Att komma tillbaka till en klubb - Derbyåtervändare; del 2

Presentation av ytterligare spelare som kommit tillbaka till Derby

Nedan följer presentation av ytterligare spelare som representerat Derby County vid två perioder. Se del 1 för att läsa om resterande spelare.

- Charlie George
Juli 1975 - december 1978; 116 matcher - 34 mål
Mars 1982 - maj 1982; 11 matcher - 2 mål (32 år)

Ett klipp för 100 000 pund när han sommaren 1975 kom. Köptes från Arsenal där han var stor hjälte hos publiken men ofta inte lika betrodd av sina managers. Kanske mest känd för sin avgörande insats i FA-cupfinalen 1971 men hade spelmässigt sin bästa tid i Derby under sin första period i klubben.

Blev under sin debutsäsong klubbens ledande målskytt med 16 ligamål, vilket var fler än vad han sammanlagt gjorde under sina tre sista säsonger i Arsenal. Denna säsong fick han också prova på landslaget. Antal landskamper stannade dock på en enda, då George offentligt kritiserade förbundskaptenen för hans sätt att använda honom i laget.

Hösten 1977 startade Tommy Dochertys katastrofala dryga halvannat år i Derby vilket bl a ledde till att alla spelare utom fyra (!) såldes och George var en av de som fick gå. Då hårt satsande Southampton blev nästa klubbadress för respektingivande 350 000 pund men sejouren där blev inget vidare med endast 22 spelade matcher och 2 gjorda mål på två säsonger.

Efter spel i några klubbar plockades George tillbaka till Derby våren 1982 på lån för att hjälpa till att bärga nytt kontrakt i andradivisionen. Derbyanhängarna var då helt desillusionerade efter att klubben snabbt fallit från tronen i England till bottenstrid i division 2 och publiksnittet hade sjunkit till cirka 10 000. Charlie Georges comeback lockade dock mer än 5000 "extra" åskådare och visade vilken status denne bohem hade i Derby. Tyvärr hade klubben inte råd med Georges lönekrav varför det inte blev mer spel i Derby.

- Archie Gemmill
September 1970 - september 1977; 261 matcher - 17 mål
November 1982 - maj 1984; 63 matcher - 8 mål (37 år)

Derby fick betala 60 000 pund när man plockade Archie Gemmill från Preston några veckor in på säsongen 1970/71. Manager Brian Clough närmast tvingade till sig en påskrift från den lille skotten eftersom han var säker på att han skulle vara perfekt i rollen som Dave Mackays efterträdare som mittfältsmotor.

Clough fick förstås rätt. Gemmill var en av de mest tongivande spelarna under de framgångsrika säsongerna och var med sin arbetskapacitet oersättlig och en flitigt använd spelare i skotska landslaget. Många tycker med rätta att hans mål i VM 1978 fortfarande är bland de snyggaste genom tiderna. Av hans 43 landskamper för Skottland gjorde han 22 medan han representerade Derby.

Tyvärr blev Gemmill Tommy Dochertys första offer i utrensningarna 1977/78 och såldes till ärkerivalerna Nottingham Forest. Där nådde Gemmill efter Derbykarriären stora framgångar med bl a ytterligare ett ligaguld och ett Europacupguld. Notabelt är att hans landslagskarriär sträckte sig ända fram till 1981 och det i ett landslag som var riktigt bra.

Efter Derby väntade spel i Birmingham, Jacksonville (USA) och Wigan innan Derby kontrakterade honom i november 1982. Då var Derby ett bottenlag i division 2 men med bl a Gemmills hjälp säkrades nytt kontrakt. Nästa säsong kunde Gemmill då och då åstadkomma fina matcher men hans omgivning var alltför dålig och tråkigt nog slutade hans sista säsong i klubben med degradering till division 3. Viss tröst kunde möjligen Gemmill finna i det faktum att han av supportrarna efter säsongsavslutningen valdes till Årets spelare.

- Roy McFarland
augusti 1967 - maj 1981; 434 matcher - 44 mål
augusti 1983 - december 1983; 3 (5) matcher (35 år)

McFarland är en av klubben största hjältar genom tiderna med 15 säsonger och 528 matcher (varav 442 seriematcher) i bagaget. Till dessa matcher ska man också lägga de 93 matcher i vilka han verkat som manager för klubben. Det är därför förståeligt att han av många kallas för Mr Derby. Han värvades sommaren 1967 från Tranmere och lyckades redan andra säsongen, som 20-åring, imponera så mycket på de Baseball Groundtrogna att han valdes till årets spelare.

Clough såg honom som en oslipad diamant och två dagar efter att han signerat övergångspapperen spelade han sin första match. Från sin mittbacksplats gjorde han så bra ifrån sig att Derby Evening Telegraph i matchreferatet skrev “His tackling was fearsomely powerful…his covering quick and intelligent”.

