Everton vs Crystal Palace
Tre raka segrar och Everton tar ett större kliv framåt, än vad steget bakåt blir vid oavgjort eller förlust.
Sitter för närvarande på ett hotell vid Albert Dock alldeles invid floden Mersey. Snart är det dags att ta på sig halsduken och bege sig till Goodison Park – den gamla damen. Men först uppladdning med tioårsjubilerande Swedish Toffees på Thomas Frost. Nervositeten stiger för varje minut. Inte bara för att det är 80 svenskar på plats idag för att se sitt Everton, utan också för att det är en mycket intressant match i en intressant fas i Marco Silvas lagbygge.
Under gårdagskvällen träffades alla Swedish Toffees på ”Everton-baren” The Players och fick även besök av gamla storspelare som Kevin Ratcliffe och John Bailey. Spelare som var aktiva under en tid då Everton vann titlar och i Ratcliffes fall dessutom tongivande då han var lagkapten och en av de främsta mittbackar som skådats på 1980-talet.
Jag försökte själv ta temperatur inför dagens match och det var svårt. Känns som om det råder en avvaktande inställning till dagens Everton. Det råder inte alls samma uppskruvade förhoppningar som när Ronald Koeman anlände och ändå är starten för Silva – rent resultatmässigt – kanske inte så mycket bättre, särskilt med tanke på att han nu har haft ett väldigt bra spelschema, medan Koeman fick ta sig an det värsta spelschemat i mannaminne, vilket tydligen knäckte självförtroendet hos flertalet spelare.
Marco Silva kommer nog att få den tid han behöver, åtminstone från fansens sida och med grundförutsättningen att han inte dras in i en nedflyttningsstrid, vilket i så fall är ett unikt mandat som inte skådats sedan David Moyes dagar vilka präglades av en kassakista så tom att till och med de mest ambitiösa fansen insåg att en plats på övre halvan handlade om en imponerande prestation. Moyes lyckades dessutom ofta bättre än så.
Undan för undan börjar Silva finna de spelare som han kan lita på och sedan bygga vidare runt. Inte minst Gylfi Sigurdsson som inte bara har en elegans över sig och en fot som minner om herrar som Trevor Steven och Kevin Sheedys fötter från 80-talets Everton, utan också jobbar stenhårt för laget. För mig är det en gåta att han inte är vår nye lagkapten.
Efter två raka segrar i Premier League är en tredje en trend som pekar på riktigt god form, oavsett motstånd och kan bli den språngbräda som krävs för nästa nivå. Och Crystal Palace hemma på Goodison är en motståndare som ska respekteras, men definitivt inte underskattas. Allt annat än en seger kommer att kännas som ett misslyckande och ett steg bakåt på Silvas väg framåt. Åtminstone i det korta perspektivet.
I Everton kan Yerry Mina, Andre Gomes och James McCarthy äntligen vara tillgängliga för spel, så håll koll på bänken. Det råder tveksamhet över Idrissa Gana Gueye som dras med en ankelskada vilket vore ett stort avbräck.
I Palace råder viss tveksamhet avseende Wilfried Zahas deltagande eller ej. Han dras med en skada och en eventuell frånvaro av The Eagles överlägset mest lysande spelare är något som fansen från båda lägren följer med lika stor oro, fast med olika infallsvinklar.
En viktig match som kommer handla om ett lite större steg framåt – eller uppåt – eller ett något mindre steg tillbaka, men i stort lär matchen inte på något sätt påverka Silvas mandat för ett fortsatt bygge av ett stabilare Everton än det vi sett på senare år.
Evertons troliga laguppställning:
Jordan Pickford – Jonjoe Kenny, Michael Keane, Kurt Zouma, Lucas Digne – Tom Davies, Morgan Scheinderlin – Theo Walcott, Gylfi Sigurdsson, Bernard - Richarlison
