Hjälten som gick i bräschen för fotbollsspelarnas rättigheter
George Eastham har lämnat oss. Men hans arv till fotbollsvärlden kommer för alltid att leva vidare, då han var en av dem som tog fotbollsspelarnas arbetsmiljö från smått livegen till mer dräglig.
I november 1960 skriver George Eastham på för Arsenal. Övergångssumman är hög - hela 47 500 pund - och Eastman skulle bli en del av landslagstruppen till VM 1966. En duktig och firad spelare. Högt respekterad. Men anledningen att han än idag är ihågkommen som ett stort namn är han kamp för fotbollsspelarnas rättigheter.
Bosman-domen är visserlige vattendelaren där spelarnas rättigheter blir starkare än klubbarnas, men redan i slutet av 50- och början 60-talet tog spelare som George Eastham en fight mot den då nästan livegna situationen för fotbollspelare.
George Eastham låg 1960 sedan en tid tillbaka i tvist med Newcastle United. Tvisten byggde på att Eastham inte alls var nöjd med arbetsvillkoren. Det låga lönetaket gjorde att spelare fick både boende och extrajobb av klubben, och enligt Eastham var allt detta undermåligt. Dessutom försökte klubben stoppa Easthams möjligheter att spela i England U23.
Eastham vägrade skriva nytt kontrakt och sökte transfer. På den tiden jobbade klubbarna med ett system som kallades för retain-and-transfer, vilket innebar att man kunde vägra en spelare flytt och samtidigt hålla inne med lönen om spelaren hade begärt en transfer.
Eastham:
”Our contract could bind us to a club for life. Most people called it the "slavery contract". We had virtually no rights at all. It was often the case that the guy on the terrace not only earned more than us – though there's nothing wrong with that – he had more freedom of movement than us. People in business or teaching were able to hand in their notice and move on. We weren't. That was wrong.”
Eastham kunde inte lämna Newcastle, men gick i strejk i slutet av säsongen 1959-60. I november 1960 gav Newcastle upp och sålde Eastham till Arsenal. Han gav sig dock inte utan drog Newcastle inför domstol, vilket ledde till en liten reformation av den brittiska transfermarknaden.
Retain-delen minskade kraftigt och gav mer rättvisa regler för spelare som ville skriva på nytt kontrakt samt att det ledde till en transfer-tribunal för att komma tillrätta med tvister.
Det öppnade även upp för att spelarna skulle kunna få en högre lön än det dåvarande lönetaket på 20 pund i veckan. Många spelare hade sämre lön än de flesta som gick på matcherna som åskådare, vilka i sin tur inte alltid hade det så fett.
Det blev inga titlar med ett för tiden ganska svagt Arsenal, men Eastham var faktiskt med i den engelska landslagstruppen som 1966 vann VM. Eastham - som inte spelade en minut i turneringen - fick faktiskt vänta till 2009 för att få ta emot vinnarmedalj av dåvarande premiärministern Gordon Brown på 10 Downing Street. FA hade efter en lång kamp äntligen fått FIFA att dela ut medalj till hela truppen och inte bara de som var på plan.
Eastham blev dock en del av managern Tony Waddingtons Stoke som tog hem ligacupen 1971/72.
