Inför Derby - Norwich
Dags för nytt TV-sänt toppmöte för Derby. Denna gång är det uppflyttningstippade Norwich som kommer på besök. Derbys form är osäker och här har man chansen att visa att man tänker vara med i den absoluta toppstriden.
Tre förluster på de fyra senaste matcherna är inte riktigt vad man förväntar sig av ett lag som aspirerar på PL-spel nästa säsong. Derbys form sätts det ett stort frågetecken kring just nu. Det fina bolltrillandet har inte burit frukt. Visst har man trillat boll, men det har varit för fantasilöst när man försökt gå till anfall och kryddat med ett par rejäla missar i försvarsspelet, så har utdelningen i poäng blivit därefter. Även i segermatchen mot Brighton syntes periodvis osäkerheten defensivt, men kustlaget var för svagt för att utnyttja det.
Matchen mot Middlesbrough svider naturligtvis mest. Här kunde vi gjort ett rejält avtryck genom att försvara vår position som tabelletta och tryckt ner en svår konkurrent neråt i tabellen. Nu blev det istället förlust och plötsligt är getingboet lika svärmande igen – två poäng skiljer det bara mellan ettan Bournemouth och femman Brentford. Ner till laget under strecket är det fem poäng för Derby och laget som ligger där är lördagens motståndare Norwich. Upplagt för ny dramatik alltså.
Norwich ramlade ju ur Premier League förra säsongen efter en treårig sejour där. Gamle managern Chris Hughton sparkades när fem matcher återstod, men tillträdande och nuvarande managern Neil Adams kunde inte rädda laget kvar.
Inför säsongen 2012-2013 hade man rensat i spelartruppen. Bl a släppte man en viss Mr Chris Martin, som hade spelat en stor roll när laget gick från League One via Champiosnhip till Premier League på två säsonger. Martin fick aldrig chansen i PL utan var mest utlånad och det var på så sätt han hamnade i Derby, där hans karriär tagit ny fart. Man kan tänka sig att han vill visa sin forna klubb där han började redan som 10-åring att de borde behållit honom.
Vad talar för Derby i detta viktiga möte? Onekligen det faktumet att matchen spelas hemma på iPro Stadium. Två av de tre förlusterna på sistone har kommit på bortaplan och förlusten hemma var mot Chelsea, vilket därmed kanske får ses som en parentes.
Matchen i tisdags var ändå ett fall framåt spelmässigt och hade bara linjedomaren inte lagt sig i det hela så kunde vi fått en spännande sista fjärdedel av matchen. När Bryson gjorde 1-2 kändes det som att vi fick luft under vingarna, men kraschlandade när Jake Buxtons brottningsmatch Remy slutade med rött kort för Derbyspelaren. På reprisen syns det tydligt att det är Remy som är på efterkälken i första momentet, men drar sig fram via Buxtons arm, vilket gör att det därmed är en öppen kamp om vem som ska hinna först till bollen. Lee Grant i målet har varit storslagen sedan han kom tillbaka efter skada, men den här gången hade han haft chansen att rusa ut och rensa för att underlätta för Buxton.
Alla som såg matchen trodde att det var Grant som var på väg att bli utvisad p.g.a hands utanför straffområdet, så av två onda ting var väl kanske detta det minst onda. Tyvärr blir det dock två matchers avstängning (istället för en) för Buxton eftersom detta är hans andra röda kort denna säsong. Väldigt synd tycker jag för jag längtar efter den stabilitet som Buxton – Keogh visade upp i mittförsvaret under förra säsongen. Nu fortsätter rotationen i lagets kanske viktigaste lagdel och även om Shotton inte gjort bort sig så saknas kontinuiteten.
