Ian Taylor - storskytten!
Att utvecklas till storskytt på äldre dar...
Nog för att vi Derbysupportrar vid värvningen av Ian Taylor i somras trodde att han skulle betyda mycket för laget - men att han skulle bli en målskytt av rang var det nog ingen som kunde ana...
Gamle Taylor gjorde idag mot Bradford sitt 11:e ligamål för säsongen och har därmed i praktiken knipit platsen som säsongens bäste målskytt. Det återstår bara fyra omgångar och det känns inte sannolikt att närmaste konkurrenter, Marcus Tudgay och Paul Peschisolido med fyra mål gjorda vardera, plötsligt skulle hamna i ett sådant målstim att de kan knipa förstaplatsen...
Det kan faktiskt bli så att Taylor blir den mest framgångsrike målskytten på en enskild säsong sedan 1995/96 då Dean Sturridge öste in mål i parti och minut. Säsongen 1997/98 gjorde Paolo Wanchope 13 mål och Francesco Baiano 12 och jag tror faktiskt att Taylor kommer att slå dessa siffror. Att han ska kunna slå Bruce Rioch´s för en mittfältare fantastiska 15 mål från guldsäsongen 74/75 är väl för mycket att drömma om. Eller?
Hur har då Ian Taylors målfabrikation sett ut tidigare säsonger? Har han varit en regelbunden målgörare även förut, men inte synts bland alla storskyttar i Aston Villa? Taylor kom till Villa i december 1994 och tittar vi på gjorda ligamatcher och gjorda mål under åren i Birminghamklubben ser det ut som följer:
94/95; 22 matcher - 1 mål
95/96; 25 - 3
96/97; 34 - 2
97/98; 32 - 6
98/99; 33 - 4
99/00; 29 - 5
00/01; 29 - 4
01/02; 16 - 3
02/03; 13 - 0
Totalt ger detta 28 mål på 233 matcher. Detta resultat, 0,12 mål per match, är för en mittfältare en hyfsad målproduktion. Dock står det i lä mot vad han åstadkommit i Derbys tröja; 11 mål på 38 matcher, dvs 0,29 mål per match. Skulle Derby klara av att förnya sitt division 1 kontrakt då kommer Ian Taylors målaptit att vara en av de viktigaste faktorerna. Det roliga är att de flesta målen har varit spelmål. Han har en väldig förmåga att tima sina löpningar på ett bra sätt, han finns tillgänglig för de där genomskärarna som man så gärna vill se mycket av, hans löpningar från sin mittfältsplats är helt klart effektiva. I sina bästa stunder ser han i spelstil ut som en blandning av Glenn Strömberg och Fredrik Ljungberg och kanske kanske kanske, kan detta vara tillräckligt för att vi ska få se division 1-fotboll på Pride Park även nästa säsong!
