Commons
Paul Green
Tomasz Cywka
Dean Moxey
Avbytare
Saul Deeney
David Martin
Ben Pringle
Conor Doyle
Jake Buxton
Chris Porter
