Ett sönderfallande lag i Brentford
Om att med oro bevista en FA-cupmatch på Griffin Park
Imorgon, lördag, tar Derby Countys spelare gräsmattan på Griffin Park i besittning för att försvara sin serieledning genom att ta tre poäng mot Brentford. För snart tolv år sedan besökte undertecknad samma stadion för att se Derby ta sig vidare i FA-cupen.
Det var en lördag, den 4 januari, och bra vinterväder med några plusgrader då jag tillsammans med två engelska Ramsvänner i god tid innan matchstart tog mig till västra London med hjälp av pendeltåg. Efter inmundigande av hamburgare och dryck på en sylta i Brentford´s centrum gick stegen mot Griffin Park. Ståplats på kortsida utan tak var det som gällde för oss Derbysupportrar. Ytterligare 8 704 personer hade valt att se denna match på plats.
Laguppställningen som delgavs oss väckte oro. Derby hade föregående säsong degraderats från Premier League och både ekonomin och spelet var minst sagt haltande med en tabellplacering i mitten. Klubben hade sedan ett halvår tillbaka ett transferembargo på grund av att andra klubbar inte fått vad Derby var skyldiga dem, och transferrykten fanns kring halva laget för att få ner lönekostnaderna. Fabrizio Ravanelli var den överlägset bäst betalde i laget och hade enligt uppgift en ersättning på hisnande 40 000 pund i veckan!!
Visserligen hade stjärnorna i laget inte alls levererat första halvan av säsongen men att ingen av spelare som Ravanelli, Danny Higginbotham, Chris Riggott, Mart Poom, Robert Lee, Craig Burley fanns med i laguppställningen kändes inte bra. Gällande Riggott, Poom och Higginbotham var vi övertygade om att de inte kunde vara med för att de inte skulle bli ”cup-tied” eller rentav redan var sålda.
Vad vi då inte visste var att det i laget fanns en knarkmissbrukare, att managern snart skulle bli avstängd av klubbledningen, att så många som 36 spelare skulle användas under säsongen, att en spelare, Brian O’Neil, såldes samma dag som matchen spelades, att ytterligare sex spelare skulle försvinna innan januari var slut etc.
I denna kaotiska situation sprang följande elva ut och skulle ta laget vidare i cupen:
Lee Grant - Pablo Mills, Steve Elliott, Ian Evatt, Warren Barton - Adam Murray, Adam Bolder, Paul Boertien, Lee Morris - Malcolm Christie, Marcus Tudgay
In från avbytarnas skara kom i andra halvlek Giorgi Kinkladze, Luciano Zavagno samt Lee Holmes.
Värt att notera är att Lee Holmes när han byttes in i andra halvlek blev den yngsta spelare som någonsin spelat i en FA-cupmatch!! Född i april 1987 var han alltså bara 15 år och 9 månader gammal när han satte rekordet. Han spelar för övrigt fortfarande, nu i Preston.
Giorgi Kinkladze, vald till årets spelare två år tidigare, ville desperat bort från klubben. Han var ofta bänkad av manager Gregory och påstod sig inte fått lön på tre månader. Klubbens ekonomi var minst sagt dålig efter degraderingen och eftersläpning med löner var nog mer regel än undantag vid denna tid.
Lee Grant var vid denna tid en 19-årig målvakt med bara tretton matcher, varav åtta förluster, bakom sig på A-lagsnivå. Jag hade tidigare sett honom i en ligamatch, där han visserligen höll nollan, men han agerade mycket osäkert och jag kände att han knappast kunde ha en framtid på den högsta nivån. Trevligt att få fel på den punkten!
Chris Riggott, Mart Poom, Danny Higginbotham och Malcolm Christie såldes snart och hade framgång på högsta nivå i olika engelska klubbar.
Övriga spelare som fanns i truppen på den tiden var till exempel Richard Jackson, Brian O’Neil, Izale Mcleod, Simo Valakari och Branko Strupar. Den sistnämnde kan liknas vid dagens Chris Martin fast med ett litet snabbare steg. Ingen dum kombination eller hur! Han var tyvärr oerhört skadeförföljd under sin tid i Derby. När han värvades tre år tidigare sågs han som en frälsare genom att han öst in mål i sin klubb Genk och det belgiska landslaget (5 mål på de 4 senaste landskamperna). Hans sista match på elitnivå blev tre månader innan Brentfordmatchen och hans facit i Derbytröjan blev 41 ligamatcher och 16 mål.
Manager var John Gregory, en hårdför man som innan han påbörjade managerkarriären var en uppskattad, hårdjobbande mittfältare, bland annat i Derby. När han kom till Derby i januari 2002, efter en framgångsrik managerkarriär i Aston Villa, sågs han som en frälsare men i början av 2003 förlorade han greppet om laget och snart sin anställning. Efter en incident i omklädningsrummet drygt två månader efter Brentfordmatchen blev han av klubben avstängd från sin tjänst! Ryktet säger att det var efter ett slagsmål med Adam Bolder som detta steg togs. Det tog flera år innan Gregory kom tillbaka till managerrollen, då i QPR.
Craig Burley var aldrig min spelarfavorit, men sättet som John Gregory behandlade honom väckte ändå sympatier för honom. Under vintern fick han sitt parkeringstillstånd vid Pride Park Stadium indragit och sitt namn bortplockat från trupplistan i matchprogrammen! Trots denna mycket tydliga markering om att han borde ta sitt pick och pack och lämna kom han ändå tillbaka i laget redan innan Gregory fick gå.
Hur säsongen slutade? En 18:e plats, endast sex poäng från nedflyttningsplats…
Och just det, vem vann FA-cupmatchen för snart ett dussin år sedan? Efter en rakt igenom dålig match från Derby vann hemmalaget fullt välförtjänt med 1-0. Måtte Derbymanskapet nu ta revansch när man imorgon för första gången sedan denna bedrövliga FA-cupmatch återigen spelar på Griffin Park!