Han utgjorde de tre första säsongerna ett formidabelt mittbackspar med Dave Mackay och därefter detsamma med Colin Todd i sex säsonger. McFarland hade det mesta som behövs av en bra mittback; närmast oövervinnerlig i luften, snabb, en bra vänsterfot och inte minst en otrolig vilja att vinna varenda duell. 1969 debuterade han i engelska U23-landslaget och i februari 1970 i A-landslaget. 1976 gjorde han sin sista landslagsmatch, hans 28:e.

33 år gammal valde McFarland sommaren 1981 att varva ner som spelande manager i Bradford City. Ett drygt år senare var han dock tillbaka i Derby, nu som assisterande manager. Då och då spelade han även någon seriematch vilket gör att hans sista match för Derby noteras till 10:e december 1983.

- Kenny Burns
mars 1983 (lån); 6(1) - 1 mål
februari 1984 - augusti 1985; 30 (1) matcher - 1 mål (32 år)

Kenny Burns tillhörde en av hörnpelarna i det framgångsrika Nottingham Forestlag som Brian Clough byggde i slutet av 70-talet. Derby lånade honom i mars 1983 från Leeds och det var också därifrån man köpte honom i februari 1984 för att förstärka mittförsvaret. Efter hans att han lämnade Derby kunde man bl a se honom spela i Elfsborg.

- Nigel Callaghan
februari 1987 - februari 1989; 76 matcher - 10 mål
september - oktober 1990 (lån); 12 matcher - 1 mål (28 år)

En vindsnabb ytter som något överraskande i februari 1987 tog steget från Watford i division 1 till Derby i division 2 för 140 000 pund. Var tungan på vågen som ledde till seriesegern det året. Såldes till Aston Villa två år senare men misslyckades totalt där. Säsongen 1990/91 gick Derby på sparlåga eftersom ägaren Robert Maxwell ströp tillförseln av pengar.

Lånet av Callaghan från Aston Villa var ett halvhjärtat försök att få styrsel på ett lag som alla experter dömde ut. Callaghan hade en bra tid under hösten i klubben men klubben kunde inte kosta på sig honom och på de kommande 2,5 åren i Aston Villa spelade stackaren bara 2 matcher ytterligare...

- Bobby Davison
november 1982 - november 1987; 203 (3) matcher - 83 mål
september 1991 - oktober 1991 (lån); 10 matcher - 8 mål (32 år)

En av Derbypublikens stora hjältar under 80-talet. Vann bland annat interna skytteligan hela fem gånger! Värvades till klubben som 23-åring i december 1982 från Halifax. Han slog igenom i stort sett med en gång och gjorde de tunga åren i division 2 1982-84 en hel del mål. Han valde att stanna kvar i klubben de två åren i division 3 mellan 84 och 86.

Han hade förstås stor del i promoveringarna från division 3 och 2 1986 och 1987.
I december 1987 såldes Davison till Leeds, då i division 2, efter att ha haft svårt att platsa i högsta serien. Också i Leeds gjorde han många mål med ett snitt i stort sett lika bra som i Derby. Även där fann Davison det svårt att platsa när klubben avancerat till högsta divisionen och lånades av Derby hösten 1991. Varför inte Derby valde att värva honom efter den lyckade låneperioden är en gåta, pengarna fanns nämligen i klubben till det.

- Seth Johnson
augusti 1999 - oktober 2001; 73 matcher - 2 mål
augusti 2005 – maj 2007; 47 (10) matcher – 4 mål (28 år)

Inbringade hela 7 miljoner pund till klubben när han hösten 2001 köptes av då hårdsatsande Leeds. Med denna summa var han den överlägset dyraste spelaren som Derby sålt. Hans tid i Leeds karakteriserades av att den gjorde honom ekonomiskt oberoende resten av livet, men ledde också till att den lovande karriär som förutspåddes, och som manifesterades av landskampsdebut, fullständigt gick i stå i en klubb som påbörjade sitt branta fall kort efter att Johnson anslöt.

Populär hos Derbypubliken då han alltid gav 100 procent i matcherna. Också populär i sin moderklubb Crewe, varifrån Derby köpte honom sommaren 1999, bl a för att han valde att fullfölja säsongen 1998/99 med dem - trots att han hade chansen att gå till Liverpool - därför att han så gärna ville hjälpa dem till nytt kontrakt i division 2.
Spelade i stort sett alltid på mittfältet där han med stor löpförmåga och tuffa tacklingar var väldigt nyttig för sitt lag. Notabelt är att Johnson´s sista match i Derbytröjan var kvalfinalen på Wembley mot West Bromwich 2007 där spel i Premier League uppnåddes. Därefter fick han sluta spela på grund av utslitna knän.

- Tom Huddlestone
augusti 2003 – maj 2005; 84 (4) matcher
augusti 2017 - januari 2020; 76 (3) matcher - 3 mål (33 år)

Huddlestone slog igenom med buller och bång när han var 16 år. Blev vid sin debut den 9 augusti 2003 en av de yngsta genom tiderna att spela tävlingsmatch med A-laget. Han var ordinarie från början och hade i sin roll på innermittfältet den där speciella förmågan att skapa tid omkring sig så att han dels kunde sätta bollen till offensivt springande medspelare, dels kunde lugna ner tempot när så behövdes.

