Phil Boyer och Alan Cork - två spelare som tappades bort
Brian Cloughs gjorde väl aldrig något fel - eller?
Det finns två spelare som Derby County har missat. Ja, det finns förstås flera, men om vi håller oss till kategorin egna produkter som släppts iväg för att sedan göra succé i andra klubbar på högsta nivå så sticker två spelare speciellt ut.
Brian Clough och hans assistent Peter Taylor var i sina glans dagar närmast geniförklarade vad det gällde förmågan att upptäcka gryende fotbollsstjärnor. Både Derby County och Nottingham Forest drog under de 6 respektive 18 år som duon ledde klubbarna nytta av denna förmåga. Där andra såg en medelmåtta registrerade Clough/Taylor kvaliteter som kunde bearbetas och skapa en stjärna.
Exemplen på detta är många, men åtminstone en gång gled en spelare ur nätet. Denne spelare skulle under framförallt andra halvan av 70-talet tillhöra de främsta anfallarna i England med hela 159 ligamål och dessutom få en A-landskamp med sig.
Spelaren är Phil Boyer. Boyer föddes i Nottingham 25:e januari 1949. I november 1966 signerade han proffskontrakt med Derby, men redan dessförinnan hade dåvarande manager Tim Ward fått upp ögonen för honom. Han var med på den officiella lagbilden redan inför 1965/66-års säsong och debuterade i seniorsammanhang oktober 1965, endast 16,5 år gammal!
Totalt spelade Boyer 80 B-lagsmatcher för Derby och gjorde på dessa 18 mål. Sommaren 1967 tog Clough/Taylor över Derby som då var ett medelmåttigt lag i andra divisionen med placeringar mestadels på undre halvan. Det blev för Boyers del några träningsmatcher för A-laget precis innan seriestarten men några tävlingsmatcher spelade han aldrig för Derby. Han satt visserligen som avbytare under säsongen 67/68 men Cloughs inköp av kommande storspelare som Alan Hinton och John O´Hare gjorde att Boyer snart fick klart för sig att han inte ingick i Cloughs framtidsplaner.
Han blev istället inkallad till Clough som meddelade att York, då två divisioner under Derby, anmält sitt intresse för honom. Phil Boyer tog steget till Bootham Crescent där han för första gången stiftade bekantskap med en viss Ted McDougall, ytterligare en av det engelska 70-talets stora målkanoniärer. McDougall hade av Liverpool befunnits oduglig och skickats iväg.
Tillsammans blev duon närmast ostoppbara. De spelade tillsammans i drygt tio säsonger i York, Bournemouth, Norwich och Southampton och gjorde i dessa klubbar tillsammans smått otroliga 386 mål!!! Symptomatiskt nog lyckades de inte alls när de provade sina vingar i andra klubbar utan att den andre följde med. McDougall provade utan framgång i både Manchester United och West Ham innan han återförenades med Boyer i Norwich, Boyer själv värvades för dyra pengar till Manchester City utan att alls motsvara transfersumman. En kuriös detalj; McDougall gjorde 9 mål (!) för Bournemouth i en FA-cupmatch mot Margate när laget vann med 11-0.
Boyer fick ofta sin "hämnd" på Derby och Clough när han ställdes mot dennes lag. I september 1979 gjorde han i Southamptondräkten hattrick mot Derby och samma säsong nätade han i två matcher mot Forest. Att Boyer alltså fick en A-landskamp 1976, vann skytteligan i division 1 (79/80) och på fyra övergångar tillsammans kostade 515 000 pund (vilket var en stor summa då) måste ha känts lite bittert för Clough, som alltså slog fast att han inte vara bra nog för ett bottenlag i division två och som sålde honom för 3000 pund...
Boyers ligakarriär tog slut i Manchester City 1982, då en skada stoppade honom. Visserligen lånade Man C ut honom för fortsatt spel, men då till Hongkonglaget Bulova. Som spelande assisterande tränare gjorde han också från januari 1986 t o m maj 1987 30-talet matcher för amatörlaget Grantham Town.
Ser man på nedanstående siffror så är det bara att beklaga att Derby inte fick dra nytta av Boyers målaptit. Brian Clough gjorde en totalmiss helt enkelt. Men å andra sidan, han gjorde allt annat rätt...
Ligamatch- och målstatistik för Phil Boyer ser ut som följer:
juli 1968 - december 1970 i York: 109 - 27
december 1970 - december 1973 i Bournemouth: 140 - 46
december 1973 - augusti 1977 i Norwich: 116 - 34
augusti 1977 - november 1980 i Southampton: 138 - 49
november 1980 - februari 1982 i Manchester City: 20 - 3
Näste spelare som Derby missade är en spelare som under 80-talet nådde enorm kultstatus i en klubb full med kultspelare. Spelaren är Alan Cork och klubben är Wimbledon.
Alan Cork föddes 4:e april 1959 i Derby och fick direkt efter genomförd skolgång ett lärlingskontrakt med The Rams. När detta kontrakt skrevs var klubben nykorade engelska ligamästare (ja, det låter otroligt så här knappa 30 år senare...) och fotbollframtiden för unge Cork såg ljus ut. Att konkurrera med Kevin Hector, Charlie George, Leighton James, Roger Davies och de andra anfallsstjärnorna visade sig dock vara svårt. En utlåning till division 3-laget Lincoln hösten 1977 stärkte inte heller självförtroendet; för en ung ambitiös anfallare är noll gjorda mål på fem matcher inte bra....
I februari 1978 skeppades Cork iväg till nyblivna division 4-laget Wimbledon. Corky gjorde bara 4 mål på 17 matcher sin första vår hos The Dons men redan nästa säsong, när Wimbledon tog steget upp en division, slog han till med 22 mål och vann med det antalet förstås den interna skytteligan. Han blev klubbens bäste målskytt även säsongerna 79/80, 80/81, 83/84 och 85/86. Enda anledningen till att han inte vann 81/82 och 82/83 var skador som var så allvarliga att karriären var allvarligt hotad; de två säsongerna spelade Cork bara 13 matcher.
Säsongen 85/86 tog laget steget upp i division 1 och det var då den oöverträffat största skrällen i engelsk ligafotboll och är det väl än idag. Trots att Corky hade närmare tio år på nacken som seniorspelare vid tiden för Wimbledons inträde i division 1 spelade han en viktig roll i The Crazy Gangs med en handfull mål per säsong. I mars 1992 var det dock slut efter 430 ligamatcher och 144 mål. Dessa siffror gör honom till den överlägset "meste" Wimbledonspelaren och -målskytten genom tiderna.
Sheffield United var nästa anhalt i Corks fotbollsliv. Klubben höll då till i Premier League och gamlingen Cork hann med 7 mål på 54 matcher (varav merparten som inhoppare) innan han säsongen 94/95 avrundade med en säsong i Fulham i fjärde divisionen. Cork kan väl i spelstil närmast beskrivas som en sämre variant av Alan Shearer, men kom alltså i många år långt på sin styrka och okuvliga vilja. Egenskaper som ett svårt blödande Derby hade behövt under de tunga åren första halvan av 80-talet.
Ligamatch- och målstatistik för Alan Cork ser ut som följer:
september - november 1977 i Lincoln: 5 - 0
februari 1978 - mars 1992 i Wimbledon: 430 - 144
mars 1992 - augusti 1994 i Sheffield United: 54 - 7
augusti 1994 - maj 1995 i Fulham: 22 - 4
