Derby överkörda av serieledarna
Yakubu Aiyegbeni - Derbymannen som blev Derbys baneman
I matchen mot Portsmouth fick Derby smärtsamt erfara vad det innebär att stå på ruinens brant. Bakom 6-2 förlusten låg nämligen dels en ypperlig insats av Portsmouths Yakubu Aiyegbeni, dels en bedrövlig insats av Derbys mittbackar.
Aiyegbeni skulle egentligen ha varit iklädd Derbys vita tröja igår om det inte vore för klubbens eländiga ekonomi, han tränade med klubben hela sommaren och spelade också två träningsmatcher. En övergång var helt enkelt inte möjlig då, eller för den delen sedan dess, beroende på att klubbens kreditorer, och senare även liganämnden, vägrat gå med på några nyförvärv så länge som skulderna är så stora som de är. John Gregory var mycket förtjust i vad han såg då av nigerianen men nu fick vi alltså se honom göra inte bara två mål utan även ligga bakom andra mål med sin styrka, snabbhet och bollskicklighet.
Att januariförsäljningarna av mittbackarna Danny Higginbotham och Chris Riggott skulle bli kännbara var givet på förhand, men att det skulle gå så illa som igår vad tungt att behöva se…
Ersättarna Steve Elliott och Ian Evatt är varken snabba, bollskickliga, smidiga eller rutinerade och detta utnyttjades av Portsmouth till fullo. Redan i tredje minuten ryckte Aiyegbeni hur enkelt som helst ifrån Evatt en bit in i straffområdet, sprang ner till kortlinjen, passade snett inåt, där efter lite kalabalik Paul Merson kunde peta in ledningsmålet. Inte precis en sådan öppning som man hoppas på när man möte serieledarna på bortaplan…
Temat ”att få mittbackar att se ut som stenstoder” iscensattes därefter otaliga gånger under matchens gång och lämnade målvakten Lee Grant chanslös på alla målen. Lee Grant har verkligen inte övertygat under vintern, men igår fanns det ingenting han kunde göra för att förhindra utskåpningen. 3-0 i halvtidsledning för Pompey kunde med lätthet vara både 4- och 5-0, så underlägsna var Derby.
Allt ska givetvis inte skyllas på mittbackarna. Derbys 3,5-manna mittfält fick inte tag på varken boll eller motståndare. Portsmouths spelare var helt enkelt snabbare i både tanke och fötter och hade god hjälp av både anfallare och ytterbackar i anfallsförsöken. Det fanns därmed alltid flera alternativa spelvägar, 3-0-målet kan fungera som exempel på detta, då efter ett mönsteranfall på högerkanten ett inlägg plötsligt får vänsterbacken Matt Taylor helt fri och denne lugnt kan lägga bollen förbi en hjälplös Derbymålvakt.
Derbys anfallsförsök i första halvlek var lätt räknade och något verkligt farligt kunde jag inte notera om jag ska var helt ärlig. Visst, några halvchanser kunde vi se med Morris och McLeod i spetsen, men det var kort och gott Pompeys halvlek.
Vad Gregory sade till spelarna i halvlek kan man fundera på, men vad det än vad så hjälpte det! Plötsligt var det Derby som tog tag i dirigentpinnen och Portsmouth som fick jaga. Kinkladze, som i stort sett var osynlig i första halvlek, hade plötsligt bollen vid sina fötter om och om igen. När Kinky får gå rättvänd med boll och utmana motståndare är han mycket svårfångad. Han gjorde mer eller mindre på egen hand 3-1-målet genom att vricka sig förbi försvararna, bl a med en underbar tunnel, och var plötsligt fri med målvakten. Hislop kunde precis avvärja skottet, med Morris kunde från liten vinkel få in bollen.
Derbys anfallslusta, fortfarande med Kinky som kreatör, fortsatte och ledde snart till att Derby fick straff. Kinky lade den säkert i mål och plötsligt fanns det hopp om Derbypoäng. Denna förhoppning grusades dock snart då Derby återigen tappade sitt spel och började spela stressat. Det var som om insikten att man faktiskt kunde knipa poäng ledde till panik, med långa meningslösa bollar framåt som om man spelade på stopptid och desperat måste få in bollen i motståndarnas straffområde. Fem minuter efter 3-2-målet kontrade så Portsmouth in 4-2 och därefter var det mången god Derbyspelare som hängde med huvudena och gav upp.
Trots den svidande förlusten så vill jag ge Kinkladze beröm. Man skulle förstås önska att hans perioder av genialitet kunde utsträckas till mer än bara 25 minuter men det var en njutning att se honom första delen av andra halvlek. Rob Lee och Lee Morris kan trots allt också få godkänt. Kritik har redan getts till mittbackarna, Warren Barton var lika trög som vanligt, Izale McLeod och Adam Bolder tyvärr osynliga.
Vi får hoppas att laget kan lyfta sig mot Sheffield W på Pride Park kommande omgång! Det är bara fem poäng upp till kvalstrecket och med ny mittbacksbesättning finns chansen att nå dit trots allt!
