Inför Norwich mot Derby
Derby County kan avnjutas på TV4!
Derby County åker på lördagen till Norwich för att på Carrow Road försöka med något som få lag lyckats med denna säsongen; att göra mål. På de sex senaste hemmamatcherna har Norwich bara släppt in ett (1) mål. Det inger respekt! Under säsongen i sin helhet på hemmaplan har Norwich endast förlorat en match, vunnit sju och spelat oavgjort två gånger. Det ska alltså mycket till för att The Rams ska kunna vända tillbaka till East Midlands med poäng i bagaget. Finns det då något som talar för detta?
Om man dömer av måndagens vinstmatch mot Wimbledon så kommer publik och Tv-tittare att få se mål. Derbys tremannaförsvar var mer än lovligt virrigt den första halvleken, skärpte sig när Higginbotham kom in i halvtid, men ingav inte det där förtroendet som man skulle vilja se i ett kommande toppkrigande Derby. Wimbledons reducering i slutminuterna genom Connolly var löjligt enkel, och samme man borde i första halvlek gjort två mål men lyckades som tur var på hårresande sätt missa chanserna.
Chris Riggott spelar tyvärr inte alls med samma auktoritet som vi lärt oss uppskatta under hans två första säsonger och Ian Evatt är förfärande ojämn från match till match. Helt riktigt lät Gregory honom vila andra halvlek och in kom förra säsongens Player of the Year, Danny Higginbotham. Att Higgy inte fick starta matchen var lite överraskande. Han var visserligen frånvarande mot Brighton för två veckor sedan pga sjukdom, men fick alltså se första halvlek från bänken trots full friskhet. Jag tror inte att Gregory gör om misstaget att sätta honom på bänken utan låter backtrion bestå av Steve Elliott, Riggott och Higgy.
Vanligtsvis brukar mittfältet bestå av fem man när backlinjen består av tre men mot The Dons nöjde sig Gregory med fyra och satsade friskt med tre i anfallet istället. Jag hoppas att Gregory vågar sig på samma offensiva uppställning även på bortaplan och tror att vi kommer att få se en kvartett som från höger heter Barton-Lee-Burley-Boertien. Warren Barton är den Derbyspelare som har tappat mest i kvalitet med vårens Premier Leaguespel som måttstock, men som varandes kapten och Gregorys första förvärv så får han många chanser till spel. Robert Lee har i mitt tycke varit den bäste spelaren denna säsongen. Han gör sällan något spektakulärt från sin tillbakadragna mittfältsplats men har trots sina 36 år nog med energi, fart och spelideer för att borga för att mittfältet sällan viker ner sig.
Craig Burley gjorde i måndags comeback efter ett års skadefrånvaro. Mr Burley tillhör inte mina favoriter, så det gjorde inte mig något att det tog ett år innan jag nu behövde se honom igen. Han gjorde förvisso ingen direkt dålig insats mot Wimbledon, men han gör ingenting som inte ungtupparna Murray eller Bolder kan göra. Därför gör det ingenting att klubben, om än inofficiellt ännu, redan har gjort upp med honom om att säga upp hans kontrakt ett halvår innan det går ut. Jag tror dock att Gregory ger honom chansen igen. Som ett mellanting mellan ytterbackar/yttermittfältare får vi alltså se Barton och Paul Boertien, dvs två spelare som brukar vara ytterbackar när Gregory väljer att spela med fyrbackslinje.
Hur kommer då anfallet att befolkas när Malcolm Christie inte kan vara med p g a avstängning? Inom parentes kan nämnas att Mally blivit straffad ekonomiskt av klubben för hans korkade utvisning mot Brighton. Ja, för några veckor sedan skulle paniken legat nära om laget fått spela med Deon Burton, Izale McLeod och Lee Morris från start samtidigt. Så inte nu längre!
Klubben har försökt göra sig av med Burton sedan i våras och han har bl a varit på lån i två klubbar. I dessa klubbar har han dock gjort bra ifrån sig och endast en skada gjorde att en övergång till ligaledande Portsmouth rann ut i sanden. Jag har tidigare aldrig skrivit något positivt om Burton, men nu har plötsligt något hänt. Jag lovar er, mellan hans redan nu legendariskt genomusla kvartslånga inhopp mot Sunderland i februari vilket satte punkt för en rad hemska insatser i Premier League, och hans insats mot Wimbledon ligger mil av…ja, jag vet inte vad! Hans insats var i mitt och mångas tycke fantastisk och han blev också högst förtjänt utsedd till Man of the Match. Hans förmåga att ta ner svåra bollar på bröstet, hålla den och genom bra passningar till medspelare skapa läge var uppseendeväckande. Att han dessutom med en enorm nick i närkamp mot en mycket större försvarare tillverkade ledningsmålet till 2-1 gjorde inte saken sämre… Tidigare har hann knappt kunnat nicka, knappt kunnat träffa bollen ens med fötterna, men nu har vi plötsligt fått se en ny Deon!!
Izale McLeod har nu hunnit fylla 18 år och har gjort 10 A-lagsmatcher sedan han överraskande släpptes fram av Gregory. Han har fortfarande lärlingskontrakt, med 80 pund i veckan att jämföras med Ravas förmodade 40 000, och är mycket spännande att se i aktion. Ännu har han bara gjort två mål, men det kommer snart fler. I måndags var han ytterst nära att på övertid få till årets mål på Pride Park efter det att han roffat åt sig bollen vid sidolinjen i mitten på egen planhalva, avancerat förbi några motståndare och strax utanför straffområdet med en hästspark fick iväg ett skott. Tyvärr tog skottet i stolpen, för att lätt och ledigt rulla ut till inkast, så hårt var det. McLeod påminner mycket om Paulo Wanchope och Faustino Asprilla i stil, allt kan hända när han med sina långa ben får bollkontakt. Många gånger ser det bara löjligt ut när han förlorar bollen genom att veckla in sina ben i varandra, men andra gånger stämmer det för honom och han lurar då skjortan av försvararna.
Lee Morris åtnjöt inte managerns förtroende under augusti och september, och fick nöja sig med enstaka inhopp eller bli avbytt vid hans få starter. Detta var dock fullt förståeligt eftersom han tycktes vara utan självförtroende och därmed inte vågade sig på det han är bäst på; att med fart utmana motståndarna och dribbla förbi dem. Men så plötsligt fick han chansen från start i månadsskiftet oktober/november och då gick det bättre. Hans två mål mot Sheffield W och i övrigt lysande insats fick sig dock ett abrupt slut redan efter en halvtimme då han vid sitt andra mål skadade sig mot en betongvägg bakom målet! Mot Wimbledon fick han komma in med tio minuter kvar och var då en frisk fläkt med bl a ett egenhändigt tillverkat mål.
Trots att Derby förlorat de fyra senaste matcherna på Carrow Road och Norwich starka hemmaform tror jag ändå att Derby kan överraska positivt och knipa i alla fall en poäng!