Såldes till Tottenham sommaren 2005 för en liten summa (2,5 miljoner pund) vilket berodde på att klubbens ekonomi – som så ofta – var urusel och klubbledningen desperat behövde få in pengar. Gjorde bra ifrån sig i Spurs och nådde till och med det engelska A-landslaget vilket gör honom till en av få egna produkter i Derbys historia som har lyckats med det. Efter144 ligamatcher med Spurs gick han till Hull och gjorde där 135 ligamatcher omväxlande i Premier League och Championship. Sommaren 2017 vände han tillbaka till Derby och var i stort sett ordinarie i laget till dess att han drabbades av skada i januari 2020. Avslutade sin karriär med en säsong i Hull säsongen 2021/22.

- Lee Grant
augusti 2002 – april 2007; 69 (5) matcher
augusti 2013 - januari 2016; 96 matcher (33 år)

Var redan som 19-åring ordinarie mellan stolparna i ett Derby som kämpade med att rädda kontraktet i andradivisionen så han hade ofta mycket att göra under matcherna. Befanns inte hålla måttet för spel i Premier League när Derby tog sig dit 2007 och försvann till Sheffield W. Konkurrerade om förstaplatsen som målvakt i sina tre första klubbar (Derby, Sheffield W, Burnley) med spel i Championship. Faktum är att han spelade hela 420 (!) matcher på denna nivå innan han fick chansen till spel i Premier League med Stoke (dit han var utlånad från Derby) säsongen 2016/17. Slutade i praktiken vintern 17/18 men fick därefter ett kontrakt med Manchester United som tredje/fjärdemålvakt och fick faktiskt med sig en match i Europa League innan han definitivt la handskarna på hyllan sommaren 2022.

- Jason Shackell
augusti 2011 – maj 2012; 46 matcher – 1 mål
augusti 2015 - januari 2017; 53 (1) matcher (33 år)

Kom från Barnsley sommaren 2011 och gjorde utmärkt ifrån sig första säsongen. Stod för ett både resolut och konstruktivt mittbacksspel. Ett år efter ankomsten lämnade han – lite överraskande – för spel i Burnley vilka också spelade i Championship. Sin tredje säsong där var det spel i Premier League som gällde och eftersom han var ordinarie och gjorde bra ifrån sig på denna nivå jublades det bland oss Derbyanhängare när han – också överraskande – plötsligt var tillbaka i Derby vid säsongstarten 2015. Dock så stod han inte att känna igen i sin andra sejour och om än ordinarie fram till januari 2017 så gav han ofta ett tämligen lojt intryck. Spelade sina sista två säsonger i Lincoln och gjorde det framgångsrikt – med bland annat promovering från fjärdedivisionen 2019 – innan han lade av 2020.

- Martyn Waghorn
augusti 2018 – maj 2021; 86 (25) matcher – 26 mål
augusti 2023 - ; 8 (5) matcher – 6 mål

När Martyn Waghorn anslöt till Derbys trupp för knappt ett halvår sedan blev han den 18:e spelaren genom tiderna att återvända till klubben. Hans återkomst var något överraskande. Klubblös som han var i somras tränade han med Derby för att hålla igång, fick chans i en testimonialmatch och imponerade så mycket på manager Paul Warne att han fick chans att skriva kontrakt. Hans nivå kan verkligen skifta från en match till en annan – förmodligen är det därför han inte ansetts värd att kontraktera för klubb på Premier Leaguenivå. Dock fick han i sin moderklubb – Sunderland – prova på spel på denna nivå i 6 matcher. Därefter har han spelat hela 373 matcher i Championship vilket för en utespelare är otroligt många. Denna säsongs matchande i Derby på tredjenivån är första gången han spelar lägre än de två översta divisionerna. Tyvärr så har skada hållit honom borta från spel i två månader men han har visat att han som 33-åring med viss framgång behärskar spelet på denna nivå.

Det är sällan som en återkomst i Derbytröjan har betytt särskilt mycket för laget eller för supportrarna efter att den initiala upphetsningen lagt sig. Vissa undantag finns dock som till exempel Kevin Hector, Charlie George, Archie Gemmill och Bobby Davison. Jag kan också känna att det finns starka kort i andra klubbar som gärna hade fått komma tillbaka. Exempel på sådana spelare är till exempel Krystian Bielik (som för att kunna upprätthålla sin plats i polska landslaget var tvungen att lämna, nu i Birmingham), dels egna produkter som lämnade för länge sedan som Jeff Hendrick och Will Hughes (Crystal Palace), men också mer nutida som Festy Ebolese (Udinese), Jason Knight (Bristol City) och Max Lowe (Sheffield United). Förhoppningsvis kommer några av dessa – eller andra som kommit fram ur Derbys utmärkta akademi och sålts – tillbaka och bidrar till ett bättre 20-tal än vad som hittills varit fallet.