I övrigt får vi hoppas att ytterback Craig Forsyths träben är utbytt mot ett mänskligt med bollkänsla för så många felpassningar som han har gjort den senaste tiden har vi inte råd med om vi ska kämpa där uppe. När det händer gång efter annan att vi gör ett antal fina passningar inom laget och sedan öppnar upp för ett inlägg, som slås bort så minskar både antalet målchanser, flytet och självförtroendet i hela laget. Mot Chelsea började Forsyth i precis samma stil, men bättrade sig en del. Bättringen var dock tyvärr inte större än att gå från att slå felpassningar till att inte slå passningar alls och det håller ju heller inte i längden. Tyvärr är ju konkurrensen noll för båda våra ytterbackar, vilket ju inte alls är bra.
Craig Forsyth - med bättre passningar i sikte.
På mittfältet däremot är konkurrensen desto större. Frågan vi alla ställer oss är om SM:s annars så kloka huvud har fått bort låsningen som råder däruppe när det gäller att välja mellan Will Hughes och Jeff Hendrick. ALLA ser vad som är det självklara valet utom han som bestämmer. Hughes har varit en av våra bästa spelare denna säsong i mitt tycke. Han är navet när det gäller att sätta igång nåt kreativt efter att bollen vandrat mellan backarna och målvakten Lee Grant några gånger (måste den ALLTID gå via målvakten undrar jag) och har varit det med den äran. Likaså är han som en igel på motståndarna när de försöker bygga upp från försvaret. Min bakgrund som fotbollstaktiker saknar helt utbildning eller erfarenhet från verkligheten, så det är möjligt att jag missat något arbete i det tysta som Jeff Hendrick utför som SM ser. I mina ögon har han varit i det närmaste osynlig under de senaste matcherna. Det som han dock har visat några gånger tidigare under säsongen är ett fint skott som han avlossar från långt håll ibland.
Risken finns att man kan tolka SM:s uttagning av Hughes i startelvan i tisdags som att det är Hendricks tur att starta mot Norwich.
Bryson som nu börjar hitta formen så sakteliga kan nog känna sig säker på en startplats.
Mascarell fick ett par ord med Mourinho efter Chelseamatchen. De fanns ju båda i Real Madrid för ett par år sedan. Mascarells oerfarenhet har ibland påtalats när det gått trögt för laget, men hans enda konkurrent, motpoolen 34-årige John Eustace, är skadad så Mascarell är vår defensiva mittfältare mot Norwich och det är inte något negativt skulle jag vilja säga. Mascarell gjorde en bra match senast.
Johnny Russell visade ingen respekt för PL-motståndet och drog upp ett par fina anfall på egen hand och var också den som serverade först Hughes och sedan Bryson med öppnande passningar till rejäla målchanser där ju den senare gav utdelning. Russell är klar på ena ytterplatsen, medan det är öppnare på den andra. Dawkins startade senast och var inte helt lyckad, vilket däremot yrvädret Ibe, lånet från Liverpool, var när han kom in. Vem som startar är väldigt svårt att sia om. Själv tycker jag det känns skönt att ha Ibes fart och fläkt som ett ess i rockärmen att sätta in i andra halvlek när motståndarna börjar bli lite trötta.
Framåt har vi Blackburnlånet Leon Best och Chris Martin att välja på och det är väl som att välja mellan pest och evig hälsa. Best har egentligen inte visat någonting vid något av de tillfällena han har fått komma in. Martin har som väl är levererat hittills sett till hela säsongen, men hade nog mått bra av en vass konkurrent ibland. Hans gnällighet, tuggummituggande och förmåga att ligga i gräset och kika på domaren kanske hade dämpats en del dessutom. Jag gillar honom trots allt för han har inte bara en härlig förmåga att hitta nätet utan är också väldigt bra på att med ryggen mot motståndarmålet fördela snabba bollar till medspelare med fart framåt.
Till sist – kan man hoppas på att tomten kommer med ett par försenade julklappar i januari i form av en mittbacksklippa och en anfallstanks med målsinne? Önska får man ju i alla fall.
Förslag på laguppställning
Grant
Christie – Keogh – Shotton – Forsyth
Bryson – Mascarell – Hughes
Russell – Martin – Dawkins
Avbytare: Roos, Naylor, Hanson, Hendrick, Coutts, Calero, Best
