Det är ok att ändra åsikt om Granit Xhaka
Förra månaden så var jag upprörd på Arsenals mittfältare Granit Xhaka efter en ovanligt slarvig match av schweizaren, och ska jag berätta en hemlis? Jag råkade skriva en rätt negativ forum-post om honom. Jag har alltid tänkt att det är något som jag inte gör, att jag inte uttrycker mig i ett tillstånd av irritation, men det blev så.
Så här i efterhand känner jag mig dum, för min syn på Xhaka har förändrats – negativiteten runt hans sätt att spela är (delvis) borta. Men min fråga är: Måste jag stå för det beteendet jag uppvisade i dåtiden? Måste jag verkligen försvara den där negativa forum-posten som jag skrev för en månad sedan? Eller har jag rätt att förändra min syn på världen, och därmed känna annorlunda än vad jag gjorde då, utan att döma den personen jag var då jag skrev det där forum-inlägget?
Den framstående psykiatrikern Carl Rogers skrev i sin briljanta bok ”On becoming a person” att:
"Utvecklade människor störs inte av att det faktum att de är annorlunda från dag till dag, att det inte alltid har samma känslor kopplade till en upplevelse eller person, att de inte alltid är konsistenta i sitt beteende."
Rogers, om han hade levt idag, hade förmodligen försvarat min negativa forum-post om Xhaka. Han hade berättat för mig att det var en stillbild av vad jag kände där och då, och att jag inte alls var tvungen att stå upp för den åsikten en månad senare om jag kände att känslan inom mig hade förändrats. Detta kan jag tycka är befriande, och användbart, kanske särskilt just i fotbollssammanhang, där det är lätt att säga en sak då man är i ett väldigt extremt känslotillstånd, vilket gör att man lätt svävar ut i skumma resonemang om varför Xhaka är inkompetent eller att Mario Lemina är en världsklasspelare. På grund utav att man bara är i det psykologiska extrem-tillståndet en kort stund, gör det ju också att man väldigt snabbt, då man lugnat ner sig, kan ha ändrat sin åsikt. Man tycker kanske då att Lemina är en helt ok Premier League-spelare, men inget mer (vilket förmodligen är en mer rimlig bedömning). Men detta är en problematik som jag ofta ser på fotbolls-forum. En människa har skrivit något, och ibland, kanske till och med veckor senare, måste han/hon försvara den åsikten. Det blir en väldigt konstig diskussion kan jag tycka, en som inte premierar utveckling.
Min personliga åsikt är att vi istället borde ha ett nytt alias varje månad (varje dag eller vecka blir för meckigt), att om jag skrev en negativ Xhaka-post på ett forum för en månad sedan, så var det inte Oscar, utan det var september-Oscar som skrev det – en kanske inte helt, men ändå något, annorlunda människa. Det skulle göra vår kommunikation smidigare tror jag.
Oktober-Oscar har, till exempel, en helt annan energi än september-Oscar. September-Oscar fokuserade mycket på festande, medan oktober-Oscar håller på att läsa träningsböcker och tar första bästa tillfälle att röra på sig. Allt detta märks såklart i min kommunikation. Av dessa två Oscars var det inte konstigt att det var en något trött och sönderfestad september-Oscar som skrev den där negativa Xhaka-posten – det låg liksom närmare hans något destruktiva karaktär.
Vår färd mot att bli en annan människa bygger på en ständig kamp med att acceptera den vi varit, för utan acceptans för vår historia, kommer vi ha svårt att utvecklas till något större – vi kommer att fortsätta tänka på saker vi kunde ha sagt och gjort istället, på missade möjligheter, tåg som gått. Men vår historia kan inte ändras, vi handlade efter den logik som vi där och då hade tillgång till, som var helt rätt, men som senare i livet kanske inte alls känns rätt. Frihet är då vi kan titta ömt på den människa vi varit, ha förståelse för varför det blev som det blev, och sedan fritt välja om vi vill fortsätta agera som vi tidigare gjort eller omvärdera vår tankekarta, se saker på ett nytt sätt, utan att döma den tidigare tankekartan för hårt, den som ledde oss till att kritisera Granit Xhaka en kall kväll i september.
